Vuxna syskon behöver träffpunkter

Nu finns en kunskapssammanställning om alla bröder och systrar som vuxit upp med ett syskon med funktionsnedsättning. Seniorforskare Ritva Gough vid Nationellt kompetenscentrum anhöriga, har gjort kartläggningen och menar att familjens och syskonens insatser måste börja ses som en resurs. För de yrkesverksamma inom vård och omsorg kan aldrig skapa den sociala tillhörighet som familjen tillför.   

Ritva Gough

– Det behövs ett program i omsorgen som kommunicerar att vi behöver din insats och frågar hur du som anhörig vill ha det för att inte belasta dig så att du blir sliten, säger Ritva Gough.

Kartläggningen är en del i Bräcke diakonis projekt Vuxensyskon som vill uppmärksamma en anhöriggrupp som hittills varit osynlig.

– Vi har haft känslan att generellt är det inte problematiskt för vuxna syskon och därför har vi inte sökt kunskap kring det.  

Men sedan mitten av 1980-talet, då institutionsomsorgen för barn avvecklades i Sverige, är det många som växer upp med ett syskon med funktionsnedsättning och kan berätta om sina erfarenheter. Ritva Gough har under studien tagit del av berättelser från vuxna syskon som handlat om att egna behov inte fått rum för att familjen haft det för tufft. Ibland har mammorna varit utslitna, beskriver hon. 

För vissa vuxna syskon har det varit svårt att ge uttryck för hur det är att ge stöd till ett syskon med funktionsnedsättning. Syskonen kan också uppleva förväntningar på att de ska ta vid när föräldrarna blir äldre och inte orkar längre.  

– Jag tror att det är en känslig fråga att vara omsorgsgivare till sin syster eller bror som man vill vara jämlik med. Det är den asymmetrin och en existentiell problematik som gör att man inte riktigt vill närma sig det, säger Ritva Gough. 

Att erbjuda gruppsamtal för vuxna syskon tror hon kan underlätta.

– Man öppnar upp för frågeställningen: ”hur mår du som syskon?” I en grupp får de träffa andra syskon, kan börja förstå sig själva som omsorgsgivare när de pratar med andra och kan också få hjälp att hantera sin situation. 

– Jag har fått kontakt med personer som inte har tänkt att de är vuxensyskon. De har inte identifierat sig som omsorgsgivare till ett syskon utan normaliserat det. Det är en brist att aldrig någon sett att de varit omsorgsgivare under hela sitt liv, säger Ritva Gough.

Inom ramen för projekt Vuxensyskon har Bräcke diakoni samtalsgrupper för vuxna syskon. Med utgångspunkt i de frågeställningar som deltagarna väcker och vill gå vidare med kommer ett material för samtalsgrupper och studiecirklar att tas fram.   

> Vuxna syskon på anhoriga.se​