Alla kan samtala med barn

Var snäll. Försök att skapa en förtroendefull relation. Förbered dig noga och var lyhörd genom hela samtalet. Läs mer om vad Thomas Jonsland, utredare på Socialstyrelsen, menar är viktigt att tänka på när du samtalar med barn. Han har tagit fram kunskapsstödet Att samtala med barn som riktar sig till personal inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten och tandvården.

  • Thomas Jonsland
    Det viktigaste är att man överhuvudtaget har samtal med barn. Vi vet att det lätt byggs upp hinder som: ”det här kan inte jag”, ”jag brukar inte prata med barn”, ”det här är för svårt ämne”. Men vår grundgrej är: gör det bara!
  • Att ta till sig kunskap som finns på området kan ge lite styrka och stärka dig i att: ”det här klarar jag av”. Ta dig an kunskapsstödet om att samtala med barn. Vill du inte plöja igenom hela boken har det gjorts en podd och finns som ett tema på Kunskapsguiden.
    > Poddavsnittet "Samtal med barn"
  • Reflektera kring hur du kan förbereda dig själv och barnet. Barnet ska få information inför samtalet så att hen faktiskt kan vara delaktig på ett relevant vis. Det kan vara information som till exempel vem barnet ska prata med, vad vi ska prata om, hur länge samtalet varar och var samtalet hålls. Viktigt är också att barnet behöver få veta sina rättigheter i samtalet, till exempel att barnet inte behöver svara på frågor utan själv väljer vad hen vill berätta.
  • Under samtalet är det viktigt att du själv är lyhörd kontinuerligt genom hela samtalet. Det är då du fångar upp om barnet faktiskt förstår det du säger, eller hur du behöver anpassa dig för att det ska funka för just det här barnet. Det centrala är vad barnet behöver för att komma till tals på bästa sätt och för att kunna ta till sig informationen.
  • Om barnet är tyst behöver du reflektera kring och kanske prata med barnet om vad tystnaden beror på. Hur du ska hantera tystnaden beror väldigt mycket på vad den handlar om. Barnet kan ha bestämt sig och ta sin rättighet på allvar: ”jag vill inte prata, jag är inte intresserad”. Då är det inte så mycket att göra mer än att ge den information som barnet har rätt till. Men det kan vara massor av andra orsaker. Du kan säga till barnet: ”Jag märker att du är tyst nu, du svarar inte på mina frågor men jag är ändå lite nyfiken på vad det är som gör att du är så tyst idag”.
  • Mot slutet av mötet är det bra att göra en sammanfattning och berätta vad du har uppfattat att barnet har sagt, med syfte att barnet ska ha möjlighet att justera det. Kanske har barnet glömt att fråga eller prata om något. Ofta ska samtalen leda fram till något, en åtgärd, så barnet behöver få veta hur hen ska få återkoppling. Är barnet orolig för att föräldrarna ska få reda på något som sagts, kan ni prata om det. Var tydlig med hur barnet kan ta kontakt med dig efter samtalet, om hen har frågor eller vill berätta något mer. Går det att skicka sms till exempel. 
  • I samtal med barn handlar mycket om att skapa en förtroendefull relation och vara snäll. För att åstadkomma det finns inga tydliga och enkla lösningar. Men framför allt handlar det om hur du gör gentemot det här barnet i just den här specifika situationen idag för att skapa en relation. Alla kan prata med barn, det är en sådan paroll vi utgår från i kunskapsstödet. Om man kan samtala bra med en vuxen kan man också samtala bra med ett barn - det är inga större skillnader.

> SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) har gjort några filmer om ”Stöd vid svåra samtal med barn”.

> Kunskapsguiden har tema samtal med barn.

> Barnrättscentrum vid Stockholms universitet har forskning och verksamhet med fokus på barns rättigheter och rättsliga frågor som rör barn.

> FreeZone är en ideell organisation som bland annat jobbar med barnrätt.