I fokus › Psykisk hälsa

Motion ger buffert mot psykisk ohälsa

MOTION. Den som mår psykiskt dåligt har mycket att vinna på att börja röra på sig. Motion ökar välbefinnandet och skyddar mot psykisk ohälsa. Men det gäller att hitta rätt motivation, visar svensk forskning.

Magnus Lindwall, professor i idrotts-
vetenskap vid Göteborgs universitet.
Foto: Andrea Turander
Den goda nyheten är att den som mår sämre har mer att vinna på att bli fysiskt aktiv.

– Utmaningen är att det ofta är svårare att komma igång med en aktiv livsstil om man har psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning, säger Magnus Lindwall, professor i idrottsvetenskap med inriktning mot idrottspsykologi, vid Göteborgs universitet.

För att förstå vad det är som motiverar oss att ändra vårt hälsobeteende har Magnus Lindwall och hans forskarlag tagit hjälp av ett teoretiskt ramverk, Self-Determination Theory (SDT). Där är en central fråga i vilken grad vi upplever att motionen är vårt eget val och hur det påverkar aktiviteten.

– Vi tittar på kopplingen mellan inre och yttre motivation och några grundläggande psykologiska behov: Autonomi, som är att uppleva att man har valfrihet och kan påverka. Kompetens, som är att fungera med sin omgivning och uppnå önskade mål. Och tillhörighet, som är att att känna sig bekräftad och accepterad, säger Magnus Lindwall.

– I ena änden på den skalan har du en hög grad av självbestämmande, och det leder till en mer hållbar motivation och ökat motionsbeteende. Därför är det viktigt att hitta motionsformer som tillfredställer behoven av kompetens, autonomi och tillhörighet.

Motion på recept

Fysisk aktivitet på recept, FAR, sänder signalen att motion minskar risken för våra stora folksjukdomar (inklusive psykisk ohälsa), samtidigt som det är ett effektivt läkemedel. Det är sannolikt fortfarande en liten andel av dem med ångest- och depressionssjukdom som får FAR.

– Det skulle behövas beteendevetare som kan fånga upp patienter som fått FAR, och som kan hjälpa dem att hitta aktiviteter som stärker deras inre motivation så att det kan bli en hållbar livsstilsförändring.

Bild på gubbe på motionscykel
Ibland kan det också vara slumpen som avgör att man hittar rätt, som när Magnus son fick prova på skytte i sjuårsåldern. Han har en muskelsjukdom som gör att han sitter i rullstol.

– Han visade sig ha talang och nu har han hållit på med det i två år.

Att det går bra på skjutbanan får också vad forskarna kallar överföringseffekter.

– Man kan bygga upp självkänslan successivt genom att lyckas inom olika specifika områden. Till slut har du fått en buffert mot psykisk ohälsa. Du har mer motståndskraft och är tåligare, helt enkelt. För personer som känner sig exkluderade är det ännu viktigare.

Pokémon Go är exempel på en aktivitet som är inkluderande för personer med olika typer av funktionsnedsättning, menar Magnus.

– Jag var ute i Slottsskogen i Göteborg och jagade Pokémon med min son häromdagen. Reglerna är enkla och spelet lockar dig att röra på dig. Du kommer bokstavligen över tröskeln och får känna på hur skönt det är att komma ut.

Tips!

  • Vill du äta nyttigare eller motivera dina patienter att byta livsstil? Inspiration finns på sundkurs.se om varvar tips på hälsosam mat och effektiv träning med vägledning för hälso- och sjukvårdspersonal.
  • Bakom sajten står professor Mai-Lis Hellénius vid Karolinska institutet. Råden bygger på nationella och internationella riktlinjer.
     

Motion ger nya hjärnceller

  • ​​Motion höjer humöret och kan fungera som ett läkemedel mot depression.
  • Musklerna spelar en viktig roll för att vi ska må psykiskt bra.
  • Vältränade muskler tillverkar ett enzym som renar blodet från kynurenin, ett ämne som är skadligt för hjärnan. Personer med psykisk sjukdom har höga nivåer av kynurenin.
  • Motion leder till att nya hjärnceller bildas. Signalsubstanserna endorfin och dopamin – som ingår i hjärnans belöningssystem – stimuleras och stresshormonerna minskar.
  • Effekterna av motion klingar av inom 48 timmar. Därför bör man få upp pulsen varannan dag.

    Läs om Jonas Lerin, som betraktar träningen som självmedicinering