Begränsad förmåga till socialt samspel

Den som har autism har en begränsad förmåga till socialt samspel. Det kan vara svårt att umgås med andra och att klara av vanliga sociala relationer. Det kan också vara svårt att förstå att andra har känslor och tankar som kan skilja sig från deras egna.

I diagnosmanualen ICD-10 beskrivs huvudkriteriet ”Kvalitativa avvikelser i ömsesidigt socialt samspel” med följande symtom:

a) att adekvat använda blickkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester för att reglera det sociala samspelet;

b) oförmåga att etablera kamratrelationer med jämnåriga (på ett åldersadekvat sätt och trots rikliga möjligheter därtill) som innefattar ett ömsesidigt utbyte av intressen, aktiviteter och känslor;

c) bristande modulering av socio-emotionell ömsesidighet som visar sig genom nedsatt eller avvikande gensvar på andra människors känslor, eller bristande anpassning av beteendet till det sociala sammanhanget, eller en dålig integration av sociala, emotionella och kommunikativa beteenden;

d) brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra människor (till exempel visar inte för andra, lämnar inte fram eller pekar på sådant som är av intresse).

Den sociala begränsningen måste vara tydligt avvikande i jämförelse med barn på samma utvecklingsnivå. Många barn med autism har också en intellektuell funktionsnedsättning. Då hamnar den förväntade utvecklingsnivån lägre än barnets ålder i år räknat. Då ska barnet jämföras med barn på samma utvecklingsnivå och inte med barn i samma ålder.

Symtomen kan variera

Alla barn med autism har inte alla beteenden som är typiska för autism. Barnet behöver bara visa upp två av dessa fyra symtom under ”Kvalitativa avvikelser i ömsesidigt socialt samspel”. Ett barn kan exempelvis ha normal eller ganska normal ögonkontakt, men däremot uppfylla två andra symtom, som till exempel ”bristande förmåga att etablera kamratkontakter” och ”brist på social eller emotionell ömsesidighet”.

Ögonkontakten ofta annorlunda

Ofta kan man tidigt, kanske redan under det första levnadsåret, lägga märke till att barn med autism har avvikande ögonkontakt eller blickbeteende. Många barn följer till exempel inte andra personers blick, de undviker eller har avvikande ögonkontakt eller stirrar rakt ut i luften som om de inte såg. Många kikar också ur ögonvrån istället för att titta rakt på, eller kastar förstulna blickar på människor och på det som sker omkring dem. Det kan sedan visa sig att de ändå registrerat exakt vad som sker.

Kan uppvisa annorlunda kroppskontakt

Det är också vanligt att små barn med autism inte sträcker upp armarna när till exempel föräldern ska lyfta upp det ur sängen. En del barn upplevs också som om de är tyngre att lyfta än vad kroppsvikten skulle innebära. De kan också göra motstånd mot beröring och antingen stelna helt eller sprattla mycket när föräldern försöker att kramas. Men många barn med autism tycker ändå att kroppskontakt är behaglig.

Trivs ofta ensamma

Det är inte ovanligt att små barn, som senare får diagnosen autism, saknar initiativförmåga och den intresserade nyfikenhet och upptäckarglädje som är så typisk för andra barn. Vissa barn visar redan under sina första tre levnadsår det som barnpsykiatern Leo Kanner kallade ”extrem autistisk ensamhet”, eller det som ofta omnämns som ”avskärmning”. Andra barn beskrivs som mycket lättskötta så länge man lämnar dem ensamma, till exempel på deras rum. Några barn kan skrika dygnet runt och sover nästan aldrig. Föräldrarna kan också få en känsla av att barnet inte är riktigt närvarande. En del barn imiterar och leker mycket imitationslekar, medan andra inte gör det alls.

Brist på emotionell ömsesidighet

Vissa barn med autism kan vara keliga, men saknar ändå den ömsesidighet i relationen som är typisk för andra barn. De påverkas inte av vad den andra personen vill utan ger kontakt helt på sina egna villkor. Ett vanligt intryck är att barnet inte gör skillnad mellan människor och ting. Till exempel kan man uppleva att barn med autism använder andra personer som redskap, något att klättra på för att nå det barnet vill ha. Vanligtvis kommer barnen med autism inte till sina föräldrar eller någon annan för att få tröst eller för att dela glädje. De saknar eller har brister i den sociala och emotionella ömsesidighet som är viktig i relationer.

Svårt för delad uppmärksamhet

Brister i förmågan till delad uppmärksamhet (joint attention) är ett annat uttryck för den bristande ömsesidigheten. Delad uppmärksamhet innebär att barnet kan rikta sin uppmärksamhet mot något tillsammans med en annan person, och samtidigt ha uppmärksamhet mot den andra personens reaktioner. Ett exempel är när ett barn tittar på en ny leksak tillsammans med en förälder och barnet samtidigt läser av förälderns reaktion för att se om det är något roligt eller farligt som händer. Barn med autism däremot bryr sig ofta inte om vad andra riktar sin uppmärksamhet mot, eller hur andra reagerar.

Beteendet kan förbättras med åren

Bristerna i det sociala beteendet kan bli mindre påtagligt med åren, särskilt om barnet befinner sig i bekanta situationer. Motståndet mot beröring, att bli hållen och även avvikelserna i blickbeteendet kan minska, även om en liten skillnad verkar finnas kvar under hela livet. Till exempel har många med autism en form av stel blick. De flesta verkar även i vuxen ålder ha en nedsatt förmåga att använda ögonkontakt som ett sätt att kommunicera och uttrycka känslor.

Annorlunda reaktioner på sinnesintryck

Att undvika ögonkontakt eller fysisk kontakt bedöms ofta som en avvikande social förmåga. Ett antal forskare anser dock att dessa symtom bättre kan förklaras av att barnet har annorlunda och avvikande sinnesintryck. Barnet kanske inte tål kroppsberöring och ögonkontakt, barnet tycker att det är fysiskt obehagligt. Det finns exempel på att barn kan bli något mindre avskärmade och avvisande när dessa avvikande sinnesintryck minskar eller när omgivningen undviker det som man misstänker att barnet upplever som fysiskt obehagligt.

Distanslöshet

Hos vissa personer, och under vissa utvecklingsstadier, kan avvikelserna i det sociala samspelet visa sig som distanslöshet. Det kan handla om att personen är opassande närgånget och inte gör skillnad på kända och okända människor. Även i dessa fall är bristen på ömsesidighet och medvetenhet om sociala konventioner tydlig.

Brister finns ofta kvar

Även om barnet blir mer samarbetsvilligt och mer intresserat av social kontakt när det blir äldre, förbättras inte alltid själva förmågan till ömsesidigt socialt samspel.