I Fokus› Samtliga diagnoser

En svårighet kommer sällan ensam

En extra sårbar hjärna, en genuppsättning som kodar för flera funktionsnedsättningar, konstant stresspåslag, ohälsosam livsstil eller extrema påfrestningar på kroppen – det är några av orsakerna till att personer med funktionsnedsättning kan ha flera diagnoser samtidigt och en ökad risk för kroppslig och psykisk ohälsa.

Begreppet samtidiga diagnoser används också när man har en funktionsnedsättning och samtidigt kroppsliga eller psykiska sjukdomstillstånd som är vanliga vid just den funktionsnedsättningen.

Att vissa sjukdomar är vanligare kan ibland vara en del av en genetisk avvikelse som ligger bakom funktionsnedsättningen. Utvecklingsneurologiska avvikelser som omfattar hjärnan gör också hjärnan mer sårbar för sjukdomar.

Andra funktionsnedsättningar, såsom cerebral pares (CP) och flerfunktionsnedsättning, innebär ofta stora påfrestningar på kroppen som kan leda till sjukliga förändringar i muskler och skelett.

Stresspåslag, sömnproblem och övervikt

Livsstilsfaktorer bidrar också till den ökade sjukdomsrisken. Att leva med funktionsnedsättning kan innebära ett konstant stresspåslag, ofta sömnproblem, kanske mindre hälsosamma matvanor och brist på fysisk aktivitet som i sin tur leder till övervikt. Samtliga är riskfaktorer för såväl psykisk ohälsa som kroppsliga sjukdomar.

Illustration om träning

Diabetes och högt blodtryck är exempelvis vanligare vid autism och Downs syndrom. Vård- och omsorgspersonal kan bidra till att minska risken genom att motivera till hälsosammare matvanor och regelbunden fysisk aktivitet. Screening för prediabetes och högt blodtryck är andra insatser som kan bidra till att dessa personer får rätt behandling i rätt tid.

En annan grupp som har sämre hälsa än befolkningen i övrigt är personer med dövblindhet eller hörselnedsättning. En förklaring kan vara att deras funktionsnedsättning leder till just ökad sårbarhet för stress och trötthet.

Rätt insatser i rätt tid vid tidig upptäckt

En svårighet kommer sällan ensam, i synnerhet inte när det gäller utvecklingsneurologiska avvikelser. Autism, adhd, språkstörning, intellektuell funktionsnedsättning och motoriska koordinationssvårigheter förekommer ofta samtidigt hos ett och samma barn. Ju tidigare de upptäcks desto större möjlighet att barnet får rätt insatser i rätt tid.

Det pågår ett paradigmskifte inom hälso- och sjukvården, från synsättet där varje diagnos är ett eget ”stuprör” till att se tidiga symtom som en signal om att barnet behöver utredas mer förutsättningslöst.

Autism kan också innebära en rad samtidiga svårigheter, såsom adhd, språkstörning eller intellektuell funktionsnedsättning. Även epilepsi, fobier och tvångssyndrom (OCD) är vanligare, liksom andra ångestsjukdomar, depression och självmord.

Nya verktyg för diagnostik och behandling

Att diagnostisera och behandla psykisk sjukdom hos en person med till exempel autism kan vara en utmaning för psykiatrin. Det uppmärksammades vid den internationella autismkonferensen i september, Autism Europe International Congress.

– Ett intressant tema på konferensen var att psykisk ohälsa och sömnsvårigheter kan ha större påverkan på funktion och livskvalitet än själva funktionsnedsättningen. I flera länder arbetar man med att skapa autismanpassade verktyg och metoder för att diagnostisera och behandla exempelvis ångest och depression hos målgruppen, säger Annika Brar, habiliteringsläkare, Habilitering och hjälpmedel, Region Stockholm.

Ätstörningar vanligare vid adhd och autism

Många med funktionsnedsättning har också problem med mat och ätande. Bulimi och hetsätningsstörning är vanligare hos personer med adhd än i befolkningen som helhet. Restriktiv eller selektiv ätstörning (ARFID) är en problematik som nästan uteslutande tycks finnas hos personer med autism. Då kan ofta en dietist och logoped i samverkan med till exempel beteendeanalytiker vända trenden. Behandlingen går ut på att vänja sig vid att stå ut med matsituationen: lägga upp maten, lukta, smaka, tugga och svälja mat med varierad konsistens, doft, smak och färg.

Andra diagnoser som ofta förekommer samtidigt är beroendesjukdom och adhd. Bakom båda tillstånden kan finnas brister i impulskontroll och konsekvenstänkande, men alkohol och droger kan också vara självmedicinering för personer med obehandlade adhd-symtom.

Rickard Wicksell

Sömstörning och långvarig smärta

Sömnstörningar är en del av problembilden vid flera funktionsnedsättningar som omfattar nervsystemet. Orsaken kan vara en annorlunda omsättning av sömnhormonet melatonin. Fysisk aktivitet, sömnrutiner, tyngdtäcke och behandling med melatonin kan hjälpa. Genom att föra sömndagbok kan man se vilka insatser som fungerar.

I dag vet man också att kronisk smärta är vanligare hos barn och unga med neuropsykiatriska symtom.

– Man måste ha det i åtanke när man träffar patienterna. Det kan ju räcka med att man ställer en fråga som kan ge en indikation och sedan får man gå vidare därifrån, säger Rickard Wicksell, docent i psykologi vid Karolinska institutet.

Förekomst

Tics/Tourettes syndrom: 0,5–1 procent (betydligt vanligare hos barn).
Tvångssyndrom/OCD: cirka 2 procent.
Intellektuell funktionsnedsättning: cirka 1,5 procent.
Adhd: 5–8 procent av barn, 2–4 procent av vuxna.
Autism: 1–1,5 procent (i Stockholms län hade 4,1 av tonåringarna en autismdiagnos 2018). Språkstörning/dyslexi: cirka 5 procent.
Motorisk koordinationsstörning: cirka 5 procent av barn.

Ordförklaringar

  • Samtidiga diagnoser innebär att en person har två eller flera funktionsnedsättningar och/ eller sjukdomar.
  • Komorbiditet, samsjuklighet, innebär att en person har mer än en sjukdom samtidigt. Samsjuklighet är inte ett korrekt begrepp när det gäller flera funktionsnedsättningar, eller funktionsnedsättning och sjukdom, eftersom funktionsnedsättningar inte är sjukdomar.
  • Dubbeldiagnos är ett begrepp som i många sammanhang kommit att betyda beroendesjukdom samtidigt med någon annan psykisk sjukdom eller utvecklingsneurologisk avvikelse.
  • Flerfunktionsnedsättning innebär en kombination av måttlig till grav intellektuell funktionsnedsättning  och grav rörelsenedsättning, vilket leder till stora omvårdnadsbehov.