En egen betydelsefull individ

På habiliteringsenheten Årsta sätter man barnens delaktighet högt. Genom ett så kallat förmöte inför habiliteringsplaneringen, får barnet tid och möjlighet att uttrycka sina tankar, frågor och behov. På så vis hoppas man bana väg för en ökad delaktighet och på sikt främja en starkare självkänsla hos barnet.

Habiliteringsenheten Årsta har hela Stockholm som upptagningsområde och tar emot runt 120 barn från Skanskvarnsskolan (klass 0-6), Österholmsskolan (7-9) och från Jorielskolan, som är en friskola med grundskola, sär- och träningsskola (0-9).

– Barnen på våra skolor har stora behov, berättar Charlotta Moberg, som är enhetschef vid habiliteringsenheten. Det gör det extra viktigt att arbeta med barnets delaktighet.

På habiliteringsenheten arbetar sjukgymnaster, arbetsterapeuter och logopeder. Enheten samarbetar med de flesta habiliteringscenter i Stockholms län och vid den gemensamma habiliteringsplaneringen bjuds även kurator och psykolog in.

– Vi ingår i teamet runt barnet, säger Eva Wickman, som är arbetsterapeut. Fördelen är att vi arbetar så nära barnet i vardagen. Det gör att vi verkligen lär känna varandra och kan se vad barnet behöver under sin skoldag.

Skapa förutsättningar för delaktighet

De förmöten man har med barnet inför en habiliteringsplanering syftar till att barnet ska få komma till tals i ett mindre sammanhang.

– Det kan vara svårt för barnet att göra sig hörd under en habiliteringsplanering eftersom vi är många som är med och det är mycket som ska avhandlas, berättar Frida Sandberg. Frida är arbetsterapeut och arbetar på Österholmsskolan och Jorielskolan.

Under förmötet är två personal och barnet närvarande och det får ta den tid som behövs. Varje möte anpassas efter barnets behov, kognition och kommunikationsförmåga. Man använder
det kommunikationsstöd som fungerar för barnet.

– Det är viktigt att vi lägger oss på barnets nivå och här är det en stor fördel att vi känner alla barn så väl, säger Eva. Vi försöker skapa förutsättningar för att barnet ska förstå och kunna ge uttryck för sina synpunkter.

Bekräfta barnet

Syftet med förmötet är delaktighet och förberedelse inför habiliteringsplaneringen, men mötena har också ett mer långtgående syfte.

– Vi tror att ett barn som tidigt får förutsättningar att ge uttryck för sina tankar och åsikter, och att ta egna beslut, får lättare att påverka sitt liv längre fram, säger Eva. Det här vill vi att barnet ska få träna på hela tiden i vardagen. Många barn är inte vana vid att ha åsikter, men det vill vi försöka stötta dem i på olika sätt. Vi bekräftar barnens tankar och synpunkter.

Bild på Eva, Frida och Charlotta

Eva säger att barn lätt vänjer sig vid att vuxna pratar över deras huvud och till slut kanske ger upp.

– Vi är noga med att prata till barnet och inte om barnet. Vi försöker föregå med gott exempel.

Frida fyller i och menar att det handlar mycket om att ta sig tid.

Bildstöd

– Ambitionen är att vi har det första förmötet redan när barnet börjar i skolan, alltså redan vid sex års ålder, men det är inte alltid lämpligt med de allra minsta barnen. Vi gör alltid en individuell bedömning, så att det ska kännas bra för varje barn, säger Charlotta.

Under förmötet täcker man in det som ska tas upp på habiliteringsplaneringen. Olika intervjumaterial som är anpassade till barnets utvecklingsnivå används under förmötet. De delar som tas upp är bland annat personlig vård och den egna kroppen, skola och fritid. Det finns också en kommunikationspärm med bildstöd, som man utvecklat efter hand.

– Vi har tagit fram olika material för olika behov, säger Eva. När det gäller de barn som saknar talat språk är det mycket viktigt att vi skapar förutsättningar för att de också ska kunna uttrycka sig.

Att delta i samtalet

Ibland kan barnet ha en väldigt tydlig åsikt när det gäller behandling och insatser.

– Det kan handla om att barnet inte vill genomgå en viss behandlingsmetod exempelvis botox, säger Frida. Då försöker vi stödja barnet i att kunna framföra sin åsikt vid habiliteringsplaneringen. De här barnen har samma rätt som andra att tycka till om sin kropp. Sedan är det inte säkert att barnet får sin önskan uppfylld, men det är viktigt att det blir en diskussion, så att beslut inte bara fattas. Att säga vad man tycker betyder ju inte att man alltid får som man vill, men då har barnet i alla fall deltagit aktivt i diskussionen.

Personalen berättar för föräldrarna vad man pratat om under förmötet och ibland får de se samtalsmattan, där barnet med bilder berättar hur det tänker kring sin situation.

– Ofta blir föräldrarna väldigt glada över att deras barn kan kommunicera sin vilja på ett tydligt sätt, säger Eva.

Och övning ger färdighet. Med tiden blir barnen tryggare i samtalen.

– Efter ett par år brukar vi märka att barnen säger mer och mer vad de tycker, säger Eva. ”Jag vet inte” försvinner nästan helt.

Eva säger att en del barn nästan tar över sin habiliteringsplanering. Det innebär att barnet får en starkare egen identitet.

– Det är förstås olika beroende på funktion och behov, men alla barn blir säkrare utifrån sin situation. De känner att de är betydelsefulla, egna individer och inte bara en del av sina föräldrar. I förlängningen handlar det om att hitta ett eget sätt att leva ett så bra liv som möjligt.

Arbetssättet på Habiliteringsenheten Årsta möjliggörs av den vardagsnära kontakten med barnen.

– Det ger fantastiska möjligheter tillsammans med vårt positiva samarbete med skolan, säger Charlotta.