Oändliga möjligheter på hästryggen

I Lovöns vackra omgivningar med kyrkan och de höstfärgade lövträden som fond, får barn från Habiliteringscenter Brommaplan sjukgymnastik – på häst.

Leia Lund, 8 år, iklädd obligatorisk hjälm och svart overall, sitter på stallplan och väntar. Hon hör steg närma sig bakifrån. Det är Manna som kommer. Egentligen heter hon Managydja från Erlandbo men det blir för krångligt att säga. Hon är en islandshäst som tillhör föreningen Lunk i Kring och det är på hennes trygga rygg Leia snart ska sitta upp för en stunds sjukgymnastik på häst.

Även om det inte har fått den uppmärksamhet det förtjänar, så har sjukgymnastik på häst funnits länge inom habiliteringen.

– Det fanns 1991 när jag började, och jag vet att den har pågått sedan sjuttiotalet, berättar Karin Shaw, som arbetar som sjukgymnast vid Habiliteringscenter Brommaplan. 

Får prova på 

Barn som får insatser på Brommaplan och som har behov av individuell träning, kan få ridning som sjukgymnastik under ett år, tio gånger på hösten och lika många på våren.

– Det är som ett slags förstadium till den fritidsridning för barn med funktionsnedsättning som de har här på Lunk i Kring. Efter året får man ta ställning till om man vill fortsätta rida och betala själv, säger Karin.

Karin är den som håller i verksamheten från habiliteringens sida och hon är en av dem som håller i gångbältet när Leia kommit upp på Mannas rygg. Leias personliga assistent håller ett stadigt grepp på den andra sidan. Maria Lönn heter ridinstruktören. Hon håller i tömmarna och leder ekipaget. 

För Leia är ridningen nära stallet eftersom hon ibland får kramper.

– Säkerheten är A och O, säger Karin. 

Säkerheten har också avgörande betydelse för valet av hästar. Nervösa eller bångstyriga hästar platsar inte här. 

– Våra hästar är noga utvalda. Just nu är alla islandshästar. De är stadiga i psyket, coola och så är de bra i storlek också. Dessutom har de sin speciella gångart, tölt. Det är en mjukare gångart än trav och passar bra för de barn som klarar lite snabbare fart, berättar Maria. 

På Lunk i Krings hemsida presenteras hästarna under rubriken ”Personal”. 

– De vet direkt när de ”är på jobbet”, säger Maria.

Som nu när Manna i trygg skritt tar Leia upp och ner för småbackarna runt ladan. Hon sitter rak i ryggen som en fura.

– Det gjorde hon inte första gången. Det är en otrolig skillnad på hennes bålstabilitet och hur hon håller huvudet nu mot tidigare, konstaterar Karin.

Det är just det som är en av ridningens viktigaste effekter. Den som rider tränar upp sin posturala kontroll, alltså den förmåga som gör att vi kan hålla oss upprätta när vi står eller går, och som gör att vi kan hålla balansen om vi blir knuffade eller snubblar till. Det är en ansträngande träning.

– Leia får chansen att ta ut sig lite på hästryggen. Det är härligt att få jobba med sin kropp. Det har de här barnen ofta inte så stora chanser till, säger Karin.

För Karin är behandlingsridning en i det närmaste optimal träningsform för alla och särskilt för barn med funktionsnedsättningar. 

– När barnen rider ser jag vad de behöver träna på och anpassar momenten i ridningen efter det. 

Ridturen kan gå snabbt eller långsamt, uppför eller nerför, på plana eller gropiga vägar. När hästen rör sig skapas det rörelser i bäckenet hos den som rider, som också tränar bålrotation, uthållighet, armstyrka och andning.

– Möjligheterna på hästryggen är oändliga, säger Karin.

Får träna orsak och verkan

När Viktor Hartman, fem år, kliver upp som nästa ryttare ligger fokus också på bålstabilitet och kroppslig uthållighet, och han tränar även kognitiva funktioner, precis som Leia. Maria smackar med läpparna för att få Manna att börja gå och formar munnen till ett ordentligt ptroo närdet är dags att stanna.

– Det ger en signal om orsak och verkan och ger Viktor en möjlighet att träna på att förstå sambandet och att förbereda sin kropp på vilka rörelser som ska komma, säger Karin.

Just i igångsättningsögonblicket svajar han lite bakåt, men sedan är han snart tillbaka i upprätt läge, med båda händerna på bygeln.

Handtaget ger också stadga framåt. Liksom de andra barnen använder inte Viktor sadel när han rider.

– De sitter på en filt istället. Det ger bättre träning av stabilitet och balans. Dessutom känner de värmen från hästen bättre. Men för barn som har svårt att sära så mycket på benen kan en sadel hjälpa. Då använder vi den. 

De första gångerna Viktor red skilde sig påtagligt från den här gången. Då satt han som en liten säck potatis och var inte alls lika intresserad som nu, berättar mormor Agneta Nord. 

– Visst sitter han rakare idag, säger Agneta.

– Absolut, det är stor skillnad, bekräftar Karin.

Idag lyser Viktor ikapp med den strålande höstsol som följer honom och hans sällskap på turen förbi ängar och vidsträckta fält med betande hästar. Han klappar Manna och upprepar hennes namn. Han är uppenbart med på noterna. Maria manar på Manna att röra sig lite snabbare, på gränsen till tölt.

– Det här gillar Viktor. Det är härligt! tolkar mormor Agneta Viktors uttryck när han får känna vinden i ansiktet och kanske lite fartpirr i magen.

Får tid att vänja sig

För Viktor tar saker och ting lite extra tid. Han behöver några gånger på sig för att vänja sig och den chansen får han här på Lunk i Kring. Idag började han med att gå direkt in till Kojan, som är ett litet annex till stallet. Där hänger ridhjälmar till utlåning och i en hylla står några hästböcker och spel. Det finns också ett litet pentry och en skön soffa att sjunka ner i medan man väntar på färdtjänst, äter sitt mellis eller bara kopplar av en stund efter ridningen. Med hjälmen på plats gick han sedan direkt ut och pussade Manna mitt på mulen. Sedan fick han en pecs-bild på en häst som han överräckte till Maria, också det en träning i att förstå orsak och verkan. Alla barn har en halvtimme till sitt förfogande, men många barn orkar inte hela tiden. Åtminstone inte i början. Leia som från början knappt orkade två varv runt ladan, ler nu förnöjt och borrar in handen i Mannas man under sitt avslutande sjätte varv. Viktors ork har ökat för varje gång och idag tog de den långa turen.

– Och inte var det några problem med det. Jag tycker att det känns jättebra med ridningen, säger mormor Agneta nöjd.

Tränar många delar av kroppen

Sist ut idag är Tuva Larsson. Hon är tre år.

– Ridning fungerar bra från två års ålder. Förresten kan barn som just ska lära sig gå också ha stor glädje av ridning, säger Karin.

Tuva får rida fyra varv runt ladan. Två framlänges. Och två baklänges! Det ser tokigt ut, men är också det ett led i att träna upp den posturala förmågan. Att sitta bak och fram skapar andra rörelser och tränar helt andra delar av kroppen.

– Se hur hon får en bättre uppsträckning och hur hon jobbar jättefint med huvudet, säger Karin, som är helt övertygad om behandlingsridningens effektivitet och habiliterande förmåga. 

Därför kommer hon att under hösten skriva en evidensrapport om sjukgymnastik till häst.

– Det betyder att jag ska göra en litteraturgenomgång. Jag ska se vad som är gjort och vad som saknas, alltså vad det inte har gjorts studier på. Jag ska också leta efter bra bedömningsinstrument.

Med bra bedömningsinstrument kan det som Karin redan är övertygad om bevisas: att ridning ger en bra kombination av träning och stimulans kombinerat med frihetskänslan, värmen och kontakten med hästen och personalen.

Läs mer på www.lunkikring.nu

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.