I fokus › Psykisk hälsa

Träningen är självmedicinering

MOTION. När spinningpasset kör igång är det pest och pina, men tio minuter senare är humöret på topp.

– Då känns det ungefär som efter ett glas vin eller två, säger Jonas Lerin, 46 år.

Fyra träningspass i veckan blir det
för Jonas Lerin.
Jonas är trebarnspappa, kör skoltaxi och tränar fyra gånger i veckan.

– Träningen är självmedicinering för mig. Den hjälper mot ledvärken som jag har på grund av en kromosomstörning, 22Q11-deletionssyndromet och mot min adhd.

– Jag tar adhd-medicin också, och visst blir man lite pigg av den, men träningen ger starkare effekt. Det är tack vare träningen – och jobbet förstås – som jag inte är deprimerad.

Jonas har tränat sedan han var ung, först i Södertälje Cykelklubb och sedan också löpning.

– Jag har sprungit Stockholm maraton och cyklat Vättern runt några gånger, men nu kör jag spinning.

När ett diskbråck nyligen hindrade Jonas från att träna under flera veckor blev han påmind om träningens betydelse.

– Humöret blir ju inte roligt, jag kände mig låg och orkeslös, ville bara sova.

Jonas har lyckats få med sig hela familjen. Tillsammans med sin fru, Catrin, har han varit barnvärd på familjegympan på Friskis & Svettis. Även barnen som är 6, 14 och 16 år har hittat aktiviteter som de trivs med. De två äldsta har samma diagnos som Jonas och även en diagnos inom autismspektrumet.

– Jag märker ju att de också får mer energi och blir på bättre humör av att träna. Om de sitter stilla framför datorn för mycket blir de lite låga. 14-åringen som tränar judo och innebandy klagar ibland när hon ska iväg, men då säger jag att du vet ju hur skönt det är när du väl är där, och det funkar.