Teckenspråk

Teckenspråk är dövas gemensamma språk. Teckenspråket är ett visuellt språk med egen grammatik som är helt skilt från det talade språkets grammatik.

Teckenspråk används i direktkommunikation på samma sätt som hörande använder talspråk. I Sverige använder döva svenskt teckenspråk. Döva i andra länder använder sina nationella teckenspråk. Teckenspråket har funnits lika länge som det funnits döva och gruppen döva har utvecklat teckenspråket under alla år. Det finns minst 120 teckenspråk i världen. 1981 erkändes teckenspråk som dövas första språk i Sverige.

I Sverige finns det mellan 8 000 -10 000 barndomsdöva och cirka 30 000 döva och hörselskadade som kommunicerar med svenskt teckenspråk. Språket är en grundläggande rättighet för varje individ.

För att döva ska fungera i alla livssituationer fordras att samhället accepterar döva som teckenspråkiga samhällsmedborgare. Teckenspråk är av central betydelse för dövas gemenskap, självkänsla och kulturella identitet. Genom det gemensamma språket har döva skapat en identitet och en egen kultur.

Är du nyfiken på teckenspråk och vill veta mer kan du läsa mer på Språkrådets hemsida.

> Språkrådet

Tvåspråkighet för döva

Eftersom döva personer i vårt samhälle omges av svenska språket, behöver döva också lära sig att läsa och skriva svenska. Det blir för dem ett inlärt främmande språk, precis som hörande som lär sig ett främmande språk. Döva behärskar sitt andra språk, svenskan, på olika nivåer. En stor skillnad för döva och hörande, är att döva inte hör hur orden uttalas, utan svenskan blir ett läs- och skrivspråk.