Att se varandra ökar förståelsen

Utvecklingen när det gäller kommunikationsteknik har löpt i ett hisnande tempo. Det har också öppnat nya och större möjligheter för personer med funktionsnedsättningar. Hur innovationerna bäst kan utnyttjas har Klara Mera och Taltjänst undersökt inom ramen för projektet ”Hitta ditt sätt att ringa”.

Förr handlade fjärrkommunikation mest om brev som låg i kuvert med fina frimärken och om samtal som löpte över telefontrådarna i det fasta telenätet. Nu är både brev och fast telefoni nästan historia och istället kommunicerar vi över hela världen med hjälp av datorer, Internet och smartphones.

I takt med att den nya tekniken har vuxit i såväl omfång som popularitet, har också dess användarvänlighet ökat. Idag använder redan små barn både smartphones och surfplattor, som en naturlig del av vardagen. Med den nya tekniken kan man komma långt med att bara peka och trycka. De allt enklare gränssnitten, pekskärmarna och det allt större sortimentet av nedladdningsbara applikationer har också öppnat fältet och skapat större möjligheter för personer med funktionsnedsättningar att ta del av teknikutvecklingen. Att såväl telefoner som plattor och datorer har inbyggda kameror gör att personer som har svårt att bli förstådda i vanlig telefon, istället kan visa vad de menar med tecken eller bilder.

Varit lågprioriterat
Att kunna se varandra underlättar för båda parter i samtalet att förstå varandra. Trots det har ämnet haft låg prioritet inom habiliteringen.

– Fjärrkommunikation har inte varit i fokus inom habiliteringen. Här har det mest handlat om insatser för att få närkommunikationen att fungera, konstaterar Elisabet Lindström, logoped inom Klara Mera och ledare för det projekt om alternativ telefoni, ”Hitta ditt sätt att ringa”, som just lämnat sin slutrapport.

Varför intresset varit så lågt kan man förstås spekulera i. Kanske kan en förklaring vara att habiliteringens personal sällan får frågor om fjärrkommunikation. Enligt en enkät som förskrivarna som deltog i projektet fick besvara, kan avsaknaden av kunskap och erfarenhet bland personalen påverka, liksom att det råder osäkerhet om vem som ska göra vad, och då det dessutom är ont om tid.

Ger större valfrihet
Projektet ”Hitta ditt sätt att ringa” har emellertid satt fjärrkommunikationen på kartan inom habiliteringen.

Det är ett av sju projekt som olika landsting driver inom det nationella uppdrag som regeringen kom med för ett par år sedan. Där gavs Hjälpmedelsinstitutet och Post- och telestyrelsen uppdraget att, i samverkan med landstingen, genomföra försöksverksamheter inom området ”Alternativ telefoni.” Syftet med uppdraget var att på sikt underlätta fjärrkommunikation och ge större valfrihet för personer med funktionsnedsättningar. I de olika försöksverksamheterna undersöks hur konsumentprodukter, som till exempel Skype, kan användas som hjälpmedel för alternativ telefoni och hur förskrivningen av kommunikativa hjälpmedel skulle kunna moderniseras, förändras och förbättras.

Uppdragets syfte passade Habilitering & Hälsa perfekt.

– Vi sökte, fick pengar och blev glada för den här möjligheten att prova och jämföra konsumentprodukter och hjälpmedel för alternativ telefoni, säger Elisabet Lindström.

Hon berättar, inte utan stolthet, att Stockholm är det enda landsting i det nationella uppdraget som representeras av sin habilitering.

– I de övriga landstingen har hjälpmedelsverksamheten drivit försöken och ofta haft mer fokus på organisation och vårdkedjor. Vårt projekt däremot har varit konkret och brukarnära, säger hon.

Tillsammans med bland andra Eva Oknemark, arbetsterapeut på Klara Mera och Tove Björkheden, taltjänsttolk på Taltjänst, har hon undersökt möjligheter till alternativ telefoni för brukare med kommunikativa funktionsnedsättningar.

Fokus på tal- och språksvårigheter
I det nationella uppdraget ingår de tre målgrupperna personer med dövhet/hörselskador, med dövblindhet och/eller med tal- och språksvårigheter. I Habilitering & Hälsas projekt har de fokuserat på gruppen med tal- och språksvårigheter.

– Tidigare har vi inte alltid tänkt på att personer med utvecklingsstörning ingår i gruppen med tal- och språksvårigheter som har rätt till lösningar för alternativ telefoni. Men nu har alltså ett av vårt projekts tre delar, varit koncentrerat på att hitta lösningar just för personer med utvecklingsstörning, konstaterar Eva Oknemark.

Fem personer i olika åldrar har fått sina behov och möjligheter individuellt kartlagda och utredda. Under en tremånaders försöksperiod fick deltagarna och deras omgivning med stöd, pröva att använda en för dem särskilt anpassad utrustning.

I ett annat delprojekt undersöktes möjligheterna att i studiecirkelns form informera och lära deltagarna att använda sig av Skype.

Tre av Taltjänsts klienter – personer med CP-skada eller afasi, deltog i studiecirkeln.

I projektets tredje del utarbetades ett metodstöd till behandlare inom habiliteringen. Materialet är tänkt att underlätta samtal kring alternativ telefoni och också ge underlag för den noggranna kartläggning som måste göras av varje brukares behov, förutsättningar och önskemål.

– En viktig del av kartläggningsarbetet är att ta reda på vem brukaren vill ha kontakt med och vilken teknik man ska använda, berättar Eva Oknemark. I metodstödet ingår praktiska redskap som Pictogram- och widgitsymboler för att användas på alltifrån samtalsmattor och post-it-lappar till cirklar för socialt nätverk.

– Ja, här har vi använt lågteknologimetoder, säger Eva Oknemark.

Nya Pictogrambilder
I samband med projektet har ett antal nya Pictogram tagits fram av Specialpedagogiska Skolmyndigheten. Efter förslag från projektet finns det nu symboler för skolkamrater, bildmeddelande, chatt, sms och videosamtal i Pictogramkatalogen. Alla intresserade ska kunna hämta stödmaterialet från Klara Meras webbplats.

Förskrivare har idag ofta egna smartphones som arbetsredskap, vilket innesikt burit att många är mycket mer hemma på tekniken. Elisabet Lindström beskriver hur de inom ramen för projektets olika delar inventerat och provat såväl mjuk- som hårdvaror. De har jämfört priser, användbarhet, kombinationsmöjligheter och fördelar och nackdelar mellan olika programleverantörer

– Det har varit ett stort och omplicerat arbete, som varit möjligt tack vare att vi har haft tillgång till teknisk kompetens. Utan vår hjälpmedelstekniker Love Johannesson hade vi inte kunnat genomföra projektet, förklarar hon. En både för- och nackdel med konsumentprodukterna är deras föränderlighet. Nya bra funktioner tillkommer, men det innebär att till exempel en app efter uppdatering kan se helt annorlunda ut.

– När vi började Skypecirkeln hade vi tillverkat alldeles färska manualer, men redan efter ett par veckor var de inaktuella på flera punkter, berättar Tove Björkheden.

Att habiliteringen som består av en stor del kvinnor skulle ha särskilda problem med att hantera teknikfrågorna, tror ingen av projektmedarbetarna. Den högsta tröskeln har snarare varit landstingets organisation.

– Den är inte så användarvänlig. Vi har att ta hänsyn till brandväggar, olika konton, inköpsregler, upphandlingskrav, långa leveranstider, att vi inte får ladda ner vad som helst på våra datorer och så vidare, säger Eva Oknemark.

Stränga regler
Dessutom finns inom Habilitering & Hälsa, precis som inom hela landstinget, stränga och viktiga sekretess- och säkerhetsregler som måste efterlevas. Det gör att habiliteringens verksamheter inte alltid har så lätt att visa och själva använda det de propagerar för, i den egna kontakten med sina brukare.

– Till exempel vore det väldigt bra om man kunde lösa frågan hur vi på ett patientsäkert sätt skulle kunna föra videosamtal med våra brukare. Det skulle vara till stor hjälp för dem, säger Eva Oknemark.

Allt oftare står brukare inför valet mellan landstingets förskrivningsbara produkter och vanliga konsumentprodukter. I det nationella uppdraget ingår också att undersöka möjligheterna att komplettera eller ersätta de förskrivningsbara kognitiva hjälpmedlen med konsumentprodukter som datorer, surfplattor och smartphones.

– Det pågår diskussioner nationellt kring sånt som fritt val av hjälpmedel och hjälpmedelscheckar, bland annat. Men i dagsläget är det inte möjligt inom vårt landsting att låna ut eller förskriva konsumentprodukter. Habiliteringen har en viktig roll att visa och informera brukare om alternativ till förskrivningsbara hjälpmedel, säger Eva Oknemark.

Det nationella uppdraget redovisades vid en konferens i november och en gemensam slutrapport med adress Socialdepartementet, kommer att sammanställas av Hjälpmedelsinstitutet www.hi.se. Där kommer försökslandstingens rapporter också att
finnas för nedladdning.

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.