Utredning av barn

En utredning om en diagnos inom autismspektrumet (ASD) kan se olika ut från fall till fall. Diagnosen bygger på en sammanvägd bedömning av barnets beteende.

När man gör en utredning om en diagnos inom autismspektrumet kan man använda olika sätt för att få en bild av barnet. De viktigaste sätten är att ta del av barnets sjukdomshistoria, så kallad anamnes, och att observera barnet. Barnets historia får man oftast fram genom intervjuer med föräldrarna. Observationer av barnet kan man göra antingen vid undersökningstillfällena eller genom att följa barnet i förskolan eller skolan. Det finns också andra undersökningar som ibland, men inte alltid, genomförs.

Det krävs ett visst antal symtom för att barnet ska få en diagnos

När man ställer diagnosen autism eller Aspergers syndrom bedöms barnets förmågor och beteenden i relation till barnets mentala ålder. Vid genomgången följs en diagnosmanual där olika symtom är listade. Det krävs ett visst antal symtom för att barnet ska få en diagnos. Diagnosen autism ställs när barnet uppfyller symtom inom tre områden: barnets beteende, hur det fungerar socialt och dess språkliga förmåga. För diagnosen Aspergers syndrom krävs symtom inom två områden: hur barnet fungerar socialt och barnets beteende. Du kan läsa mer om de exakta kriterierna för autismspektrumdiagnoser under länkarna på sidan.

Fyra steg i utredningen

De flesta utredningar som görs kan delas in i fyra steg:
1. Föräldrarna intervjuas om barnet
2. Barnet undersöks
3. Fortsatt utredning planeras
4. Föräldrar och barnomsorg/skola informeras om utredningens resultat

1. Föräldrarna intervjuas om barnet

En intervju med föräldrarna kan innehålla frågor om:

  • Problem
  • Vad är barnet bra på/Starka sidor
  • Ärftlighet: finns det psykiatriska sjukdomar i släkten, finns det någon som har samma problem som barnet
  • Familjeförhållande
  • Barnomsorg/Skola
  • Graviditet och förlossning
  • Hälsotillstånd
  • Utveckling av barnets motorik och sociala färdigheter
  • Social interaktion, hur barnet fungerar ihop med andra barn och vuxna, förmågan till imitation, samlek, rollekar, ögonkontakt mm
  • Kommunikation, språklig utveckling inklusive icke-verbal kommunikation
  • Beteende, stereotypier, utbrott, fixeringar, tvång
  • Utveckling av förståelse och inlärning (kognitiv utveckling)
  • Perception, varseblivning angående syn, hörsel, känsel.
  • Hur barnet fungerar i dagliga livets aktiviteter, det vill säga matsituationer, av- och påklädning, hygien (sammanfattas ADL)
  • Övrigt som kan vara väsentligt för utredning

2. Barnet undersöks

En första undersökning av barnet brukar fokusera på tre olika områden:

  • Allmän kroppslig undersökning  
  • Allmän kroppslig neurologisk undersökning
  • Psykiatrisk bedömning
  • Vidare utredning planeras

3. Fortsatt utredning planeras

När man har fått resultaten av intervjuer, observation och undersökning av barnet planeras den fortsatta utredningen. Den kan innehålla olika delar. Vad man väljer att undersöka varierar från fall till fall. Vissa av dessa utredningsmoment kan ingå:

  • Psykologisk
  • Pedagogisk
  • Språklig
  • Kontroll av grovmotorik
  • Kontroll av finmotorik
  • Blodprover, kromosomprover
  • EEG: neurofysiologisk undersökning av hjärnans elektriska aktivitet
  • Hjärnröntgen

4. Information

När utredningen är färdig är det viktigt att föräldrar, barnomsorg/skola och andra som är eller kommer att bli berörda informeras.

Vart vänder jag mig?

Om du misstänker att ditt barn har en diagnos inom autismspektrumet, kontakta en barnläkare eller barnpsykiatrimottagning. Inom Stockholms län är det BUP, Barn - och ungdomspykiatrin, som ansvarar för utredningar av barn och ungdomar upp till 18 år. Se länk till vänster.