Funktionsbedömning fyller viktig funktion

På Habiliteringscenter Stockholm för vuxna har man hittat fungerande rutiner för den årliga funktionsbedömningen av personer med flerfunktionsnedsättningar. – Bedömningen är en utmärkt förberedelse inför habiliteringsplaneringen, säger enhetschef Elisabeth Ericson Weibahr.

Under 2011 fick samtliga habiliteringscenter för vuxna inom Habilitering & Hälsa i uppdrag att införa en årlig bedömning av funktionsförmågan hos personer med flerfunktionsnedsättning.

På Habiliteringscenter Stockholm gjorde man en genomgång av sitt arbetssätt  för att kunna ta ett helhetsgrepp på det nya uppdraget.

– Vi insåg att vi behövde skapa rutiner kring det här som skulle hålla hela vägen fram till 2015 då de första barnen som följts upp med CPUP* skulle överföras till oss på vuxensidan, berättar Elisabeth Ericson Weibahr, som är enhetschef.

Förbereda habiliteringsplanering

Man bestämde sig för att även ha med arbetsterapeut i förberedelsearbetet för att få en helhetssyn kring funktionsbedömningen.

– Vi startade en process där vi diskuterade när och hur den första bedömningen skulle äga rum i den struktur vi har idag. Den innebär att man har ett första samtal, genomför en kartläggning samt en habiliteringsplanering. Vi bestämde oss för att lägga funktionsbedömning före och i nära anslutning till habiliteringsplaneringen, för att kunna dra nytta av den under samtalet. På så sätt kan man också kalla in de professioner som behövs under habiliteringsplaneringen, säger Elisabeth.

Hittat rutiner

Det finns flera syften med årliga uppföljningar; ett är att förebygga felställningar, som många personer med flerfunktionsnedsättningar drabbas av med stigande ålder, ett annat är att kunna följa upp befintliga insatser och fånga upp nya behov.

–Det här är något vi ska erbjuda. En del av våra besökare tycker att det är stressande medan andra tycker att det är bra.

Under uppstarten 2011 genomfördes tio funktionsbedömningar, under 2012 genomfördes 73 och under 2013 blev det 60.  Idag har man fungerande rutiner för uppföljningarna.

Sjukgymnasterna Anna Engström Grape och Lena Martinsson arbetar med funktionsbedömningarna på Habiliteringscenter Stockholm.

– Vi tycker att funktionsbedömningarna fyller en viktig funktion. Flera av de här personerna kommer kanske inte hit annars, därför att de saknar ett fungerande nätverk. De flesta som blir kallade kommer och är positiva till uppföljningen, säger Anna.

Långsiktigt arbete

Inför funktionsbedömningen skickas ett frågeformulär till nätverket för att förbereda mötet.

– Vi har slipat på frågeformuläret, säger Elisabeth. Det tar upp sådant vi behöver veta, kring exempelvis smärta, andning och hjälpmedel. Vi frågar även kring annan behandling, som operationer eller medicinering.

En funktionsbedömning tar mellan en och en halv till två timmar och det är alltid två personer närvarande. Samtliga sex sjukgymnaster på habiliteringscent-ret arbetar med funktionsbedömningar. Arbetsterapeuter finns tillgängliga vid behov. När de ungdomar som följs upp med CPUP flyttar över till ungdom/vuxensidan inom habiliteringen kommer arbetsterapeuterna att kopplas in i högre grad.

– Ja, det tar en del tid, men jag tror att det sparar in mycket i andra änden, säger Lena. Dessutom tar det längst tid vid första tillfället. Vi uppmärksammar behov och problem som annars kanske inte skulle komma upp men senare kräva ännu större resurser och dessutom orsaka lidande för personen.

Argumentera för insatser

Smärta och andning är prioriterade områden för den här gruppen och vid funktionsbedömningen får man möjlighet att se över dessa viktiga områden på ett bra sätt.

– Andningssvårigheter är lätta att åtgärda om man uppmärksammar problemet i tid, säger Anna.

Man hinner också prata ordentligt med nätverket om vad personen kan behöva i sin vardag.

– Här uppmärksammas ibland kunskapsbrist hos nätverket som vi då kan åtgärda. Vi kan också ge tips på hur man kan organisera arbetet på ett bra sätt, exempelvis med signeringslistor och olika ansvarområden för att säkerställa att personen får det den behöver, säger Anna.

Kunskapsöverföring

Den stora personalomsättningen bland assistenter och på boenden är ett stort problem.

– Det sker inte alltid någon automatisk kunskapsöverföring och därför är det viktigt att vi får tillfälle att träffa personer ur nätverket och stötta dem i hur de exempelvis ska träna med personen eller hur hjälpmedel ska användas, säger Anna.

Men både Lena och Anna upplever att det ofta finns ett stort engagemang och intresse hos nätverket att lära sig mer om hjälpmedel, träning och annat som personen i fråga kan ha behov av.

– Det är roligt, men samtidigt är det väldigt skört eftersom vi vet att personal ofta kommer och går. Här är funktionsbedömningen ett bra tillfälle för påfyllnad av kunskap och information.

Argumentera för insatser

Funktionsbedömningen genomförs  i möjligaste mån ett par veckor innan habiliteringsplaneringen.

– Då har man allt färskt i minnet och det gör habiliteringsplaneringen lättare, säger Lena. Vi fångar också upp behov vid bedömningen, vilket gör det lättare att argumentera för olika insatser. Ett exempel skulle kunna vara ortosanvändning, som  kräver tid och resurser i personens vardag, men som kanske verkligen behövs för att förebygga felställningar. Det kan också handla om hjälpmedel som bara blir stående, därför att personalen inte har tid att använda dem eller vet hur de ska användas, säger Lena.

*CPUP
CPUP är ett nationellt kvalitetsregister för uppföljning av barn med cerebral pares eller liknande symtom.

Syftet med CPUP är att genom kontinuerlig och långsiktig undersökning av rörelseorganen i kombination med, vid behov, tidigt insatt behandling försöka förhindra uppkomst av höftluxation och svåra kontrakturer och därigenom optimera funktion och höja livskvalitet för barn och ungdomar med cerebral pares.

Programmet har kraftigt minskat antalet höftluxationer och betydligt färre barn har också utvecklat kontrakturer och skolios.
Källa: 1177