I fokus: Migranter

Ta en sak i taget

Tid är en nyckel när Habiliteringscenter Järva möter invandrarfamiljer där barn eller vuxna har en funktionsnedsättning. Tid är också en hjälp för Osman Shejk Omar när han försöker träna sin nioårige son att bli mindre arg och frustrerad.

Specialpedagogen Anita Fredriks­son visar Osman Shejk Omar hur timstocken fungerar. När minuterna passerar släcks lamporna en efter en. När tiden är slut blinkar och larmar apparaten.

Hjälpmedlet gör det lättare för hans son Mahmoud att planera sin dag och veta hur lång tid olika aktiviteter tar. Hur många minuter behövs för att borsta tänderna på morgonen och hur länge kan han vänta innan det är dags att klä på sig och gå till skolan.

– Kanske är timstocken inte så kul om den visar att han måste sluta spela vid datorn. Men om ni ska göra något roligt tillsam­mans och han ser hur lång tid det dröjer innan det roliga bör­jar blir det genast mer positivt, säger Anita Fredriksson.

Osman Shejk Omar och hans fru har vänt sig till Habiliteringscenter Järva för att få råd om hur de ska hantera yngste sonens beteende. Han blir snabbt arg och börjar slå sina tre syskon och sin mamma. Ibland även sin pappa.

– Vi måste lirka med honom hela tiden, säger Osman Shejk Omar.

Mottagningen i Rinkeby hör till Habili­teringscenter Järva, där 80 % av dem som tagits emot haft utomeuropeisk bakgrund. Här har man hittat en modell som fungerar i arbetet med nyanlända och invandrare.

Följer inget mönster

– Syftet är att skapa bästa möjliga motivation och delaktighet i mötet med habiliteringen, säger Anna Vedin, som är ansvarig för en rapport om Habiliteringscenter Järvas arbetssätt.
En av framgångsfaktorerna är att ägna hela besökstiden till en fråga, till exempel diagnos, hjälpmedel eller samhällsstöd. Ibland kan det ta närmare ett år innan be­handlare och patienter eller närstående förstår varandra på riktigt, enligt Anna Vedin.

– Våra patienter kommer ofta från länder med så bristfälliga resurser att de inte ens reflekterat över att man kan få hjälpmedel och stöd från samhället. Även patientens eller de anhörigas utbildningsnivå är av­görande för hur samarbetet fungerar.

Arbetsmetoden har växt fram i takt med att personalen samlat på sig mer erfarenhet. Den har likheter med den intervjumetod som används vid Transkultu­rellt Centrum, men följer inget givet mönster.

– Vi har inget material vi använder alli­hop, men det kanske blir nästa steg. Själv­klart är det intressant att få mer verktyg, säger Anna Vedin.

Förändringar triggar

Habiliteringscenter Järva vänder sig både till nyanlända flyktingar, och som i fallet med Osman Shejk Omar och hans son, familjer med invandrarbakgrund som etablerat sig i norra Stockholm.

Osman Shejk Omar lämnade Eritrea 1987 och flyttade samma år till Sverige, 20 år gammal. Han var en av tusentals unga eritreaner som flydde från det krigshärjade landet och den långvariga konflikten med Etiopien.

Efter några år i Halmstad hamnade han i Stockholm och bor nu i Tensta med sin hustru, som också kommer från Eritrea, och deras fyra barn.

Med på dagens möte vid mot­tagningen i Rinkeby är även psykologen Virve Immonen. Hon återknyter till den lägesbeskrivning som hon och Anita Fredriksson gjorde tillsammans med föräldrarna för snart ett år sedan. Då kunde de tillsammans slå fast att förändringar hör till det som kan trigga igång pojkens ilska. När han är i skolan och någon ska hämta honom vill han vara kvar och då börjar han skrika och slå.

Särskilda stunder

– Han vill inte avsluta något som han trivs med för att gå hem. Har man inte förberett honom får han svårigheter, summerar Virve Immonen. Osman Shejk Omar nickar instämmande. Pojken trivs i skolan och har respekt för reglerna där. Det är hemma och i samspelet med familjen de flesta problem uppstår.

– Vi måste förbereda honom om vi ska åka någonstans. Ibland ändrar han sig i sis­ta sekunden. Men det har blivit lite bättre.

Ett råd pappan får under mötet med habi­literingscentrets personal är att bygga upp relationen med sonen steg för steg och sätta av särskilda stunder då han får mycket uppmärksamhet.

– Vi försöker göra det. Han tycker om sällskapsspel och har börjat lära sig spela schack. Förut ville han bestämma helt, men nu har han förstått att han också måste anpassa sig till andra, säger Osman Shejk Omar.

Straff förvärrade

Efter mötet är han hoppfull. Under ett år har han och hans fru träffat habiliteringen en gång i månaden. Vid det inledande mötet för ett år sedan var även Mahmoud med och nu är det snart dags för honom att träffa teamet igen.

Osman Shejk Omar fick rådet att ta kon­takt med Habiliteringscenter Järva av den psykolog han först kontaktade för att få hjälp med Mahmoud.

– I början var det jobbigt. Vi visste inte vad vi skulle göra när han började gapskrika. Jag brukade straffa honom med att han inte fick se på teve eller spela playstation. Men vi visste ju inte om att vi bara gjor­de saken värre på det sättet, säger Osman Shejk Omar.

Sex framgångsfakto­rer i Habiliteringscenter Järvas arbete med migranter:

  1. Vi ger tid när vi tänker nytt, ändrar strategi, ändrar ord och begrepp.

  2. Vi beskriver patientens förmågor.

  3. Vi ger raka svar på svåra frågor.

  4. Vi lägger stor vikt vid att försöka förstå patientens situation och hur hen ser på funktionsnedsättningen.

  5. Vi lägger tid på att patienten och anhöriga får mycket samhälls­information.

  6. Vi bygger relation utan att tappa professionalitet.