Hälsa

I takt med stigande ålder försämras den fysiska hälsan. Hos en person med diagnos inom autismspektrumet (ASD) är det dock vanligt att även den psykiska hälsan försämras, bland annat därför att känsligheten för stress och förändringar ökar.

Eftersom äldre personer med ASD ofta saknar diagnos ligger det ett ansvar på vårdpersonal inom geriatrik och äldreomsorg att uppmärksamma svårigheterna. Om en person uppvisar psykiatriska symtom i kombination med ett annorlunda beteende, kan det också betyda en bakomliggande diagnos inom autismspektrumet.

Hos personer med den här problematiken finns det därför behov av en slags proaktivitet från hälso- och sjukvårdens sida. Det skulle exempelvis vara önskvärt att personer med ASD har rätt till ett ombud, som har kännedom om den äldres svårigheter och som kan vara en hjälp i kontakterna med både hälso- och sjukvården och psykiatrin. Det kan också finnas behov av uppsökande hälso- och sjukvård, exempelvis i form av en hälsokontroll varje år.

Fysisk hälsa

Det finns äldre studier som visar att det finns en viss överdödlighet hos barn och ungdomar med autism, men det saknas forskning på vuxna och äldre personer.

Den kliniska erfarenheten visar att personer med ASD både kan ha svårare att uppmärksamma kroppslig sjukdom och att hantera upplevelsen av att vara sjuk. Äldre personer med ASD har ofta dåliga erfarenheter från kontakter med vården. Detta beror sannolikt på den bristande kunskapen inom vården om autism. Att kontakta vårdcentral, läkare eller tandläkare kan därför upplevas som svårt och något som man skulle behöva hjälp och stöd med.

Det innebär att det finns en risk att de trots kroppslig och psykisk ohälsa inte får vård.

Psykisk hälsa

Många personer med ASD har haft kontakt med psykiatrin under en stor del av sitt liv, men långt ifrån alla har fått en autismdiagnos. Några har kanske fått den vid vuxen ålder eller sent i livet. Personer med ASD har dock en större sårbarhet för psykisk ohälsa. Ofta har man också behandlats för sina psykiska problem, som exempelvis kan vara depressioner, ångest, bipolär sjukdom, tvångssyndrom eller schizofreni.

När personer med ASD blir äldre, kan en eventuell psykiatrisk tilläggsproblematik ge starkare symtom. Förlusten av kognitiva förmågor och av förmågan att kompensera för sina svårigheter kan ge upphov till stor stress och psykiska reaktioner. Den ökade sårbarheten gör att det blir svårare att hantera förändringar rutiner eller invanda mönster. Exempel på sådana förändringar kan vara att gå i pension eller att flytta till en annan bostad.

Personer med ASD kan också reagera oförutsett på läkemedel, som ges exempelvis vid depression eller ångest. Risken för att det ska hända är större än för personer utan ASD.