Skolan en viktig förebild

Eva Flygare Wallén har med sin forskning visat att det går att minska riskfaktorerna för framtida ohälsa hos ungdomar med utvecklingsstörning genom att ta bort ohälsosamma alternativ och införa mer fysisk aktivitet på schemat i skolan.

Eva Flygare Wallén har arbetat som sjuksköterska inom särskolan i många år. På senare år har hon forskat kring förekomsten och utvecklingen av riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdom hos ungdomar med utvecklingsstörning. Hon har också studerat om det går att påverka utvecklingen av riskfaktorer med förändringar under skoltid.

Eva berättar om forskning som för 20 år sedan visar att personer med utvecklingsstörning är mer överviktiga, sitter mer stilla och att de oftare och tidigare dör i hjärt- och kärlsjukdomar än människor i befolkningen i övrigt.

– Jag kom fram till att många av de här skoleleverna gärna håller fast vid en vana. Därför vore det bra om de under sin skoltid får uppleva en hälsosam livsstil, ”en bra vana”. Här ingår både kosten och stillasittandet som viktiga parametrar. Eva Flygare Wallén har med sin forskning visat att det går att minska riskfaktorerna för framtida ohälsa hos ungdomar med utvecklingsstörning genom att ta bort ohälsosamma alternativ och införa mer fysisk aktivitet på schemat i skolan. 

Hälsosamt tänk

- Förändringarna i skolmaten uppskattas
både av elever och personal. Nu serveras
hemlagad mat och ett rikligt salladsbord till
varje lunch, berättar Eva Flygare Wallén.

Eva bestämde sig för att se vad hon kunde åstadkomma genom att ta bort ohälsosamma val 

från skolmiljön på Lindeparkens gymnasiesärskola, där hon arbetade.

– Det var tre stora förändringar som jag ville genomföra. Jag ville få kontroll över vad som serverades på skolan med hjälp av en egen kock med tydliga riktlinjer, elevernas café och lektioner med matlagning och bakning. Jag ville att eleverna skulle delta i någon form av fysisk aktivitet varje dag och jag ville anställa en hälsopedagog för att införa ett hälsosamt tänk på skolan. All mat skulle tillagas från grunden och andelen grönsaker öka. Eva designade en tallrik utifrån ”tallriksmodellen”, med varsin del för protein (25%), kolhydrater och grönsaker. Skolan skulle också få ett gym och cyklar, skidor och stavar, så att man hade möjlighet att ta sig ut i friska luften under alla årstider.

Stöd från alla håll

Det behövdes ekonomiska medel för en så omfattande förändring. Eva pratade med sin rektor som nappade på idén, hon sökte projektpengar, bland annat genom landstingets folkhälsoanslag, och fick uppbackning av skolöverläkaren i Stockholm, Görel Bråkenhielm. Hon fick också stöd av de tre professorerna Claude Marcus, Elisabeth Fernell och framlidne Ingemar Wedman. 

– Jag kände att jag hade stöd från alla håll. Jag fick rådet att göra forskning av det här. I samband med att projektet startade, tog jag tjänstledigt från min tjänst som skolsköterska och blev antagen som doktorand på Nationella forskarskolan för Vårdvetenskap vid Karolinska Institutet.

Häggviks gymnasiesärskola skulle vara kontrollskola, men kort efter förändringarna på Lindeparken hade Häggvik kopierat stora delar av projektet.

För att kunna mäta effekten av de förändringar som Eva införde, gjordes hälsoundersökningar av samtliga elever innan projektet startade.

– Man mätte längd och vikt, tog blodprov, mätte kroppssammansättning och gjorde även konditionstest på eleverna.

Svårare med personalen

Det första steget var att ta bort alla sötsaker och istället servera frukt. 

– Det var problematiskt eftersom särskolans elever var så engagerade i skolcaféet. De bakade kakor och sålde i caféet. Det blev faktiskt så att det stängde under en termin. Sedan kom man på att man kunde sälja smoothies, fruktspett och goda mackor istället. En viktig del i skolprojektet var att allt gällde både elever och personal.

– Det var svårare att få med en del i personalgruppen än eleverna. De hade svårt att avstå kakan till kaffet, åtminstone till en början. Men projektet innebar flera fördelar också för personalen. De fick precis som eleverna tillgång till färsk frukt. Att utnyttja sin friskvårdstimme uppmuntrades och olika aktiviteter genomfördes, som deltagande i stavgångslopp med efterföljande picknic. 

Det fanns projektpengar för att kunna medverka i olika evenemang arrangerade för personer med utvecklingsstörning som Göteborgsvarvet. Det uppskattades av många och medförde konkreta tillfällen till att träna på hur en hälsosam matsäck smakar och ser ut.

– Gymmet och de ökade fysiska aktiviteterna uppskattades av många.

Förändringarna i skolmaten uppskattades också, både av elever och personal. Nu serverades hemlagad mat och ett rikligt salladsbord till varje lunch. 

Minskade riskfaktorer

På grund av förseningar med att starta projektet fanns efter två års intervention bara en årskurs kvar att mäta. Och Eva hade inte längre någon kontrollskola att jämföra med.

– Men vid de nya hälsoundersökningarna och mätningarna var det tydligt att eleverna minskade sina riskfaktorer. Ingen som hade haft ett midjemått i riskzonen hade det längre. Och det verkar sannolikt att förändringarna i skolan hade haft en stor inverkan. 

Eva tillägger att även personalen på skolan gick ned i vikt. Och hur gick det med Evas tallrik, hade den någon effekt?

– Ja, tallriken gav ett positivt resultat, den ökade nog medvetenheten. Det finns idag ett påbörjat serveringsbord i samma utformande som tallriken, som är tänkt att kunna stimulera till hälsosamma matval men som ännu inte prövats. Om man har en utvecklingsstörning behöver man ett konkret stöd och det här är bra exempel på vad det innebär. 

Motivation till förändring

Rimligen borde det vara så att all offentlig verksamhet verkar utifrån vad vetenskapen säger. 

– Vet man att det är viktigt med frukt och grönt, ska det finnas i skolan. Detsamma gäller fysisk aktivitet. Det är ju inga konstigheter.

Flera gymnasiesärskolor i Stockholm använder sig idag av Evas modell. Hon är övertygad om att det är viktigt att skolan är en förebild. Evas arbete handlar mycket om att motivera ungdomarna att göra det man mår bra av. 

– För personer med utvecklingsstörning är det kanske svårare än för andra med just motivation till förändring och att hålla kvar den, vilket kan vara en del av själva funktionsnedsättningen. Därför är det jättebra att träna till ett lopp eller en turnering vilket blir mycket mer konkret. 

Eva poängterar att självbestämmandet är heligt.

– Det är grundläggande och på fritiden får man förstås själv bestämma vad man äter och vad man gör. Men skolan är en offentlig verksamhet och det borde vara självklart att skolan därför följer forskningsrönen och försöker skapa förutsättningar för en god kroppslig hälsa. Det är inte svårt, men det kräver engagemang och kostar pengar.

Det är investeringar som med all säkerhet ger utdelning på sikt i form av friskare människor med en högre livskvalitet.

Lyfta personer med utvecklingsstörning

När det gäller hälsa i ett lite större perspektiv, menar Eva att det givetvis handlar om så mycket mer än hälsosam kost och fysisk aktivitet.

– Det handlar om att ha vänner, att ha ett arbete, att betyda något för andra och att tycka att man själv är viktig. Det jag arbetat med är en liten tårtbit. Men att äta rätt och röra på sig mår både kropp och själ bra av. 

Även i framtiden hoppas Eva få verka nära personer med utvecklingsstörning. Hon är med i en internationell forskargrupp och tog nyligen del av resultat som visar att personer med utvecklingsstörning i England dör 14-20 år tidigare än andra.

– Förra året kom Socialstyrelsen med en rapport som visar att dubbelt så många kvinnor i den här gruppen dör i bröstcancer. Jag vill lyfta och synliggöra personer med utvecklingsstörning både i primärvård och i sjukvård.

Just nu har hon tagit över stafettpinnen från Jens Ineland. (läs artikeln Att bli definierad av andra).

– Jag jobbar vidare med frågan om hur man kan inkludera människor med utvecklingsstörning i den stora folkhälsoenkäten. Det är spännande och utmanande.

Eva Flygare Walléns studie heter Cardiometabolic health in students and young adults with mild/moderate intellectual disabilitiesResults from a longitudinal follow-up study and a school intervention.