Habiliteringen är ingen spegel av samhället

Thomas Atterljung, enhetschef på Habiliteringscenter Liljeholmen, tror att alla arbetsplatser mår bäst av att ha en jämn fördelning mellan kön, etnicitet och ålder. – Idag är det traditionellt kvinnliga värderingar som råder inom habiliteringen. Dynamiken skulle bli en annan om det var fler män, men det är lika viktigt att det finns en spridning när det gäller ålder och etnicitet. Då har man en större beredskap att möta de människor som kommer till oss på ett bra sätt.

Thomas Atterljung är sedan ett år enhetschef på Habiliteringscenter Liljeholmen. Hur är det då att komma som manlig chef till en organisation med övervägande del kvinnor? 

– Jag upplever det inte speciellt problematiskt att jag är man på en enhet med bara kvinnor, mina medarbetare tycker nog snarare att det är positivt. Däremot har det kanske funnits en viss skepticism kring att jag inte är kliniker med erfarenhet från habiliteringen. 

Thomas har en bakgrund inom kommunen, kriminalvården och psykiatrin där han från början arbetade i verksamheten. Under tio års tid har han sedan varit chef för vård- och omsorgsboenden
inom Täby kommun.

– I botten är jag beteendevetare, men jag har länge arbetat med verksamhet som vänder sig mot samma målgrupper som habiliteringen. 

Den största skillnaden är att Thomas nu leder en specialistverksamhet.

– Det är spännande och jag har mycket att lära.

Bidragit med annan struktur

Inom den kommunala verksamheten var han chef för cirka 60 medarbetare inom personlig assistans och olika boenden. På Habiliteringscenter Liljeholmen arbetar 26 personer.

– Jag trivs med den mindre personalstyrkan. Jag har möjlighet att träffa alla i stort sätt varje dag och det är en stor fördel.

Habiliteringscenter Liljeholmen har aldrig tidigare haft en manlig chef. Hur påverkar det enheten?

– Svår fråga. Hur man är som chef beror ju både på kön och personliga egenskaper, jag tycker själv att jag bidragit med en annan struktur i arbetet än tidigare.

I början märkte Thomas att medarbetarna gärna överlät traditionellt manliga uppgifter på enheten till honom. 

– Jag blev tillfrågad att sätta upp hyllor eller flytta tunga grejer. Både jag och några av mina medarbetare hamnade säkert i ett läge där vi tyckte att det var naturligt att jag gjorde vissa
saker och därmed blev vi offer för våra egna föreställningar.

Blandad fördelning bäst

Men hur kommer det sig att Thomas valt att arbeta inom ett så kvinnodominerat område som omsorg och habilitering?

– Jag trivs i en miljö där jag får användning av hela mitt spektrum av förmågor. Jag kan vara rationell och tydlig, men får också användning för andra sidor som empati och intuition. Det handlar ju inte om att det är mer kvinnor än män som arbetar här utan om verksamhetens inriktning på människor i behov av stöd på olika sätt.

Thomas trivdes inte med kulturen inom varken psykiatrin eller kriminalvården. 

– Nej jag tyckte inte att det var en human människosyn i kriminalvården. Även inom psykiatrin var det hårda tag och ett stort avstånd mellan personal och patienter, som jag inte kände mig bekväm med.

Han tror att alla arbetsplatser mår bäst av att ha en blandad fördelning av kön, etnicitet och ålder.

– Ju större spridning det är i en arbetsgrupp eller på en enhet, desto större möjlighet finns det att möta upp olika situationer och olika människor på ett adekvat sätt. En arbetsplats borde egentligen vara en spegling av samhället.

Men innebär det att arbetsmiljön och verksamheten inom habiliteringen påverkas av att majoriteten av medarbetarna är kvinnor? 

– Ja, det tror jag. Jag upplever att det råder en kultur inom habiliteringensom är präglad av traditionellt kvinnliga värderingar och där den kvinnliga majoriteten har betydelse för vilken norm som gäller på enheten. De arbeten som utförs och de samtal som förs är inte
dåliga, men verksamheten går miste om andra perspektiv och idéer som en jämnare könsfördelning skulle kunna bidra med. Jag tror helt enkelt att dynamiken skulle förändras om man fick in fler män
i verksamheten.

Det är inte bara kön som påverkar arbetsmiljön och verksamheten inom habiliteringen, även ålder har påverkan på gruppen.

– Vi har rekryterat några yngre medarbetare den senaste tiden och det har varit lyckosamt. De yngre har fört in nya synsätt och idéer som har mixats ihop med de äldres kunskaper och erfarenheter.

Thomas upplever att det finns en slags försiktighetskultur inom habiliteringen. 

– Det är naturligtvis klokt att reflektera och tänka igenom beslut. Men ibland får jag en känsla av att det finns en rädsla för att göra fel, att ta fel beslut eller dra felaktiga slutsatser. Det finns en benägenhet att gardera sig maximalt och då tar saker och ting längre tid och ibland kanske tankesättet till och med hämmar verksamheten. Men om det beror på kön, ålder, kultur eller
arbetssättet som präglar de yrken som dominerar inom habiliteringen, det är svårt att svara på.

Thomas går nu en jämställdhetsutbildning inom Stockholms läns sjukvårdsområde.

– Det är en nyttig utbildning. Syftet är att skapa medvetenhet kring jämställdhetsfrågor. Tanken är att sätta tänket om jämställdhet på kartan i verksamheten.

Kvinnligt perspektiv är norm

Samtidigt blir det lite bakvänt med genustänket i habiliteringsverksamhetenHär är ju det kvinnliga perspektivet det normativa.

– Så är det ju. Jag tror det kan vara viktigt att vara medveten om att vi alla kan hamna i olika roller där även kön påverkar hur man handlar och beter sig. Många lever nog i en föreställning om att de möter alla på samma sätt oavsett kön, etnicitet, ålder, sexuell läggning och funktionsnedsättning. Tyvärr tror jag inte att det stämmer. Men att vara medveten om detta förbättrar oddsen avsevärt.

När det gäller bemötande av brukarna finns det dock risk att det blir en slagsida.

– Det kan nog vara viktigt både för manliga anhöriga och för pojkar och män med funktionsnedsättning att också mötas av män i verksamheten.

Manliga förebilder behövs

Men varför är det så svårt att rekrytera män till de yrken som finns representerade inom habiliteringen? Det kan inte bara handla om löneläget. Det är avsevärt mycket lättare att rekrytera män inom områden som brandförsvaret, ambulanssjukvården och kriminalvården, trots att dessa också är låglöneområden.

– Först och främst behöver man få fler killar intresserade av att utbilda sig inom våra yrkesområden, göra dem attraktiva även för män. Detsamma gäller arbetsgivaren Habilitering & Hälsa.

Thomas tror att man skulle behöva sätta ihop en diskussionsgrupp med de män som arbetar inom Habilitering & Hälsa för att utröna vad de tycker är positivt med att arbeta här.

– En annan idé är att låta de män som arbetar i vår verksamhet synas i annonser och på mässor för rekrytering till relevanta utbildningar på högskolan. Även här måste man visa upp manliga
förebilder. När jag började arbeta på Täby kommun 2003 var jag ensam man, men när jag slutade 2012 hade jag fem manliga kollegor. Killar genererar fler killar, så är det absolut.

Thomas tycker själv att habilitering är en bred och spännande verksamhet. 

– Det är ett kunskapsintensivt område med en ständigt pågående utveckling. Sedan tycker jag att det är en trevlig arbetsmiljö där hela känsloregistret får finnas med och det tror jag många människor trivs med.

Nya perspektiv hos nya ledare

För att avrunda samtalet återkommer vi till att vara chef i en kunskapsorganisation som Habilitering & Hälsa.

– Det är en stor skillnad mellan att vara chef här jämfört med kommunal verksamhet. Min upplevelse är att det uppskattas mer att ha en behandlarbakgrund och en specialistkunskap inom verksamheten än att ha utbildning och erfarenhet som ledare. Ett bättre scenario
för att utveckla Habilitering & Hälsa borde vara att verksamheterna kombinerar den stora kunskap som finns hos medarbetarna med nya perspektiv och idéer från ledare som kommer från andra verksamheter. Det är ju också en trend inom landstinget att man anställer personer till chefspositioner som har ledaregenskaper och erfarenhet av chefsrollen, snarare än personer som
besitter den specialistkompetens som verksamheten kräver.

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.