Självständighet förutsätter delaktighet

På Habiliteringscenter Stockholm är självständighet ett begrepp som har olika innebörd beroende på brukarens funktionsnedsättningar. – Begreppet självständighet väcker tanken att utifrån sina egna förutsättningar kunna vara delaktig i sitt eget liv, säger Soraya Shaikh Niska, som är sjukgymnast.

Habiliteringscenter Stockholm tar emot ungdomar och vuxna från 16 år och uppåt. Ulrika Christensen-Olmås, kurator och Soraya Shaikh Niska, sjukgymnast menar att de arbetar med frågor utifrån brukarens önskemål och behov, och i bästa fall, i förlängningen leder det till ökad självständighet. – Vi arbetar med människor som har olika grader av funktionsnedsättningar här. Allt ifrån ganska lindriga svårigheter
till mycket omfattande. Förutsättningarna och behoven ser helt olika ut,
säger Ulrika Christensen-Olmås.

Utgå från de egna behoven
De som kommer hit har ofta lång vana från habiliteringscenter för barn. På barnhabiliteringen blir de informerade om att deras insatser upphör men att föräldrar och barn är välkomna att söka fortsatt stöd inom vuxenhabiliteringen. – Vi har även stora grupper som söker sig hit själva och som aldrig har haft insatser inom habiliteringen tidigare, säger Soraya. Ibland har vi tät kontakt, ibland är den mer utspridd beroende på hur behoven ser ut just idag. – Det är inte alla som kommer hit direkt från barnhabiliteringen, säger Ulrika. Men de personer som har omfattande
funktionsnedsättningar, vanligen både fysiska och kognitiva, har vi  kontinuerlig kontakt med från början. På habiliteringscentret arbetar man
alltid utifrån ett individperspektiv och då blir självständighet ett begrepp som kan innebära olika saker för olika individer beroende på vilka förutsättningar som finns för att uppnå den. – När vi träffar en person själv eller med anhöriga/personal börjar vi alltid med att göra en ordentlig kartläggning för att se till behoven, säger Soraya. Vi får då, förhoppningsvis, ibland efter flera besök, en god uppfattning om personens behov, styrkor och svårigheter.

Små val i vardagen
För en person med omfattande funk- tionsnedsättningar är det extra viktigt med ett fungerande nätverk. Nätverkets ansvar ökar också när barnet flyttar över till ungdoms- och vuxenhabiliteringen. – Det är viktigt med kloka människor kring en person med stora behov, och att stötta personens nätverk, eftersom de gör ett jobb som många gånger är väldigt svårt, säger Soraya. Nätverket blir ett skydd och en garant för den självständighet man är kapabel till. Det handlar om små val i vardagen, exempelvis att kunna äta själv.

Att kunna säga nej
En viktig beståndsdel i självständighet kan vara att kunna säga nej till olika saker. Det svåra i arbetet med personer med flerfunktionsnedsättning är många gånger att hitta ett sätt att kommunicera. Vilka förutsättningar finns motoriskt och kognitivt? – Efter den kluriga och ibland svåra utmaningen att hitta ett sätt att kommunicera på, återstår det stora arbetet med att i så stor utsträckning som möjligt försöka kompensera svårigheterna med exempelvis hjälpmedel, säger Soraya. Hon berättar om en flicka som hon haft tät kontakt med. – Flickan hade samtidigt en samtalskontakt med psykologen på habiliteringscentret. I sina samtal där ställde psykologen en fråga om hur hon väljer bort saker som hon inte vill göra. Flickan skrattade då till och frågan väckte säkert många tankar och funderingar både hos henne själv och hos psykologen. Flickan är en glad och positiv tjej som är lätt att
samarbeta med men som är helt beroende av sina assistenter när det gäller tolkning av hennes kommunikation. Här menar Soraya att man som behandlare ibland behöver stanna upp för att tänka i lite andra banor. Hur kan en person välja bort insatser om han eller hon skulle vilja? Ställer man överhuvudtaget den frågan?

Senare frigörelse
När det gäller tonåringar som har lindrigare funktionsnedsättningar är det
ofta föräldrarna som kommer med olika frågeställningar. Tonåringen själv vill inte alltid medverka – Oftast kommer föräldrar för att de har funderingar kring hur livet för deras ungdom kan bli som vuxen och att de vill ha information och råd om frågor som rör boende, ekonomi, arbete/sysselsättning och god manskap, säger Ulrika. Sedan är det många som kommer senare, när de redan landat i ett eget boende. – Ofta är det då frågorna kommer, det kanske inte fungerar med personalen på gruppboendet eller på den dagliga verksamheten, säger Ulrika. Det kan ibland också vara en konflikt att vilja leva ett självständigt liv och att vara beroende av personal. Det är frågor som ofta kommer upp i samtal hos oss. Många har behov av att prata och att få råd kring sin situation. En del personer bor med stöd av sina personliga assistenter i en lägenhet. – Det är en särskild situation där man är ganska sårbar. Då kan de ha stort behov av att prata, särskilt om det inte fungerar.

Arbetsmodell i tre steg
Här är en förkortad version av en arbetsmodell för att understödja unga vuxna i processen till eget liv och till delaktighet i samhället.

Steg 1 – Komma igång. Här startar en process som ska leda fram till en
förändrad livssituation. Underlättande faktorer i starten kan bland annat vara: fånga in den egna motivationen, möjlighet att träffa andra ungdomar i liknande situation, möta förebild/mentor som är mer etablerad som vuxen, ha tillgång till anpassad information om samhälles stöd när det gäller centrala livsområden, vänja sig vid att göra aktiviteter själv vilketkan innebära att det är tillsammans med en stödperson.

Steg 2 – På väg. Den här delen präglas av förändring och utveckling
där den enskilde och familjen går från ett utvecklingssteg till ett annat. Målet för den här perioden är att den enskildes självständighet ökar genom erfarenheter, kunskap om sig själv med sina starka och svaga sidor. Habiliteringsverksamhetens roll här kan vara att undersöka olika strategier tillsammans med personen inom olika områden som han/hon inriktar sig mot. Både familjen och den enskilde kan också här ha behov av stöd i frigörelseprocessen.

Steg 3 – Nästan framme. Det nya livet är nu här och den här fasen handlar mer om att befästa det som fungerar och habiliteringen kan ta ett
steg tillbaka. Habiliteringsinsatserna handlar om att integrera förvärvade
kunskaper, strategier och anpassningar i den nya tillvaron.

Källa: Att understödja unga vuxna i processen till eget liv och till vuxenblivande, Habilitering & Hälsa, 2012.