Begränsade beteenden och intressen

För en person med autism är vanor och rutiner ofta mycket viktiga. Det skapar struktur och förutsägbarhet. Det är vanligt att intresset fixeras vid speciella föremål eller fokuseras på ett särskilt ämnesområde.

I diagnosmanualen ICD-10 beskrivs huvudkriteriet ”Begränsade, repetitiva och stereotypa beteendemönster, intressen och aktiviteter” med följande symtom:

a) omfattande fixering vid ett eller flera stereotypa och begränsade intressen som är överdrivna eller onormala i intensitet och fokusering; eller ett eller flera stereotypa och begränsade intressen som är överdrivna i intensitet och snäva i sin natur men inte till innehåll eller fokusering;

b) till synes tvångsmässig fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner eller ritualer;

c) stereotypa och repetitiva motoriska manér som inbegriper endera att vifta eller vrida med händerna eller fingrarna, eller komplicerade rörelser med hela kroppen;

d) fascination inför delar av föremål eller icke-funktionella delar av leksaker (såsom deras lukt, hur materialet de är gjorda av känns, eller ljudet eller vibrationer som de avger).

Bristande förställningsförmåga

Begränsade beteenden och fixeringar är på sätt och vis ett resultat av bristande föreställningsförmåga eller fantasi. Det en person väljer att göra måste han eller hon antingen redan kunna eller också hitta på själv.

Men har man en begränsad föreställningsförmåga, är det svårt att hitta på nya saker. Då återstår att göra sådant man redan kan eller att lära sig nya saker genom att kopiera vad man ser eller hör. Följden blir en allvarlig begränsning i vilka beteenden man utför. För en person med autism som också är på tidig utvecklingsnivå blir kanske repetitiva beteendemönster de enda beteenden som hon eller han kunnat lära sig.

Fixeringar vid delar av föremål

Barn med autism fixerar sig ganska ofta vid föremål, eller delar av föremål, som också kan vara ovanliga som leksaker. Det kan vara snören, stenar, gem, hårtussar, plastbitar och mycket annat.

Motstånd mot förändringar

De flesta med autism är mycket beroende av fasta vanor eller rutiner. Ibland kan rutinerna innefatta även andra människor. Om rutinen bryts kan personen bli förtvivlad eller få ett raseriutbrott. Små förändringar i miljön, som till exempel att en bok har flyttats i bokhyllan, kan också skapa mycket starka reaktioner. Ofta kan mindre förändringar som bryter en vana, som att färden till skolan inte blir som vanligt, vara svårare att hantera än större förändringar, till exempel att åka på en resa till ett annat land där allting blir nytt.

Motståndet mot förändringar kan också innebära att ett barn kan kräva att endast vissa ord eller fraser får användas eller måste upprepas, eller att man bara får prata om vissa saker på ett visst, bestämt sätt. En del barn har en uppsättning frågor som de upprepar gång på gång. Svaret måste alltid låta likadant.

Specialintressen

Under skolåren och framåt får många med autism, som går i grundskolan, ett eller flera starka specialintressen. De kan ägna extremt mycket tid åt sitt intresse och skaffa sig mycket kunskaper. Oftast är det inom ett område där det finns exakta fakta eller orsakssammanhang, till exempel matematik, meteorologi, mat och näringslära eller hundraser. Men det kan också innebära ett extremt samlarintresse eller att en aktivitet som upprepas om och om igen.

Tvångsliknande beteenden

Vid autism förekommer många ritual- och tvångsliknande beteenden. Till det yttre kan de likna symtomen vid tvångssyndrom. Men för att få diagnosen tvångssyndrom måste det finnas en insikt hos personen om tvångsbeteendenas och tvångstankarnas orimlighet. Personer med tvångssyndrom lider av sina tankar och beteenden och kan också uttrycka sitt lidande. Personer med autism kan ha likartade symtom, men oftast verkar de inte lida av det.

Ibland visar en del med autism, särskilt mer högfungerande personer, tydligt att de lider av sina tvångshandlingar. De kan då ha diagnosen tvångssyndrom tillsammans med autismdiagnosen. Men hos barn kan det vara extra svårt att skilja på autism och tvångssyndrom. Därför kan en del barn diagnostiseras med tvångssyndrom fastän de egentligen har autism. Det finns också barn som fått diagnosen autism som även uppfyller kriterierna för tvångssyndrom.

Motoriska stereotypier

Så kallade motoriska stereotypier är vanliga vid autism. Det kan röra sig om stora rörelser som att gunga med hela kroppen fram och tillbaka, mindre rörelser som att vifta med händerna eller röra fingrarna på ett speciellt sätt om och om igen eller liknande. Dessa stereotypier kan uppträda såväl när personen är stressad eller irriterad som vid upprymd glädje.