Konsten att må bra

Att ta hand om sin kropp och sköta sin hygien är viktigt. Men det räcker inte för att må bra. Själen måste också få sitt. På Habiliteringscenter Sollentunas Må brakurs pratar deltagarna om både kropp och själ. Och så dricker de kaffe och äter goda ostmackor.

Hon heter Anna, har mörkt, lite lockigt hår, vackra ögon och välplockade ögonbryn. Hon bär en gul stickad tröja över sin lika gula tunika. Hennes kjol är blommig och solhatten hon har för att skydda sin ömtåliga hy går i grått. Fast just nu syns inget av det hon har på sig eftersom Anna står övertäckt med en filt.

Det är Siv Fichter, logoped på Habiliteringscenter Sollentuna för ungdomar och vuxna som har hängt över filten. Hon är en av två ledare för den Må bra-kurs som denna eftermiddag har sin sammankomst i centrets kök. Specialpedagogen Katarina Göransson är den andra. Och Anna, hon som står gömd under filten, är en skyltdocka.

Kläder dagens tema

Kursledarna vill använda henne för att få fart på samtalet om kläder, som är temat för dagen. Men några av kursdeltagarna är rädda, tycker Anna är läskig, fast hon bara är en docka. Eller just därför. 

Efter en kort stund åker filten av, för att kursdeltagarna ska kunna se och räkna upp vad hon har på sig. Sen hänger Siv Fichter över Anna filten igen och hon försvinner ur deltagarnasblickfång.
Men då är samtalet om kläder igång. Anna-Carin Hultberg beskriver sina strumpor med rosa rosett. Åsa Wallin sin lila stickade kavaj och sina röda skor. Sharon Alderete sina bruna byxor som är ”enorma”. Det har de blivit eftersom hon har gått ned i vikt. Och Josefin Brolin berättar att tröjan hon har på sig, den har hon lånat av sin mamma.

Fikat är en viktig del i Må bra-kursen. Här synd från
vänster Anna-Karin Hultberg, Åsa Wallin och Katarina
Göransson.

Idag är det fyra deltagare på plats. Egentligen har Må bra-gruppen åtta deltagare men så här i förkylnings- och influensatider är det bara hälften som har dykt upp.

Det ger lite extra utrymme åt var och en. Alla fyra deltar också aktivt i samtalet om skillnaden mellan vinter- och sommarkläder, var man köper sina kläder, att de blir smutsiga, måste tvättas och att de slits. Sharon Alderete, som har barn, berättar bekymrat om hur ett av dem knappt hinner få på sig sina nya byxor innan det har blivit hål på knäna.

– Jag säger ”Du måste vara rädd om dina byxor,” men det hjälper inte. Byxor kostar pengar och pengar växer inte på trän, suckar hon.

Kläder kostar pengar, olika mycket beroende på var man handlar. De flesta här i gruppen handlar hos de stora klädkedjorna och några på nätet. Sharon Alderete har också prövat att handla i secondhandbutik.

– Det var ett par byxor. De kostade bara fyrtio kronor. Men när jag kom hem upptäckte jag att det var små hål i dem. Då var inte fyrtio kronor så billigt längre.

Billigt kan bli dyrt och det kan också mode och design. Märken som är inne kostar mer, oavsett kvalitet. Åsa Wallin berättar att hon har varit i Polen och sett hur polskt mode ser ut och i Finland och sett det finska. 

– Det såg annorlunda ut. De hade inte samma mode där som vi har i Sverige, konstaterar hon.

Fikarasten viktig

Under fikat, som är en viktig del i Må bra-kursen, pratas det mer om mat än om kläder. Medan ostmackorna bjuds runt och Katarina Göransson serverar kaffe, te, saft och mjölk, berättar alla om mat de gillar. Eller inte gillar. 

I Må bra-kursen ingår även hur
man kan hålla sig fräsch. Här ger
Siv Fichter deltagarna tips och råd
om hur man sköter sin hygien.
Maria Edlund lyssnar intresserat.
– Jag gillar en konstig sak. Det är ägg med majonnäs och lite sirap på toppen. Det är jättegott. Men havregrynsgröt smakar tapetklister, säger Anna-Carin Hultberg.

Åsa Wallin tycker om gröt med hemgjort äppelmos och Josefin Brolin berättar om alla goda grejer de bakar på Café Astrid där hon jobbar: pajer, bullar, morotskaka och kärleksmums. 

Anna-Carin Hultberg lyssnar intresserat och säger sedan att hon också gärna skulle jobba på café. Då säger Josefin Brolin att hon ska prata med sin chef.

– För jag vill gärna att du kommer och jobbar hos oss, säger hon entusiastiskt.

Anna-Carin Hultberg skriver en lapp med sitt namn på och ger till Josefin Brolin, så det ska gå lättare när hon pratar med chefen på caféet.

Må bra-kursen har fjorton inplanerade träffar fördelade på höst och vårterminen. Syftet är att under lugna och trygga former ta upp allt det som ryms inom begreppet ”Att må bra”. 

På kursen har de pratar kost och fått besök av en dietist, de har pratat rörelse med en sjukgymnast och de har gått igenom hur man sköter hår, händer och tänder för att känna sig frisk och fräsch. Men de har också ägnat flera möten åt kärlek och vänskap. 

Enbart kvinnor 

Ämnen för träffarna är inte tillkomna av en slump. Idéerna har vuxit fram under årens lopp. För det här är inte första gången Må bra-kursen går av stapeln. Årets omgång är den sjunde i ordningen. Kursen vänder sig enbart till kvinnor och bland deltagarna finns de med lindring utvecklingsstörning, med Downs syndrom och någon har en Aspergerdiagnos.

– Gruppen erbjuder en möjlighet för deltagarna att prata om aktuella ämnen. De får kunskap om hur de kan öka sitt välbefinnande och stärka sin hälsa och de inspireras till egenvård i ett sammanhang som erbjuder trygghet och gemenskap, säger Siv Fichter.

Hennes kollegor på habiliteringen tipsar besökare om kursen och Siv Fichter berättar själv om den för personer som hon tror kan ha glädje av gruppen.

För att må bra räcker det inte att sköta kropp och hygien. Själen måste också få sitt. Att främja relationer och att ge deltagarna tillfälle att öva kommunikation och att bygga kontakter är därför andra viktiga syften med gruppen. 

– Vi hoppas att deltagarna kan lära känna varandra och kanske ha kontakt utanför gruppen. Vi vet att några har gjort det och att några har bytt telefonnummer med varandra, berättar Katarina Göransson.

Lugn avslutning

Ledarna tycker att verksamheten känns viktig och meningsfull. Även deltagarna är nöjda, 

– Jag tycker om lite av varje i den här gruppen. Jag tycker om att lära känna andra människor och att lyssna på andra, säger Anna-Carin Hultberg.

Hon tycker om att prata också. Och att rita. Under tiden som sammankomsten varar hinner hon och de andra göra båda delarna. Katarina Göransson och Siv Fichter har dukat upp med papper,pennor, saxar, klister och ritschabloner. Josefin Brolin klipper ut bilder på tuffa brudar – som hon själv. Under tiden hinner Åsa Wallin rita alla bilder från schablonen som rymmer klädesplagg. Färglägga dem får hon göra om fjorton dagar, när gruppen ses nästa gång. För nu är tiden snart ute.

Fem minuter innan klockan slår fyra är det dags för några minuters avslappning. Siv Fichter leder deltagarna i den kroppsliga och mentala avkopplingen. Sänk axlarna, lägg händerna stilla i knäet, andas lugnt. En förunderlig frid sänker sig i rummet. I luften som alldeles nyss var fylld av glada och ivriga röster hörs nu bara finstämd och lågmäld gitarrmusik. När den sista gitarrtonen klingat ut är klockan fyra. Deltagarna sträcker på sig, öppnar ögonen, någon gäspar stort. Nu väntar tunnelbana eller taxi och middagen hemma.

– Det här var skönt, säger Josefin Brolin.