Habiliteringsprogrammen ger förutsättningar för likvärdig habilitering

Det finns skillnader i habiliteringens insatser mellan olika områden i Stockholms län. Och utbudet skiljer sig också mellan olika funktionshindersgrupper.

– Om man jämför statistik när det gäller antal brukare, vilka funktionsnedsättningar och vilka insatser man ger i verksamheten, så ser vi att arbetssätten skiljer sig åt på våra enheter. Ett av syftena med habiliteringsprogrammen är att tydliggöra uppdrag och utbud, vilket i förlängningen ger förutsättningar för likvärdig habilitering, säger Emma Sjölund, verksamhetschef.

I temat för det här numret av tidningen ingår likvärdig vård och likvärdig habilitering. I Hälso- och sjukvårdslagens andra paragraf stipuleras att ”målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen”. Även Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering inom samtliga samhällsområden på grund av kön, ålder, funktionsnedsättningar, etnicitet, könsöverskridande uttryck, sexuell läggning och ålder.

Detta innebär att Habilitering & Hälsa är skyldiga att erbjuda en habilitering på lika villkor över hela Stockholms län. Här kan habiliteringsprogrammen vara till hjälp. I arbetet med programmen ingår att ta fram hur man ska prioritera mellan olika behov och olika insatser. I programmen ska det på ett öppet sätt framgå hur prioriteringen görs och hur det bakomliggande resonemanget ser ut. Något som också skapar en grund för likvärdig habilitering

Bild på Emma - Habiliteringsprogrammen ska fungera som ett styrande dokument som möjliggör en god och säker habilitering, som är likvärdig oavsett var i länet man bor, säger Emma Sjölund.
Emma Sjölund menar att habiliteringen inte är riktigt likvärdig över länet idag. 

– Vi har användbar statistik från 2012. Vi jämför habiliteringscenter för barn och habiliteringscenter för vuxna, och kan också jämföra hur olika yrkesgrupper arbetar. Vi ser att det finns skillnader och försöker ta reda på vad de beror på.

Olika faktorer bakom skillnader

Troligen finns det en rad faktorer som påverkar verksamheten och gör att insatserna skiljer sig åt.

– Ja, det finns flera förklaringar. Exempelvis kan det bero på det geografi ska läget och hur långt familjerna har möjlighet att åka, på hur man organiserat verksamheten på de olika centren, på traditioner och rutiner, och på hur upptagningsområdet ser ut socialt. 

Och här är det inte säkert att behoven är det enda som styr.

– Hur och var insatserna ges beror också på föräldrarna. Det kan säkert se annorlunda ut i ett område med välutbildade och ganska medvetna föräldrar än i ett socialt mer utsatt område, där
kunskapsnivån är lägre och därmed förmågan att ställa krav och efterfråga insatser.

Tydliggöra uppdrag och utbud

Hur kan då habiliteringsprogrammen bidra till att göra habiliteringen mer likvärdig?

– Habiliteringsprogrammen ska tydliggöra habiliteringens uppdrag och utbud, för medarbetare, brukare, nätverk och samarbetspartners. Och utbudet ska självklart vara detsamma
över hela länet.

Emma menar att när det gäller individuella insatser kommer det alltid att finnas ett inslag av individualitet, att det ligger i professionen. Men på ett generellt plan ska man veta vad man kan
efterfråga och förvänta sig.

– Planen är att när vi är färdiga med prioriteringsarbetet behöver vi titta på vårdprocesser, det vill säga hur de olika grupperna av brukares väg ser ut genom organisationen och om vårdkedjan verkar vettig. Sedan måste vi utröna om vi har en organisation som stödjer en önskvärd vårdkedja och om
det finns personal och resurser för att svara upp mot den. Här kan vi behöva göra förändringar.

Snabb genomströmning

Det finns också skillnader mellan olika funktionshindersgrupper som kan behöva ses över.

– Det gäller exempelvis barn i åldern 7-15 år med Aspergers syndrom, som idag får ytterst lite av individuella insatser. Men ålder är ingen bra grund för att avgöra vilka insatser en person ska få. Vi behöver se över det. 

Det finns också olikheter mellan hur många som begär insatser från habiliteringen i Stockholm och andra områden i Sverige.

– Man kan i statistiken exempelvis se att färre personer med lindrig utvecklingsstörning får insatser från oss jämfört med andra landsting (i förhållande till befolkningsunderlaget) . Vi behöver ta reda på vad detta beror på.

Det som annars utmärker Stockholm från andra landsting är den stora genomströmningen.

– Vi har en otroligt stor genomströmning, vilket förstås också påverkar vad vi ger för insatser. Det blir färre insatser per person i jämförelse med andra habiliteringar.