Dilemmat: Har barnet rätt att få veta?

Du har kontakt med en familj där barnet, som är nio år, har en intellektuell funktionsnedsättning. Föräldrarna vill inte tala med barnet om detta och vill heller inte att du ska göra det. Hur resonerar du?

Cecilia Malmström
"Försök förstå föräldrarnas motiv"

Cecilia Malmström, Leg. psykolog, specialist i klinisk psykologi

"Dilemmat för mig som psykolog blir att väga min lojalitet med barnets behov mot föräldrarnas behov. Jag behöver veta vad det är som gör att föräldrarna inte vill hjälpa sitt barn att förstå sig själv. Är det en rädsla för hur andra ska reagera? Är det en osäkerhet i hur de ska prata om funktionsnedsättningen, utan att krossa barnets självkänsla? Har föräldrarna sinsemellan olika syn?

Mitt första steg skulle vara samtal med båda föräldrarna för att försöka förstå deras motiv och samtidigt förmedla hur det kan kännas för barnet att ha en osäkerhet kring sina förmågor och inte kunna möta andras blickar och frågor. Kanske gäller detta även deras barn. Skulle de vilja få stöd i att på ett konkret sätt prata med sitt barn, antingen genom tips eller tillsammans med någon av oss."

Cecilia Hansson
”Möt barnet där det är”

Cecilia Hansson, Speciallärare på en låg- och mellanstadieskola i Värmdö 

"Jag anser inte att skolan har något moraliskt ansvar att kräva av föräldrarna att de ska berätta för sitt barn om funktionsnedsättningen. Däremot kan man framhålla för föräldrarna att information om hur barnet fungerar hemma kan hjälpa skolans pedagoger att bemöta barnet på bästa sätt. Att möta barnet ”där det är” är något jag alltid försöker göra, och då anser jag inte att det är nödvändigt att barnet är medvetet om sin intellektuella funktionsnedsättning.

Om barnet går i grundskolan upplever det antagligen att det är lite annorlunda. Nioåringar i dag är ju ganska medvetna och jämför sig ofta med sina kamrater. Om barnet själv undrar tror jag det är viktigt att bemöta frågorna på ett försiktigt sätt så att man inte skadar barnets självkänsla." 

Marina af Schultén
” Viktigt för barnet att få veta”

Marina af Schultén, Leg. psykolog Habilitering & Hälsa, Region Stockholm

"Det här är ett dilemma som jag stöter på då och då. På habiliteringen tycker vi att det är viktigt för barnet att få veta att det har någon form av funktionsnedsättning. Dessutom finns det en risk att beskedet kan upplevas som mer dramatiskt ju längre man väntar med att berätta.

Jag brukar börja med att resonera med föräldrarna. Vi pratar mycket om hur de ska berätta för sitt barn, helst på ett så enkelt sätt som möjligt, utan att komplicera.

Min erfarenhet är att det nästan aldrig blir så dramatiskt för barnet att få veta som föräldrarna kanske befarat. Ett barn i den åldern känner ofta på sig om det är annorlunda. Hur vi går vidare beror på det enskilda fallet. Om barnet exempelvis genomgått en utredning nyligen bör det få feedback."