Exempel på hur en utredning kan gå till

Exakt hur en diagnostisk utredning ska gå till tar man ställning till utifrån det enskilda fallet. Det görs också på olika sätt på olika orter i landet. Här kan du läsa ett exempel på hur en utredning kan gå till.

Det är viktigt att understryka att variationerna i utredningsförfarandet kan vara stora när det gäller vilka yrkeskategorier personen träffar, vilka test och andra moment som genomförs, hur många gånger man träffas och i vilken ordning.

Journaler och intervju

Utredningsteamet börjar med att samla in och gå igenom personens olika journaler – psykiatriska, barnpsykiatriska, neurologiska – och utlåtanden från tidigare psykologbedömningar. En förutsättning är naturligtvis att personen gett sitt medgivande till detta. Utredarna träffar sedan personen och berättar om sina slutsatser och intervjuar personen.

Ibland kan det redan efter journalgenomgången och detta första samtal vara tydligt för utredarna att personen inte uppfyller kriterierna för någon av diagnoserna. I sådana fall kan ett nytt avslutande möte planeras in där utredarna återför vad de kommit fram till.

Fördjupad utredning

Om utredarna däremot bedömer som troligt att personen har ett funktionshinder inom autismspektrumet, eller om de är tveksamma, är det vanligt att man går vidare med en neuropsykologisk utredning. Man gör också en fördjupad anhörigintervju.

Det är även möjligt att man gör andra undersökningar och bedömningar om det finns behov eller önskemål. Ett exempel är en arbetsterapeutisk bedömning av vardagsfärdigheter i hemmet och på en eventuell arbetsplats. En sådan bedömning av färdigheter kan utmynna i förslag till rutiner och hjälpmedel för att klara vardagen bättre.

Möte om vad man kommit fram till

När utredningen är genomförd har man ytterligare ett möte då utredarna berättar för personen vad de kommit fram till. Det kan vara bra att ha med sig en anhörig vid detta tillfälle. Vid mötet berättar utredarna om vilken diagnos som kan ställas, alternativt inte ställas. De gör också en ordentlig genomgång av hela underlaget, dvs tidigare journaler, intervjuer med personen själv och anhöriga och de olika bedömningarna och undersökningarna som gjorts.

Diagnosen och dess innebörd diskuteras med personen, som givetvis kan komma med frågor eller invändningar. Det är viktigt att personen kan känna igen sig i utredarnas beskrivningar och att den föreslagna diagnosen stämmer in på de svårigheter som hon eller han har upplevt i sitt liv. Man diskuterar vilka insatser och åtgärder som kan vara lämpliga, men det är inte så att de som utreder har beslutsrätt över vad som ska hända efter utredningen är klar.

Utredningen avslutas med att personen får ett skrivet utlåtande där läkare och psykolog beskriver resultaten från undersökningarna, eller erbjuds ett journalutdrag. I utlåtandet eller journalutdraget framgår vilken diagnos som ställts.