Synlighet viktigt steg mot jämlikhet

På Habiliteringscenter Sollentuna finns en öppenhet och en stor informell kunskap om hbt-frågor som personalen kan dra nytta av i sitt arbete. – När vi pratar i lunchrummet, till exempel om vad vi har gjort med familjen i helgen, så vet alla att familjerna kan se väldigt olika ut, säger Åsa Mellblom, kurator.

Att någon har en sexuell läggning eller en könsidentitet som ligger utanför den heterosexuella normen kan upplevas som ett problem, såväl av individen själv som av omgivningen. Att vara
homosexuell eller bisexuell eller att identifiera sig som transperson kan fortfarande förknippas med både skam och rädsla, trots att vi i Sverige på officiell nivå arbetar för att öka acceptansen och respekten för individers olika läggning och sätt att förhålla sig till sin sexualitet. Myndigheter utformar lagar, sätter ihop åtgärdsprogram och formulerar policys som ska verka för ett jämställt, jämlikt och ickediskriminerande samhälle. Stockholms läns landsting var landets första landsting att utarbeta en egen hbt*-policy, som gäller sedan januari 2012. 

På Habiliteringscenter Sollentuna för ungdomar och vuxna har Åsa Mellblom, kurator, just plockat fram policydokumentet som legat bortglömt den senaste tiden.

– Men vi tittade mycket i det när det kom och jag är väldigt glad att det finns, säger hon. 

Informell kunskap

På habiliteringscentret arbetar de inte organiserat med hbt-frågor utifrån några egna formulerade riktlinjer. Däremot har de en stor informell kunskap som de drar nytta av i sitt arbete och hbtfrågorna dyker upp som samtalsämne vid lunchbordet lite då och då.

Några av centrets anställda identifierar sig själva som hbt-personer. Att det blivit så är en tillfällighet men har på ett självklart sätt påverkat personalgruppens sätt att tänka och bemöta både varandra och sina brukare.

- Det kan vara ett lika stort steg att
berätta om sin diagnos som om sin
sexuella läggning, säger Åsa Mellblom.
Ökad synlighet räknas som ett av de viktigaste stegen mot jämlikhet och i personalgruppen syns hbt-personer varje dag. Frågan går därför vare sig att gömma eller att glömma. Där tar de flesta inte längre för givet hur en medarbetare eller brukare identifierar sig själv, hur eller med vem eller vilka hen lever eller vill leva sitt liv.

– När vi pratar i lunchrummet, till exempel om vad vi har gjort med familjen i helgen, så vet alla att familjerna kan se väldigt olika ut. Det är inget märkvärdigt med det och det känns bra. Här finns en öppenhet och det är alltid skönt att känna att man inte är ensam, konstaterar Åsa Mellblom.

Viktigt med bemötandet

Bland brukarna finns de som lever utanför den heterosexuella normen, både de som är homosexuella och bisexuella liksom en del transpersoner. Det finns personer som är öppna med sin sexuella läggning och de som är betydligt försiktigare och slutna. 

– Det är klart att de tänker på hur de blir bemötta, säger Åsa Mellblom. 

Att bemötandet är viktigt betonar bland andra Gunilla Neves Ekman som ansvarar för frågor kring hbt-policyn på Lafa (Landstinget förebygger aids).

– Det handlar till exempel om hur verksamheter formulerar sig i sina informationsbroschyrer och hur man inreder sitt väntrum, förklarar hon. För att den som kommer till habiliteringscentret ska känna sig välkommen, accepterad och respekterad är en öppen och neutral attityd a och o. 

– Det finns enkla och konkreta steg att ta för att uppnå en neutral och öppen atmosfär, säger Åsa Mellblom och exemplifierar med det första samtalet man har med en brukare, den så kallade kartläggningen.

Bland de första frågorna vid det samtalet kommer de om familjen; om man har någon familj, hur den ser ut och hur kontakten fungerar.

– Att vi då genom vårt ordval visar att det finns en öppenhet hos oss, att vi vet att familjer kan se olika ut och att vi inte tar för givet att personen lever ett heterosexuellt liv, är ett bra steg på
vägen, säger hon.

Åsa Mellblom tar också upp det enkla att i samtal byta ut könsbestämda termer som ”din tjej ”eller ”din man” mot ett neutralt ord som partner. Att fråga vilket pronomen en brukare med transidentitet vill bli benämnd med visar också på en öppenhet för att inget är självklart, menar hon.

Dubbel utsatthet

I Stockholms läns landstings hbt-policy finns synligheten som ett av tre mål. De två andra är kompetens och bemötande.

– Kanske är synligheten extra viktig här inom habiliteringen, där brukarna ofta upplever en dubbel utsatthet. Först har de sin funktionsnedsättning som i sig komplicerar saken och sedan kommer frågorna kring kön och sexualitet till det. Vi tror att det ofta kan vara svårare för våra brukare.

Åsa Mellblom beskriver att personer som kommer till dem ofta fått sin diagnos ganska sent i livet. Det rör sig ofta om neuropsykiatriska diagnoser som de kämpar med att acceptera. Kämpar gör också personens familj som ställs inför detta nya. Att till detta också lägga det mentala arbetet att acceptera och förstå en läggning som ligger utanför den heterosexuella normen kan vara tungt och svårt för både individ och familj. Men Åsa Mellblom poängterar samtidigt att en ickeheterosexuell läggning inte är lika svår att hantera för alla. 

– Vi ska komma ihåg att vi är i Sverige. Och i Stockholm. För en del är det ganska okomplicerat. Många familjer accepterar lätt och vissa brukare har generellt ett både öppet och ickedömande sätt att tänka kring sexualitet. 

Annan sexuell läggning känsligt

För andra är det tvärtom. Allt utanför könsuppdelningen i man och kvinna och all annan sexualitet än heterosexualitet kan fortfarande upplevas som omoraliskt, farligt men kanske mest av allt som skrämmande. Åsa Mellblom har dragit slutsatsen att frågan om könsidentitet är känsligare än sexualitet. Att inte veta om den man står inför är en han, en hon eller en hen kan få folk att gå i spinn.

– Men att fråga är ett bra sätt att komma vidare, konstaterar Åsa Mellblom lakoniskt

Hon berättar att en brukare nyligen drog parallellen mellan att komma ut med sin sexuella läggning och att komma ut med sin diagnos eller funktionsnedsättning.

– Det kan vara ett lika stort steg att berätta om sin diagnos som om sin sexuella läggning. Då är det extra viktigt att få känna att man inte är ensam, säger hon. 

Skillnaden är däremot att medan det pratas rätt mycket om diagnoser, dess innebörd och betydelse, så pratas det rätt lite om sexualitet inom habiliteringen.

– Sexualiteten som område har alldeles för låg prioritet inom habiliteringen över lag. Vi har precis som många andra människor och verksamheter blinda fläckar när det gäller sexualiteten. Där behöver vi ett kompetenslyft, säger hon.

HBT policy

*Hbt står för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Trans-personer är ett samlingsbegrepp för bland annat transsexuella (som vill eller har bytt kön), transvestiter  (som inte vill byta kön) och andra som överskrider normerna för hur man får uttrycka sitt kön. 
Källa RFSL Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och 
transpersoners rättigheter). 

 


Broschyren kan beställas via e-post: informationsmaterial.lsf@sll.se

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.