Kraniosakral terapi - en alternativ behandlingsform

– Kraniosakral terapi är en behandlingsform som bland annat går ut på att minska de stressreaktioner en kropp utsätts för när den inte mår bra,berättar Jenny Lewenhaupt, som arbetar som sjuksköterska på barnboendet Safiren. Hon har gjort en studie på barn och ungdomar med grava neurologiska funktionsnedsättningar som hon beskriver i sin magisteruppsats.

Det började som en tillfällighet och slutade med en magisteruppsats på Karolinska Institutets Institution för kvinnors och barns hälsa. Uppsatsen som var klar höstterminen 2009 hade titeln ”Kraniosakral terapi - En behandling som främjar välbefinnande hos barn och ungdomar med grava neurologiska funktionsnedsättningar?” Författare var Habilitering & Hälsas enda anställda sjuksköterska Jenny Lewenhaupt. Sedan femton år tillbaka arbetar hon på Safiren i Vallentuna. Safiren är ett boende för barn och ungdomar med omfattande funktionsnedsättningar och därmed stora vårdbehov.

Jenny Lewenhaupt är själv en fysiskt aktiv person och har hållit på med judo i många år. En dag när hon gick på ett Pilatespass upptäckte hon att hon hade svårt att utföra övningar där hon skulle lyfta ena armen över huvudet. Tränaren, som också var massör, erbjöd sig att hjälpa till och det visade sig så småningom att det han erbjöd var en kraniosakral behandlingsmetod. Det var något nytt för Jenny Lewenhaupt men eftersom metoden var väldigt försiktig tackade hon ja och upptäckte till sin stora förvåning att hon redan efter en behandling kände en tydlig förbättring i sin arm och också i andra delar av kroppen som han hade behandlat.

– Det var otroligt fascinerande att behandlingen hade så bra effekt och det väckte min nyfikenhet. Vad var det som fungerade? Därför började jag ta reda på mer och själv utbilda mig inom området.

Påverkar kroppens förmåga till läkning
Kranio är latin för skallbenet och sakral har inget med helighet att göra utan står för sacrum, det vill säga korsbenet. Det är området där emellan, ryggkotorna och de ben, hinnor och den ryggmärksvätska som omger hjärnan och ryggmärgen, som terapeuten arbetar med.

I en kraniosakral behandling söker och identifierar terapeuten tryckförändringar i det kraniosakrala systemet och försöker sedan med små, små manipulationer att påverka kroppens strukturer. En grundläggande tanke med dessa manipulationer är att man på så vis sätter fart på och möjliggör kroppens egen förmåga till läkning.

– Kraniosakral terapi är en behandlingsform som bland annat går ut på att minska de stressreaktioner en kropp utsätts för när den inte mår bra, förklarar Jenny Lewenhaupt.

Egen forskning
Behandlingen ingår tillsammans med till exempel akupunktur och homeopati i det stora fältet KAM, det vill säga komplementära och alternativa metoder, och som sådan saknar den i Sverige legitimitet.

– Såsom vår lagstiftning ser ut får vi med legitimation inte använda oss av de här alternativa eller kompletterande metoderna. Inte om det inte finns forskning på området som stöder användningen. Och forskningen ska vara svensk, berättar Jenny Lewenhaupt.

Därför bestämde hon sig inför sin egen magisteruppsats att dra sitt eget lilla strå till stacken och göra sin egen forskning inom kraniosakralområdet. Att göra sin studie på barn och ungdomar med grava neurologiska funktionsnedsättningar kändes som ett ganska självklart val. Det var en grupp som hon genom sitt arbete var väl förtrogen med.

– Barn och ungdomar med grava neurologiska funktionsnedsättningar är ofta hårt utsatta. De har ofta hög läkemedelskonsumtion, många behöver hjälpmedel och teknisk apparatur. De har sömnsvårigheter och upplever många olika former av smärta, både muskulär och skelettal. De tvingas genomgå många behandlingar som inte sällan är både ansträngande och obehagliga. De måste tänja, de genomgår ortopediska och andra operationer, de får sprutor med botox och så vidare. Kraniosakral behandling* däremot är en väldigt varsam och behaglig behandlingsform som inte riskerar att skada eller orsaka obehag. Skulle de bli hjälpta av den vore det ju väldigt bra.

Jenny Lewenhaupt frågade föräldrarna som alla tackade ja till barnens och ungdomarnas medverkan. Det innebar att totalt sex personer ingick i studien som pågick under åtta veckor.

De två första veckorna fungerade som kontrollveckor, där personalen på Safiren mätte och noterade utgångslägen inom områden som sömn, värme i händer och fötter, spontana magskötningar, muskelspänningar och tecken på smärta.

– Jag visste inte riktigt vad jag skulle titta efter och inte vad jag kunde förvänta mig. Så det blev en del kvalificerade antaganden och jag bestämde mig för att titta på sånt som man vanligtvis brukar titta på i de här sammanhangen.

Smärta en viktig del
Bland de områdena fanns smärtan med som en viktig del. Jenny Lewenhaupt valde att använda  smärtmätningsinstrumentet BOSS, (Beteende Observation & Skattning av Smärta). Det är en observationsmodell utvecklad för att mäta smärta hos barn och ungdomar utan verbal kommunikationsförmåga och/eller omfattande funktionshinder.

Under sex veckor fick sedan de sex barnen och ungdomarna som var mellan nio och tjugotvå år, utifrån var och ens individuella behov, en till två behandlingar som varade mellan en halvtimme och en timme åt gången.

– Egentligen var det för ofta eftersom metoden bygger på att man ska låta kroppens egen läkningsförmåga få ha sin igång. Men jag var tvungen att anpassa mig efter tiden jag hade för min uppsats.

Varje behandling utformades individuellt och skedde i enrum. Personalen som gjorde skattningarna visste inte vad behandlingen innehållit eller vilka problem den huvudsakligen riktade sig mot. Den återhållsamma informationen var ett sätt att förbättra personalens neutrala hållning i skattningarna och därmed vetenskapligheten.

Trots att Jenny Lewenhaupt inte gav några standardbehandlingar utan inriktade sig på varje enskild person upptäckte hon snart att de hade mycket gemensamt.

– Längs vägen upptäckte jag att mycket av spänningarna satt vid deras händer och fötter, vid fot- och handleder och att de hade en påverkan på hela kroppen. En hel del jobbade jag också med magens olika delar eftersom många har problem med trög mage.

Positiva effekter
Efter de sex behandlingsveckorna följde två kontrollveckor. Nya skattningar gjordes och så småningom sammanställde och analyserade Jenny Lewenhaupt resultaten.

– Jag visst som sagt var inte vad jag kunde vänta mig. Jag tänkte att om behandlingen gav effekt så var det ju bra och om inte, så var det inte hela världen, ingen skada var skedd. Men jag såg väldigt många positiva effekter trots den egentligen för korta och intensiva behandlingstiden.

Behandlingen resulterade bland annat i att någon fick en bättre nattsömn med färre uppvaknanden, spasticiteten minskade hos flera av barnen och för dem som hade förstoppningsproblematik påverkades den spontana magskötningen i positiv riktning.

– Eftersom jag fortsatt att arbeta nära de här barnen och ungdomarna har jag också kunnat se att de positiva effekterna har hållit i sig över tid och den observerade smärtan minskade för alla, även om den inte låg på särskilt hög nivå innan behandlingen. Den största skillnaden uppmättes i värmen i händer och fötter som i sin tur har stor inverkan på såväl funktion som välmående. Det är glädjande liksom det är fantastiskt att det på så kort tid gick att påverka medfödda skador som funnits så länge hos barnen.

Ett komplement
Trots de positiva effekterna och trots föräldrarnas och kollegornas nyfikna och positiva inställning känner Jenny Lewenhaupt själv sig kluven – inte till den kraniosakrala behandlingen – den tror hon stenhårt på, men till att forska inom ett inom medicinen inte vedertaget område.

– Uppriktigt sagt vet jag inte om jag skulle göra om det igen.

Jenny Lewenhaupt har tagit fasta på behandlingens kompletterande funktion,
mer än på den alternativa.

– För den typen av besvär som de här barnen och ungdomarna dras med har sjukvården tyvärr inte så mycket att erbjuda. Jag tänker inte att något ska ut och något annat in utan att den kraniosakrala behandlingen skulle komma in just som ett komplement.

Men för Jenny Lewenhaupts del får det vara, åtminstone så länge lagstiftningen ser ut som den gör. Den som har legitimation får inte befatta sig med alternativa behandlingsmetoder – om det inte finns forskning inom området. Fast nu har Jenny Lewenhaupt ju gjort sin studie och funnit att behandlingen haft positiv inverkan – så då skulle hon kanske formellt ändå ha den rätten, just när det gäller kraniosakral behandling.

– Jag befinner mig i en sort gråzon. Min dröm är att arbeta med det här, med barn och ungdomar. Men jag vill kunna göra det under öppna och accepterade förhållanden. Som det är idag låter jag hellre bli.

F A K T A
* ”Då kraniosakrala behandlingar ges ligger den som behandlas på rygg på en brits med alla kläder på sig. Terapeuten utför den kraniosakrala behandlingen med händerna. Mycket lätt beröring/tryck utförs med händerna på huvud, nacke, ryggrad och över bäckenets leder. Har en person exempelvis problem med en led är det ett ställe som kommer att bli berört rent fysiskt ur olika vinklar med grepp av terapeutens händer. Många av behandlingarna fokuseras runt korsryggen/sakrum och huvudet/kraniet, därav namnet Kraniosakral terapi. All behandling sker med individuellt anpassade tekniker, utifrån terapeutens samlade erfarenhet och utifrån de restriktioner terapeuten upplever hos den som behandlas.”
Ur J. Lewenhaupts uppsats.

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.