Evidensbaserad praktik skapar kvalitet och trygghet

Patientens perspektiv, behov och upplevelse är utgångspunkten för Tatja Hirvikoski, FoUUchef på Habilitering & Hälsa. – Genom att arbeta medvetet med forskning, utveckling och utbildning skapar vi också trygghet för habiliteringens besökare. Här är våra habiliteringsprogram en utmärkt vägledare.

​Tatja Hirvikoskis bakgrund rymmer mångårig klinisk erfarenhet som psykolog och gedigen forskningsanknytning, något som ligger väl i linje med hennes arbete som FoUU-chef på Habilitering & Hälsa. Tatja är leg. psykolog, specialist i neuropsykologi och forskar själv bland annat inom området psykologiska behandlingsformer för vuxna med adhd. Idag har hon sin forskningsanknytning som post doc. vid Center for Neurodevelopmental Disorders på Karolinska Institutet, KIND. 

Det är både i forskningen och i det kliniska arbetet i mötet med patienten som Tatja har sin värdegrund. 

– I det mötet finns något som fortfarande är vägledande för mig. Patientens perspektiv och behov är det centrala även här.

Öka antalet doktorander

Tatja började som FoUU-chef för ungefär ett år sedan.

Hon tycker uppdraget är intressant och spännande.

– Jag har ansvar för de tre delarna forskning, utveckling och utbildning och här finns en tydlig röd tråd. 

Tatja vill stimulera till ökad forskningsanknytning inom habiliteringen. 

– Jag vill gärna se fler doktorander. Men för att vi ska kunna ägna oss åt kliniknära forskning behövs extern finansiering och det behöver vi arbeta med.

Redan idag kan man få stöd att genomföra en magister- eller masterutbildning inom ramarna för sin anställning inom Habilitering & Hälsa. 

– Medarbetare behöver också hjälp med att hitta relevanta kontakter på universitetet. Jag tror att det finns ett stort intresse för forskning bland medarbetarna, men man vet inte riktigt hur man ska gå till väga. Där kan vi på FoUU-enheten hjälpa till.

Tatja vill också underlätta för att fler externa forskare knyts till Habilitering & Hälsa. Det är ett bra sätt att få fram ny kunskap kring funktionsnedsättningar. 

Ett ytterligare sätt att främja forskning är att ge nydisputerade medarbetare möjlighet att under en tid få stöd från FoUU-enheten. På det sättet kan de komma igång med nya projekt efter avslutat avhandlingsarbete. 

Ökad medvetenhet om effekter

Genom att stimulera till systematisk klinisk utvärdering i verksamheten hoppas Tatja se en utveckling mot en ökad medvetenhet kring effekter av de insatser man ger.

– Man kan göra mycket för att systematiskt utvärdera insatser och verksamhet inom ramarna för den kliniska verksamheten. Här handlar det mycket om att få hjälp att hitta rätt ambitionsnivå och vad som är görbart.

Tatja betonar återigen vikten av patientperspektivet.

– Vi ska ju arbeta utifrån habiliteringsprogrammen och här är patientperspektivet tongivande. Det är också viktigt att tänka på i utvärderingar, att man försöker komma åt patientens och de närståendes perspektiv och upplevelse. 

Ett kompetensgap att fylla 

Även personalutbildningen tänker sig Tatja ska utgå från habiliteringsprogrammen. Habiliteringsprogrammen kommer att vara vägledande i en kartläggning av kompetensen inom Habilitering & Hälsa. Den kommer att genomföras under 2015. 

– Vi behöver fundera över vad vi behöver för kunskaper för att arbeta i enlighet med habiliteringsprogrammen. Inom en del områden finns det ett gap mellan habiliteringsprogrammen och vilka insatser Habitering & Hälsa idag kan erbjuda. Kartläggningen blir underlag för planeringen av personalutbildningen.

Evidensbaserad praktik

Ordet på allas läppar som också återkommer i habiliteringsprogrammen är ”evidensbaserad praktik”. Men vad innebär det egentligen? Tatja förklarar att evidensbaserad praktik består av flera delar och ritar upp en bild på en whiteboardtavla för att förklara. Hon ritar tre cirklar som överlappar varandra i mitten. I den ena cirkeln finns forskning, i den andra patientens perspektiv, som alltid ska finnas med, och i den tredje den professionella erfarenheten. Runt de tre ringarna finns sammanhanget, det vill säga vilka yttre omständigheter som påverkar möjligheten att ge en viss insats. 

– Där dessa delar möts har vi den evidensbaserade praktiken, den vi eftersträvar inom verksamheten, förklarar hon.

Evidensbaserad praktik är ett sätt att arbeta, som innefattar ständig reflektion kring effekter av det man gör. 

Utvärdering och forskning

Den profesionella erfarenheten kan dokumenteras i klinikbaserad utvärdering. Ett exempel på det är den enkätundersökning som genomförs på Lagunen och Korallen, (se sid 12-13).

– Här vill man på ett systematiskt sätt utvärdera en verksamhet som funnits i över 20 år. 

Klinikbaserad forskning finns det också flera exempel på inom habiliteringen, bland annat i form av fyra pågående doktorandprojekt. Mattias Ehn på Dövblindteamet forskar om livskvaliteten hos personer med Usher syndrom (se sid 8-9). Ulrika Lång på Autismcenter för små barn studerar effekterna av tillämpad beteendeanalys. Birgitta Wennberg på Adhd-center studerar adhd och tidsuppfattning. Carola Klint Edlund på StoCKK - Stockholm Center för Kommunikativt och Kognitivt stöd, genomför en kartläggning av personer med förvärvad hjärnskada och deras möjligheter att vara delaktiga i lyft- och överflyttningssituationer. 

Krav på evidens ger trygghet 

Finns det risk att dessa krav på evidens lägger hinder för kreativitet och för influenser från omvärlden? 

– Nej, vi vill ha hög kvalitet på våra insatser. Kanske att det ibland funnits en inställning om att det som görs inom habiliteringen inte kan göra skada. Det är en farlig inställning. Vår verksamhet ska bygga på evidens och utvärdering så att både behandlare och patienter kan känna trygghet. Jag hoppas att krav på evidensbaserad praktik snarare leder till att vi snabbare tar till oss influenser från omvärlden.

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.