Förskoleåldern

Hos barn mellan två och sex år brukar symtomen på autism vara som tydligast. Det är också den ålder som många familjer och närstående tycker är allra jobbigast.

Barnen lär sig gå och blir svårare att "hålla efter". De kan bli mycket viljestarka, kräva oförändrade rutiner, vara hyperaktiva, destruktiva och upprepa samma beteenden om och om igen. Det är mycket vanligt att barn med autism fastnar i ett beteende eller blir fixerade vid något, till exempel en viss leksak. Om någon då försöker bryta beteendet eller plocka bort leksaken kan barnet bli rasande.

Olikheten blir tydlig 

I tvåårsåldern har de flesta normala barn börjat utveckla talat språk och börjar visa ett större intresse för andra barn. Det gäller inte barn med autism. De utmärker sig istället genom att de avskärmar sig. Det är ofta då som omgivningen definitivt märker att något är fel, att barnet inte är som andra. I denna ålder får också många barn ett syskon. Det kan vara ännu ett skäl till att föräldrarna lägger märke till symtomen. I jämförelse med det normala syskonet blir barnet med autism tydligt annorlunda.

Autistisk tillbakagång?

Det finns barn med autism som inte verkar ha några symtom alls när de är riktigt små. Men vid ett och ett halvt till två och ett halvt års ålder kan symtomen plötsligt visa sig. Ibland kallas detta för autistisk tillbakagång. Eftersom det är svårt att bedöma symtom hos små barn vet man inte exakt hur många av dessa barn som faktiskt varit helt fria från symtom tidigare. Man vet inte heller om dessa barn utvecklar autism vid den här åldern eller om de haft det från födseln. Forskningen talar dock för att de flesta haft med sig sin autism från allra första början.

Problem att leka och samspela med andra barn

Barn med autism har mycket svårt för att leka med andra. Det märks särskilt under de senare åren i förskolan. Men alla beter sig inte riktigt på samma sätt. Det verkar finnas tre olika grupper, med olika beteenden:

  • de avskärmade
  • de passiva
  • de aktiva men udda.

Den avskärmade undviker andra barn och verkar helt innesluten i sig själv. Den passive accepterar andra och är vänlig så länge inga rutiner förändras. Den aktive men udda verkar acceptera närhet till andra människor. Många i denna grupp visar att de faktiskt vill umgås med andra men de vet inte hur de ska göra. Kontaktförsöken blir därför tafatta och misstolkas lätt av andra barn som ibland kan känna sig provocerade. (Läs mer om de tre grupperna under rubriken "Vuxenåren".)

Talar till i stället för med andra personer

Alla barn med autism har en försenad eller avvikande talutveckling. Vissa av de mer högfungerande barnen med autism börjar prata under förskoletiden. Men för det mesta rör det sig inte om särskilt begripligt tal före 4–5 års ålder. De som börjar prata tidigt brukar dessutom tala till snarare än med andra. De pratar, men de kommunicerar inte på riktigt. Barn som i övrigt kan ha en god språkförståelse har ofta en mycket konkret ordförståelse. De tolkar orden bokstavligt och har svårt med språkets finare nyanser. Det är vanligt att de barn som talar använder ekotal. De upprepar vad som just sagts eller sådant som andra sagt tidigare, vare sig det passar in i sammanhanget eller inte.

Problem med delad uppmärksamhet

En annan kommunikationsavvikelse hos barn med autism är bristen på delad uppmärksamhet. Delad uppmärksamhet innebär att man kan samordna sin egen uppmärksamhet med någon annans runt en sak eller en händelse. Ett exempel på det är när ett barn tittar på en ny leksak tillsammans med en förälder och barnet samtidigt ”stämmer av” förälderns reaktion för att se om det är något roligt eller läskigt som händer. Barn med autism har svårt för detta.

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.

Lägg till kommentar

Här kan du kommentera sådant som rör webbplatsens innehåll eller funktionalitet. Vid personliga frågor, kontakta ditt center eller enhet.