Sociala kontakter

Den sociala förmågan hos personer med en diagnos inom autismspektrumet (ASD) kan försämras när man åldras. Detta kan bero på att det blir allt svårare att kompensera för sina svårigheter när orken och hälsan sviktar.

När svårigheterna med sociala kontakter ökar kan det medföra att det blir svårare att bibehålla de relationer man har med släktingar och vänner. Om man dessutom lever ensam, vilket är vanligt bland personer med ASD, ökar risken för att man blir ensam och isolerad. För den som saknar diagnos är den risken ännu större, eftersom de då vanligtvis saknar förståelse för sina problem från omgivningen.

Relationer till andra människor har stor betydelse för både den fysiska och den psykiska hälsan. Förmågan att söka hjälp för fysisk eller psykisk ohälsa försämras ofta vid stigande ålder. Därför blir de sociala kontakterna med släktingar och vänner ännu viktigare.

Här ligger det ett ansvar på vårdpersonal inom primärvård, geriatrik och psykiatri att uppmärksamma äldre personer där det finns anledning att misstänka ASD. Dessa personer behöver ofta stöd för att bibehålla sina sociala relationer, något som blir ännu viktigare för de som varit yrkesarbetande och gått i pension. Pensioneringen innebär en stor omställning för alla, men kan upplevas svårare för personer med ASD, eftersom det kan vara på jobbet som man har haft större delen av sina sociala relationer.