Vad är hälsa?

Hälsa är en komplex helhet, som består av många delar som sinsemellan hänger samman och överlappar varandra. En god hälsa är en subjektiv upplevelse av välbefinnande på flera plan, som växlar över livet och som påverkas av personliga förhållanden och förutsättningar, och även av förväntningar och drömmar.

Vad innebär begreppet hälsa? En rimlig utgångspunkt av hälsa är Världshälsoorganisationens, WHO, definition från 1948:

”Hälsa är ett tillstånd av fullkomligt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, inte endast frånvaro av sjukdom eller funktionsnedsättning.”

Enligt WHO är hälsa en fundamental rättighet för alla människor i världen, oberoende av ålder, kön, religion eller om man har funktionsnedsättningar. Det finns tre viktiga aspekter i den här definitionen som kan hjälpa till i jakten på vad hälsa innebär. 

För det första betonar deklarationen tydligt att fysiska, psykiska och sociala faktorer har betydelse när vi vill sträva efter hälsa.

För det andra talar man om ett ”tillstånd av välbefinnande”, vilket innebär att hälsa är knutet till upplevelse. Vad vi upplever som välbefinnande är djupt personligt och påverkas av vår livssituation och våra erfarenheter och även av våra förväntningar och drömmar.

För det tredje är inte hälsa ”endast motsatsen till sjukdom eller funktionsnedsättning”, vilket tydligt innebär att hälsa är något som kan uppnås även om man är sjuk eller har en funktionsnedsättning.

Hälsa är en rättighet

Sedan 2007 finns också FNs konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar vars syfte är att undanröja hinder för att få del av sina mänskliga rättigheter. Om hälsa säger man att personer med funktionsnedsättning har rätt att åtnjuta bästa möjliga hälsa utan diskriminering. Tillgång till hälso- och sjukvård ska också säkerställas och då med beaktande av jämställdhetsperspektivet, däribland hälsorelaterad
rehabilitering.

Välbefinnande är sammansatt

Vi går tillbaka till WHOs definition och tittar lite närmare på vad fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande kan innebära.

Vad vi upplever som välbefinnande växlar över livet och vi har olika behov och förväntningar under barndomen, vuxenblivandet och åldrandet. Det fysiska välbefinnandet kan påverka det psykiska, det sociala välbefinnandet kan påverka det fysiska och så vidare. Och de tre områdena är intimt sammanflätade i den helhet som hälsa eller icke-hälsa utgör.

Exempelvis om man lever med svår smärta, som man inte får hjälp med, sover man troligen dåligt och då blir konsekvensen att man blir uttröttad och riskerar att inte orka med sina relationer eller att delta i olika aktiviteter. Mår man psykiskt dåligt, orkar man kanske inte tänka på vad man äter eller att delta i fysiska aktiviteter, något som efter hand får negativa effekter på det kroppsliga välbefinnandet. Och kanske viktigast av allt; om de strukturella förutsättningarna som demokrati, säkerhet, rättigheter till utbildning, arbete, bostad, hälso- och sjukvård, habilitering, stöd i vardagen, tillgänglighet och delaktighet saknas, då saknas viktiga grundförutsättningar för att kunna uppleva en god hälsa.

Fysiskt välbefinnande

Ett fysiskt eller kroppsligt välbefinnande handlar om fysisk aktivitet, frånvaro av smärta, om sömn, närhet och beröring, mat och matvanor och tillgång till hälso- och sjukvård. Inom habiliteringen utgår man ifrån individens unika situation och förutsättningar, där individens egna önskemål och behov är centrala då man tillsammans försöker komma fram till vad som skulle behövas för att uppnå ett kroppsligt välbefinnande. Det kan vara att få stöd att träna upp eller bibehålla fysiska förmågor för att kunna klara av sin vardag, gå i skolan, arbeta eller delta i någon annan sysselsättning.

Men det kan förstås också innebära att få slippa träning, att få fokusera på annat än på det som inte fungerar och kanske istället lägga energin på att utveckla det man är bra på. Det kan innebära att få hjälpmedel som underlättar livet på olika sätt eller behandling som minskar smärta och spänning. Det kan vara att få hjälp med sömnsvårigheter eller dålig aptit. När man arbetar för att öka det kroppsliga välbefinnandet finns också många möjligheter till social samvaro och gemenskap i form av gruppaktiviteter inom habiliteringen eller på fritiden, som i sin tur kan innebära att det psykiska välbefinnandet ökar. 

Psykiskt välbefinnande 

Det psykiska eller mentala välbefinnandet innehåller flera aspekter som självständighetförhållandet till existentiella frågor, förmågan att förstå sin intellektuella och känslomässiga kapacitet, att kunna hantera stress, frihet från missbruk och beroende, att kunna förstå och påverka sin situation, att arbeta och bidra till samhället. I det psykiska välbefinnandet 

Illustration om hälsa!

ingår också positiva upplevelser, till exempel av musik och konst, av naturen och av en vardagsmiljö att trivas i.

I FNs Internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter sägs bland annat att ”visionen om den fria människan endast kan uppnås om sådana villkor skapas att alla kan åtnjuta sina ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter såväl som sina medborgerliga och politiska rättigheter.”

Även här är den egna subjektiva upplevelsen central. Vad som upplevs som psykiskt välbefinnande beror på den individuella situationen, på förmåga, möjligheter och förväntningar. Men här behövs också strukturella förutsättningar som gör att vardagen fungerar praktiskt och ekonomiskt, att man lever i ett sammanhang som man trivs med och förstår. Här kan habiliteringen utgöra ett stöd på flera sätt, exempelvis genom att bidra till att det finns förutsättningar för självständighet, att vardagen fungerar, att få kunskap och förståelse för sina styrkor och svårigheter (och att närstående förstår dem), att vara delaktig och känna mening i sitt liv.

Socialt välbefinnande

Det sociala välbefinnandet innefattar våra relationer till andra människor. Att vara bekräftad, att känna sammanhang och tillhörighet i vardagen, i familjen, i skolan, på jobbet och bland vänner är centralt i det sociala välbefinnandetoch i det psykiska. Under hela livet har vi ett grundläggande behov av relationer och kärlek, av att få uttrycka vår sexualitet, att känna oss älskade, sedda och betydelsefulla för någon.

Människor med funktionsnedsättningar kan behöva stöd för att på egna villkor kunna delta i sociala sammanhang. För att kunna göra det kan man behöva stöd, kanske i form av personlig assistent, ledsagare eller i form av kommunikationsstöd och hjälpmedel. Man kan också behöva stöd i att hitta en utbildning, ett arbete eller annan sysselsättning, fritidsintressen och rekreation.

Känsla av sammanhang – kasam

En kompletterande definition av hälsa är känsla av sammanhang, eller ”kasam.” Sociologen Aaron Antonovsky skapade begreppet kasam som innebär att uppleva sin tillvaro som förutsägbar, begriplig, strukturerad, hanterbar och meningsfull. Antonovsky menade att en hög känsla av sammanhang är viktigt för hälsan. För att uppnå en hög grad av kasam behöver man alltså förstå sin tillvaro, och man ska kunna påverka den och uppleva att den är meningsfull. Graden av kasam är inte ett statiskt tillstånd utan något som varierar under hela livet hos oss alla.

Inom Habilitering & Hälsa pågår ett ständigt arbete med att i dialog med besökare och deras närstående, komma fram till vad som skulle vara ett kroppsligt, psykiskt och socialt välbefinnande för dem. Målet är att skapa så goda förutsättningar som möjligt för att de ska kunna nå dit utifrån sina egna behov, önskningar och förutsättningar. 

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.