Att stödja unga vuxna till ett eget liv

Den viktigaste framgångsfaktorn i övergången till vuxenlivet är att man själv får vara huvudperson i sin egen process och att det är de egna målen som styr insatserna. Det är också viktigt att familjen är med i processen och att det finns ett bra samarbete i nätverket runt personen.

2011 kom det ”Nationella habiliteringsprogrammet för att understödja unga vuxna i processen till ett eget liv och till delaktighet i samhället”, som utarbetats av Sveriges habiliteringschefer. Nyligen kom Habilitering & Hälsas egen nedkortade version (Att understödja unga vuxna i processen till eget liv och till vuxenblivande), som bygger på det nationella habiliteringsprogrammet. Syftet är att ge råd kring hur man inom ungdoms- och vuxenhabilitering kan arbeta för att stödja personer i övergången mellan ungdom och vuxen. – Det här är ett policydokument som ska finnas med som en del i arbetet med de övriga habiliteringsprogrammen, säger Barbro Lagander, som är verksamhetschef och som skrivit Habilitering & Hälsas dokument om vuxenblivande. Unga vuxna med funktionsnedsättningar behöver stöd i att möta vuxenlivet och att forma sitt eget liv och det ska finnas med som en självklar del inom habiliteringen.

Samma möjligheter
Folkhälsoinstitutets rapport 2010 visar att personer med funktionsnedsättningar
halkat efter inom flera viktiga folkhälsoområden. Detta trots att det finns en uttalad målsättning med samhällets stöd, att unga med funktionsnedsättningar som andra, ska ha möjlighet att flytta hemifrån och skapa sig ett eget liv. Det är bara när det gäller boendesituationen som de har ungefär samma möjligheter som  andra. – Därför är det så viktigt att stödet mot vuxenblivande genomsyrar alla områden inom habiliteringen, säger Barbro. Barn och ungdomar och deras föräldrar ska vara delaktiga i habiliteringen på sina villkor och vara väl förberedda inför övergången till vuxenlivet. Övergången, eller transitionen till vuxenlivet, är en viktig övergång som om den blir bra, kan underlätta framtida förändringar. Transition är ett begrepp som används för den process det innebär att växa upp och flytta fokus mellan en barn- och familjecentrerad värld till en mer individcentrerad vuxenvärld. – För unga med funktionsnedsättningar kan den här processen vara svårare än för andra och därför har förberedelsen stor betydelse. Ett tidigt steg i den processen är att barn lär sig att fatta egna beslut, exempelvis genom delaktighet i sin habilitering. I frigörelseprocessen kan både unga och  föräldrar behöva stöd. Ungdomarna kanske i att våga mer och föräldrarna i att våga släppa, men det kan också vara tvärtom.

Individuellt stöd
Unga med funktionsnedsättningar behöver ofta stöd och vägledning från omgivningen för att kunna leva ett självständigt liv och ta till vara sina rättigheter. Stora förändringar är till exempel övergång från skola till arbete, från barnmedicin till vuxenorienterat medicinskt stöd, från föräldrahem till eget boende och från studier till annan sysselsättning. – Var man befinner sig i den här övergången handlar inte om ålder utan påverkas av en rad faktorer, där graden av funktionsnedsättning är en. Sett i ett vuxenhabiliteringsperspektiv, är det graden av självständighet och vilka mål personen själv har, som avgör var i transitionsprocessen den enskilde befinner sig och hur stödet bör utformas.

Livskvalitet
Livskvalitet är svårt att definiera och kan vara svårt att mäta i praktisk verksamhet. Det räcker inte med generella mål för habilitering som fungerar för alla. Det finns heller inget självklart samband mellan personens funktions- och  färdighetsnivå eller mätbara hälsa å ena sidan och personens individuellt upplevda livskvalitet å den andra. – Med det här perspektivet har inte habiliteringsinsatserna något värde i sig, utan endast i relation till hur de bidrar till den enskildes upplevelse av livskvalitet, säger Barbro. Det räcker inte heller att enbart utgå från livsområden för att kunna formulera behov och mål för förbättrad livskvalitet. Varje livsområde måste också diskuteras utifrån fyra centrala kriterier på livskvalitet: hälsa, aktiviteter som den enskilde prioriterar, kontakter med familj, vänner, kollegor med flera samt självbild, självrespekt och trygghet.

Hälsa
Hälsa handlar bland annat om att det råder ett rimligt förhållande mellan vad en person vill och drömmer om och personens förmåga att eftersträva och uppnå sina mål. I begreppet hälsa ingår levnadsvanor som exempelvis mat och dryck, motion, sex och samlevnad, men också grundläggande funktioner som sömn, smärta och äta/svälja. – Även den psykiska hälsan är viktig, som att ha möjlighet till inflytande och känna delaktighet i sitt eget liv och i sina insatser, exempelvis inom habiliteringen. För att få en bild av en persons levnadsvanor och behov av stöd till förändring, har Socialstyrelsen tagit fram ett formulär om livsstilsskattning som kan erbjudas de som är 18 år eller äldre (Levnadsvanor och livsstilsenkät – självskattning, 2010). – Frågeformuläret ska från och med i år användas inom vuxenhabiliteringen. Genom att få mer kunskaper om en persons livssituation kan man också förebygga ohälsa inom olika områden och bygga broar till enheter, som kan erbjuda insatser om det finns ett problem.

Självbild och sociala relationer
För att forma vår identitet och självbild behöver vi spegla oss i andra människor.
För ungdomar i allmänhet är det kompisarna och föräldrarna som får stå för en stor del av självspeglingen. Här är det också viktigt att få tillgång till andra vuxenkontakter än föräldrarna. Ungdomar med funktionsnedsättning kan behöva stöd i att komma utanför hemmet och få möjlighet att träffa andra vuxna. Personer med funktionsnedsättning ingår inte alltid i samma utsträckning som andra i sociala sammanhang där de kan bygga relationer. – Det finns en rad förhållanden som kan komplicera de sociala kontakterna, exempelvis kognitiva svårigheter och motoriska hinder. Det finns också studier som visar att ungdomar med funktionsnedsättningar kan vara mer sårbara exempelvis när det gäller sexuella övergrepp. För hela familjen är det viktigt att personen får stöd i att
successivt hitta bra vuxenrelationer för ungdomen.

Inflytande och delaktighet
God kvalitet enligt Hälso- och sjukvårdslagen innebär att vi ska visa respekt för den enskildes självbestämmande och integritet samt att habiliteringsinsatserna,
så långt det är möjligt, utformas och genomförs i samråd med den enskilde. Att själva få vara med och sätta upp mål är väldigt viktigt. Målen när det gäller aktivitet och delaktighet ska vara inriktade på att personen upplever sin tillvaro som meningsfull, begriplig och hanterbar. – Samarbetet förutsätter en dialog, där delaktighet och brukarens egen motivation är förutsättningar för att stödja den unge vuxnes förutsättningar att leva ett liv efter egna val. För att underlätta delaktighet i habiliteringsplaneringen behöver man utveckla samtalsmetodik och checklistor som passar personer med olika mognad och förmåga, exempelvis när det gäller kommunikation.

Stora krav på självständighet
Ofta är familjerna oförberedda på den annorlunda organisation som den vuxenorienterade habiliteringen har. Stödet ändrar fokus – från ett familjeperspektiv till ett individperspektiv och vänder sig direkt till den vuxne som förväntas ta ett eget ansvar. – Att klara av att vara sin egen samordnare och företrädare, driva sina egna ärenden, fatta beslut, bedöma sina hjälpbehov, skaffa information och ansöka om stöd och service ställer höga krav på individen. För många blir då en god man en viktig resurs. Tydliga strukturer mellan olika aktörer inom barn- ungdoms- och vuxenverksamheter underlättar samarbetet. Att ha en samverkanöverenskommelse mellan aktörer inom kommun och landsting är också värdefullt.
 

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.