Rutters diagnoskriterier

Michael Rutter definierade och avgränsade år 1978 den beskrivning av autism som Leo Kanner gett på 1940-talet. Rutter identifierade fyra kriterier som han ansåg vara de grundläggande för tillståndet. Dessa kriterier är i stort de som anges i de moderna diagnosmanualerna.

1943 beskrev Leo Kanner mycket detaljrikt ett tillstånd som utmärktes av ett antal särskild beteenden. Drygt tio år senare lyfte han och hans kollega Leon Eisenberg fram två beteenden ur beskrivningen som mer primära och tillräckliga för att avgränsa autism från andra tillstånd. Dessa två beteenden var social avskärmning och motstånd mot förändringar (se artikeln "Diagnoskriter för infantil autism från 1956"). Att Kanner och Eisenberg på så sätt reducerade antalet grundläggande symtom, jämfört med den ursprungliga beskrivningen, bidrog till att det under ett antal år florerade en mängd olika uppfattningar av vad autism eller Kanners syndrom egentligen var.

Rutter förtydligade definitionen

Rutter försökte och lyckades bringa reda i detta. Han menade att begreppet eller etiketten ”autism” skulle ses som en användbar förkortning av Kanners första detaljrika beskrivning. Utifrån detta försökte Rutter komma fram till vilka symtom som utmärker just autism jämfört med andra tillstånd. För att kunna gör det jämförde han Kanners beskrivning med en systematisk och kritisk genomgång av forskningsläget där han kontrollerade för ålder, kön, IQ och andra psykiatriska tillstånd.

Fyra grundläggande kriterier

Rutter kom fram till att följande fyra kriterier var grundläggande för att definiera och avgränsa det syndrom som Kanner beskrivit:

  1. Debut före 30 månaders ålder.
     
  2. Bristande social utveckling med bland annat en djup och genomgripande oförmåga att utveckla relationer.
     
  3. Försenad och avvikande språkutveckling i förhållande till barnets intellektuella ålder och som utmärks av vissa karaktäristika (till exempel nedsatt förståelse och ekolali).
     
  4. Ritualistiska eller tvångsmässiga fenomen (till exempel stereotypa lekmönster, fixering vid ovanliga aktiviteter och vanemönster och motstånd mot förändringar).

Rutter menade att dessa beteendeavvikelser var mest framträdande upp till ungefär fem års ålder. Uppföljningsstudier visade att uttrycken för bristerna kvarstod efter fem års ålder men i förändrad form.

Autism vid olika intellektuella nivåer

Autism kan förekomma vid alla olika intellektuella nivåer. I Rutters undersökning visade sig många av personerna med autism ha en låg eller mycket låg IQ, vilket var tvärtemot Kanners tankar. Många hade också neurologiska avvikelser (till exempel epilepsi), något som Kanner inte trodde skulle vara fallet.

Rutters slutsats

Rutters slutsats är att det är meningsfullt att använda sig av begreppet autism som psykiatriskt tillstånd och att det är möjligt att avgränsa det från andra psykiatriska tillstånd. Han ställer sig dessutom frågan om autism kan indelas i underklasser och i sådana fall vilka och hur man ska klassificera barn som endast uppvisar vissa symtom.