Dövas kultur och identitet

Dövkultur stärker medvetenheten om den egna gruppen. Tillgången till dövkultur är viktig för många då den kan utveckla och stärka den egna identiteten som döv.

Genom språket har döva gemensamma erfarenheter som är unika för dövgruppen. I likhet med andra språkliga och kulturella minoritetsgrupper har döva utvecklat ett rikt föreningsliv vid sidan av det hörande samhället. Delaktighet och gemenskap underlättas av teckenspråket som gemensamt språk. Hörande barn till döva föräldrar, och hörande syskon till döva barn får också del av dövkulturen. Dövkultur innebär också teater, konst, poesi med mera på teckenspråk och på dövas villkor kan innebära ett berikande av dövas liv.  Sport är en stor del i dövkulturen som engagerar många och fyller en viktig funktion. Genom den språkliga och kulturella identiteten som döv, finner många en stark gemenskap med döva från andra länder.

Dövkultur innefattar också ett historiskt perspektiv där döva som grupp blivit diskriminerade av majoritetssamhället där döva betraktades som ”mindre vetande”. Det språkliga förtrycket innebar att döva förbjöds att använda teckenspråket. De skulle lära sig att kommunicera på hörandes villkor genom att avläsa munrörelser och lära sig att tala, så att hörande förstod dem.

Även om dövas livsvillkor väsentligt förbättrats på många områden är dagens samhälle fortfarande inte fullt tillgängligt för döva. En viktig och stor fråga för dövrörelsen är att öka tillgängligheten för teckenspråkiga personer i samhället.

Sveriges Dövas Riksförbunds vision är att man som döv ska kunna leva ett teckenspråkigt liv i ett hörande samhälle.   

> SDR:s webbplats