Rolig och rör-lig friskvård

Det är viktigt att röra på sig, att ta mikropauser från datorn och resa sig från skrivbordsstolen. Det gäller att nyttja situationer i vardagen som ger chans till motion och rörelse – som att strunta i hissen och ta trapporna istället.

”Kör uppåt”, hörs den inspelade kvinnliga rösten deklarera ur högtalaren i hissen på entréplanet på Rosenlund. Men det bryr sig inte arbetsterapeuten Ann-Sofie Friman om. Hon som nyss var på väg in i hissen gör plötsligt vänster om, och kliver in genom dörren till trapphuset istället.

Sex våningsplan senare kliver hon in på Korallen - center för sinnestimulering - där hon har sin arbetsplats. Då har hon passerat fem våningsplan med olika färg på väggarna. Hon har hunnit hämta andan och lite kraft från de fina konstverk* som pryder avsatserna mellan våningsplanen. Varm har hon hunnit bli. Vantar, halsduk, jacka - ytterplaggen har åkt av ett efter ett och mjölksyran har gjort sig påmind den sista biten.

När hon kommer upp får hon sin belöning. Och det är att lägga en boll i ett rör.

Hälsa även för personalen

Att Habilitering & Hälsa arbetar med hälsa har väl knappast kunnat undgå någon. Men kanske finns de som inte har tänkt på att hälsa är viktigt för alla, även personalen. För att arbetsterapeuten, tolkarna, pedagogerna och alla andra på Korallen, Lagunen och Taltjänst ska kunna göra ett bra jobb krävs att de känner sig starka, friska och mår bra.

Det har personalen tagit fasta på och sedan cirka ett halvt år har enheterna en egen friskvårdssatsning. Där ingår trappgången som en del. Så det är inte bara Ann-Sofie

Birgitta Råstander, Ann-Sofie Friman
och Amelie Lagerström på väg uppför
trapporna till våning 6.

Lika många bollar som det ligger i det stora plaströret som står i entrén, lika många gånger har personalen alltså skuttat, travat eller släpat sig upp för trapporna. Nu är röret fyllt till brädden. Det ska tömmas på sina bollar och personalen ska fylla sina magar med en gemensam hälsolunch på stan.

– Det är märkligt hur människans belöningssystem fungerar. Det är ju inte den där gratislunchen i sig som betyder något. Men vi vill ha en morot. När jag står nere i entrén och väntar på hissen börjar jag tänka på röret och bollarna – och så väljer jag trapporna i stället,berättar Ann-Sofie Friman.

Initiativet till friskvårdssatsningen kom från taltjänsttolken Amelie LagerströmFör drygt ett år sedan kom hon från Karolinska sjukhuset Huddinge där de hade satsat på friskvård genom trappgång.

– Jag tänkte att det kanske skulle kunna gå att överföra hit. Vi har ju så många bra trappor här, säger hon. Hon var också den som fick chefen att investera en tusenlapp i ett ”friskvårdskit”

– Chefen var skeptisk till en början. Tänkte väl att det skulle bli ytterligare grejer som skulle stå och samla damm.

Sju olika redskap

Men Amelie Lagerström och hennes kollegor tog en rejäl funderare på vilka redskap som verkligen skulle komma att användas. De fastnade till slut för sju olika hjälpmedel. I uppsättningen ingår bland annat ett kvastskaft, en massage- och balanskudde och en stor och lite knottrig rulle.

– Ibland stänger jag dörren till mitt rum och lägger mig ner på golvet och rullar fram och tillbaka på den. Då knakar det i alla ryggkotor. Det är så skönt, rent beroendeframkallande, berättar Amelie Lagerström. 

Hon brukade gå i trapporna redan innan röret kom på plats och hon ägnar rätt mycket fritid åt träning, men ändå har hon problem med stela muskler och värkande axlar.

– Alla på Taltjänst har problem med nacke och axlar. Vi sitter vid våra datorer hela dagarna. Det enda som hjälper då är att röra på sig, att ta pauser, ställa sig upp, göra lite gymnastik, säger hon.

Peppar varandra

För personalen på Korallen och Lagunen ser problemen lite annorlunda ut. De rör sig mer i jobbet. Kanske är det därför de har dröjt aningen längre med sina inköp, men nu finns också deras uppsättning friskvårdsredskap på plats. Och de behövs. 

Initivtivtagaren till friskvårds-
konceptet Amelie lägger sin boll
i röret ett att ha tagit trapporna
istället för hissen. Bredvid står
Birgitta och Ann-Sofie.
– Vi springer visserligen fram och tillbaka under dagarna men vi har stela muskler ändå. Den stora rullen har vi ställt i rörelserummet. Vi som arbetar här har inte egna arbetsrum, så vi ska försöka ställa i ordning konferensrummet, så att det går att använda till träning. Vi försöker peppa varandra att komma igång. Själv har jag använt kvastskaftet några gånger, säger Birgitta Råstander, pedagog på Lagunen.

Hon är den som ligger bakom den tredje och flytande delen i friskvårdssatsningen. Det handlar om måndagssoppa. En dag i veckan samlas de tolv anställda och äter en hemkokt vegetarisk soppa som någon av dem lagat enligt bestämd ordning. Ett schema är upplagt för hela våren.

Soppan har blivit ett populärt inslag så självklart kommer soppkoket att fortsätta under hösten. 

– Då kanske vi utvidgar uppdraget till att grönsakerna exempelvis ska vara kravmärkta eller valda efter säsong eller så, säger Birgitta Råstander.

Andra mer eller mindre planerade friskvårdsaktiviteter är lunchpromenader och de gående pratstunder efter arbetsplatsträffarna.

– Jag vill ha mer sånt, fler gående och stående möten, säger Amelie Lagerström.

Hon tänker förresten även lobba för att skaffa höj- och sänkbara konferensbord.

– Vi har redan höj- och sänkbara skrivbord. Det är bra. Men det vore toppen att ha möjligheten att stå på konferenser också. Två timmar långa sittande möten, det funkar inte. Antingen nickar man till efter en timme eller så får man göra som jag. Jag ställer mig upp. Det är ingen som tar illa upp, men hade vi möjlighet att stå och konferera skulle det göra det möjligt att fler kommer ur stolen, tror hon.

Större sammanhållning

Varje morgon samlas hela personalstyrkan i Lagunens fik, dricker en kopp kaffe eller grönt te innan arbetsdagen börjar. Trappgången har skapat en sammanhållning som inte fanns innan, konstaterar de gemensamt. Och när de ska börja om på ny kula, med nya bollar i ett tomt rör, är det inte belöningen i form av en lunch eller en picknick som är drivkraften.

– Det är inte så viktigt vad det blir. Det viktiga är att vi gör saker tillsammans. Och att vi rör på oss, säger Amelie Lagerström och får medhåll av de andra.

– Man lär sig att disponera sin energi, säger en annan. 

– Man får kämpa sig upp de sista trappstegen, men det går faktiskt lättare och lättare. Man blir piggare, säger en. 

– Ja, inte är det njutningsfullt. Men det blir en vana, säger en tredje och skrattar.

* Konstverken är utförda av konstnärerna Annica Einarson och Anna Stina Erlandsson, som en del i landstingets satsning på ”Hälsotrappan”, ett projekt som tagit fasta på det positiva sambandet mellan konst, motion och hälsa. www.halsotrappan.se