Sömn

En majoritet av barn med autism har sömnsvårigheter. Det handlar oftast om svårigheter att somna, men också om att vakna på nätterna. Med sömnträning och god sömnhygien kan man minska svårigheterna.

Åtminstone 25 procent av alla barn, med eller utan funktionsnedsättning, har sömnstörningar under någon period. Det kan vara att barnet ligger och kastar sig i sängen, gråter, talar i sömnen, har svårt att somna eller vaknar flera gånger under natten utan att kunna somna om.

För barn med autism, adhd och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar blir svårigheterna ofta till ett mycket stort problem, både för barnet själv, men kanske framför allt för föräldrar och syskon. Sömnstörningar är vanligast bland yngre barn, men för många finns de kvar under ungdomen och även i vuxen ålder.

Det finns ett samband mellan sömnstörningar och försämrad inlärningsförmåga, beteendeproblem, irritabelt humör, nedslagenhet, överaktivitet och svårigheter med socialt samspel.

Sömn hos små barn

De flesta nyfödda barn har ett oregelbundet sömnmönster. Under de första 2-3 månaderna sover de 16-19 timmar per dygn, men oftast bara några timmar åt gången och lika mycket dagtid som nattetid. Sömnmönstret förändras successivt, och allt större del av sömnen sker på natten. Vid 3 månader sover barn oftast 13-15 timmar per dygn och vid 6 till 12 månader 12-15 timmar.

Att små barn har ett stort sömnbehov antas hänga ihop med den intensiva kroppsliga och neurologiska tillväxt och utveckling som sker då. Skolbarn behöver i allmänhet cirka 10 timmars sömn, och under pubertet och tonår ökar ofta sömnbehovet för att sedan avta med stigande ålder. Vuxna behöver 6-9 timmars sömn.

Normal sömn

Under sömnen ändras hjärnans EEG-mönster. Blodtrycket, pulsen, temperaturen och ämnesomsättningen i hjärnan sänks. Andningen blir långsammare, blodkärlen vidgas och hormonutsöndringen förändras, bland annat ökar nivåerna av tillväxthormon. Produktionen av det sömnreglerande hormonet melatonin styrs av dagsljuset och ökar normalt fram emot kvällen för att nå sin topp mellan klockan två och fyra på natten.

Olika sömnfaser följer efter varandra under natten, då EEG-mönstret förändras, liksom ögonrörelserna och graden av muskelspänning i kroppen. 3-5 gånger per natt skiftar sömnmönstret.

Djupsömn och REM-sömn

Under första delen av natten är andelen djupsömn som störst, medan den så kallade REM-sömnen ökar under senare delen av natten. Vi drömmer mest under REM-sömnen (Rapid Eye Movement) som karaktäriseras av snabba ögonrörelser och hög hjärnaktivitet men djup muskelavslappning. Exakt vilken funktion de olika sömnfaserna har finns ännu ingen fullständig förklaring till.

Människan liksom andra högre djur har ett slags biologisk klocka som styr sömn och vakenhet. Rytmen är självgående, men påverkas av ljus- och temperaturförändringar, och av vanor och händelser som styr vår aktivitetsnivå.

Sömn hos personer med autism

Svårigheter att reglera sömn och vakenhet samt störningar i dygnsrytmen är en del av sömnstörningar hos en person med autism. Bland barn är svårigheten att komma till ro och somna, så kallad insomnia, den vanligaste formen av störning. Barnet kan kräva omfattande rutiner när det är dags att gå till sängs, och det kan ta timmar innan barnet kan somna.

Tidigt uppvaknande och täta nattliga uppvaknanden är också vanligt. En del barn kan hålla igång flera timmar på natten, vilket kräver att föräldrarna också är vakna. Barnen sover ofta oroligt och rör sig mycket, de kan ha mardrömmar, skrika när de sover eller gå i sömnen. Sömnen förefaller vara mer fragmenterad hos både barn och vuxna med autism än hos andra.

Avvikande sömnkvalitet

Det tycks som om barn med autism inte enbart påverkas av att de sover för litet, utan också av en avvikande sömnkvalitet, en annorlunda ”sömnarkitektur” och lägre andel REM-sömn. De tycks också drömma mindre än andra.

En studie där barn med autism undersöktes både med objektiva mätmetoder och föräldraskattningar visade framför allt svårigheter med att komma i säng och somna, avbruten sömn och ångestrelaterade besvär. En del hade störningar i dygnsrytmen, andra hade en överkänslighet för ljud och för material i sängen, som lakan och kudde, och behov av att linda in sig eller ha ett tungt täcke.

Vad är orsaken till sömnsvårigheter vid autism?

Att hjärnan är annorlunda organiserad hos personer med autism kan troligen förklara en del av sömnproblemen, liksom de speciella biokemiska förhållandena i hjärnan. Men sömnsvårigheterna kan också påverkas av andra funktionsnedsättningar eller sjukdomar som finns samtidigt.

En viktig förklaring till sömnsvårigheterna ligger i nervsystemets speciella och delvis annorlunda sätt att fungera hos personer med autism. Där finns en obalans i produktionen av det sömnreglerande hormonet melatonin som hänger samman med att överföringen av kemiska ämnen mellan hjärncellerna fungerar sämre. Normalt ökar melatoninproduktionen under kväll och natt och är låg under morgon och dag, eftersom den styrs av ljuset. Förhöjda halter av melatonin under dagtid och svagare svängningar i melatoninproduktionen kan bidra till att hela dygnsrytmen störs och att sömnen påverkas negativt.

Men generellt låga nivåer av melatonin har också påvisats hos personer med autism. Några forskare upptäckte att föräldrar utan egen autismproblematik också kan ha onormalt låga nivåer av melatonin, och det ledde till upptäckten att en del personer med autism saknar den gen som omvandlar det sista enzymet i melatoninsyntesen. Där kan man vara en delförklaring på spåren. Signalämnena serotonin och GABA påverkar också regleringen av sömn och vakenhet. Det är känt att de fungerar annorlunda hos personer med autism, vilket kan bidra till problemen. Men någon heltäckande förklaring till de bakomliggande orsakerna finns ännu inte.

Samsjuklighet

Sjukdomar som ofta åtföljer autism (så kallad komorbiditet eller samsjuklighet) kan också påverka sömnsituationen för individen. Många barn med autism har också adhd, som mycket ofta är förenat med sömnstörningar. Både barn och vuxna med autism har ofta depressionsperioder, och ett av de typiska symtomen vid depression är just sömnstörning. Om man har både autism och intellektuell funktionsnedsättning och/eller epilepsi kan det också medföra störd sömnrytm.

Liksom för alla andra människor påverkas sömnen också för personer med autism av vanor, händelser under dagen och av livssituationen i stort. Bidragande orsaker kan vara överkänslighet för sinnesintryck, såsom ljud, ljus eller förhållanden i sängen, och svårigheter med tidsuppfattning.

Hur kan man behandla sömnsvårigheter?

Det finns flera olika metoder att vänja barn att sova regelbundet genom rutiner och tillrättalägganden av den omgivande miljön. Föräldrautbildning och rådgivning, både enskilt och i grupp har också visats kunna ge goda resultat. Man har också gjort försök att ändra personens dygnsrytm genom att hålla honom eller henne vaken flera timmar längre än vanligt, och ändå vakna i vanlig tid. Sedan förskjuts tiderna successivt. Denna metod anses vara ganska krävande för både barnet, föräldrarna och syskon.

Om den här typen av psykosociala insatser inte ger effekt kan man prova behandling med melatonin, som i flera studier har visat mycket goda resultat vid behandling av barn med autism. Några barn fick biverkningar i form av trötthet på morgonen, men för de flesta var förbättringarna stora och bestående så länge medicineringen fortsatte. En liten studie av vuxna med autism har visat på förbättring både av insomning och nattligt uppvaknande vid behandling med melatonin.