Man vänjer sig inte med tiden

Att åldras med funktionsnedsättning kan innebära att man blir mer lik andra jämnåriga som också blivit äldre och fått krämpor. Men det kan också innebära att man förlorar de viktiga förmågor man har och oroar sig för hur man ska klara av sin ålderdom.

Man skulle kunna tänka sig att personer med funktionsnedsättningar skulle uppleva att deras funktionsnedsättningar blev mindre framträdande och att deras behov blev mer lik andras, i takt med att andra jämnårigas funktioner också försvagades. 

Det trodde även forskargruppen på Nationella institutet för forskning om äldre och åldrande, NISAL, vid Linköpings universitet. I en studie där man djupintervjuat människor i åldern 56-72 år med funktionsnedsättningar visade det sig istället att många upplevde stora påfrestningar i samband med åldrandet. 

Mindre marginaler

Studien ingick i ett större forskningsprojekt som studerat funktionshinder ur ett livsloppsperspektiv. 

Projektets resultat visar bland annat på att funktionshinder präglar en människas liv, men att livet för personer med funktionsnedsättning ändå skiljer sig åt på många plan. Hur livet blir beror exempelvis på typ av funktionsnedsättning och sociala faktorer. Men den svikande, opålitliga kroppen är ett ständigt tema. Tvärtemot vad man skulle kunna tro vänjer man sig inte vid att ha en funktionsnedsättning.

Det blir med andra ord inte lättare med tiden, utan kan tvärtom bli svårare. Ofta är marginalerna små när nya komplikationer eller försämringar uppstår.

En tid av förändring

Den tidsperiod som projektet studerat, från 80-talet fram till idag, präglas av stark förändring vad gäller synen på funktionsnedsättningar. Det gäller även rättigheter för personer med funktionsnedsättningar att kunna få stöd för att leva så självständigt som möjligt. Ett exempel är LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, som gett rätten till personlig assistans och därmed haft stor betydelse för många.

Samtidigt visar studien att oron för framtiden ständigt är närvarande. Man är orolig för hur kroppen ska orka, om man kommer att få behålla sin personliga assistent och hur man ska klara sig. 

Källa: www.liu.se (E Jeppsson-Grassman, A Whitaker, 2013, Ageing with Disability, a Life Course Perspective)

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.