Autism

Autism kännetecknas av allvarliga och genomgripande begränsningar inom flera viktiga utvecklingsområden: ömsesidigt socialt samspel, kommunikation samt beteende- och föreställningsförmåga.

Personer med autism kan vara mycket olika varandra. Ibland kan skillnaden vara så stor att det är svårt att förstå att de har samma diagnos. Men det finns vissa kriterier som måste uppfyllas för att ett barn ska diagnostiseras med autism.

Definitionen av autism har utvecklats sedan 1940-talet. Då beskrev läkaren Leo Kanner för första gången autism på ett systematiskt sätt. Han beskrev elva barn som hade så likartade beteenden att det var tillräckligt för att det skulle anses som ett syndrom. Kanners beskrivning från 40-talet färgar fortfarande definitionen på autism.

I början på 80-talet började man använda begreppet autismspektrum för att visa att det handlar om flera symtom som kan förekomma i olika grad, snarare än ett enda tillstånd.

Diagnosmanualer beskriver kriterier

För att slå fast att ett barn har autism ska barnet ha vissa beteendemönster eller symtom. I diagnosmanualerna beskrivs vilka beteenden barnet måste uppvisa och hur många.

I Sverige används både den amerikanska diagnosmanualen DSM-5 och Världshälsoorganisationens diagnosmanual ICD-10. De två manualerna skiljer sig åt på flera områden. Det mest markanta är att det i DSM-5 enbart finns en enda diagnos inom autismspektrumet, autism spectrum disorder, som i den svenska manualen är översatt till autism.

Kommande avsnitt utgår ifrån diagnosmanualen ICD-10, som alltså har olika diagnoser inom autismspektrumet, varav autism är en.

Huvudkriterier för autism

I diagnosmanualen ICD-10 finns kriterier för att få diagnosen autism, eller "autism i barndomen" som är beteckningen där.

Det finns 12 symtom på autism och de är fördelade på tre huvudkriterier med vardera fyra symtom. Det här är de tre huvudkriterierna:

  • Kvalitativa avvikelser i ömsesidigt socialt samspel 
  • Kvalitativ avvikelse i kommunikativ förmåga
  • Begränsade, repetitiva och stereotypa beteendemönster, intressen och aktiviteter.

Det finns alltså totalt 12 olika symtom på autism. För att diagnosen autism ska ställas krävs det minst sex symtom och de ska vara fördelade enligt följande:

  • Minst två från Kvalitativa avvikelser i ömsesidigt socialt samspel
  • Minst ett från Kvalitativ avvikelse i kommunikativ förmåga
  • Minst ett från Begränsade, repetitiva och stereotypa beteendemönster, intressen och aktiviteter
  • Dessutom krävs minst två symtom som kan komma från vilken av de tre huvudkriterierna som helst.

För att diagnosen autism ska kunna ställas, måste alla huvudkriterier vara uppfyllda. Dessutom ska minst ett symtom visa sig före tre års ålder. Exakt hur symtomen visar sig varierar mycket. En viktig grundprincip är dock att man bara ska ställa diagnos om symtomen innebär betydande problem i vardagslivet för barnet och dess familj.

Personer med autism kan vara mycket olika varandra. Två personer med autism kan ha sex helt olika symtom eller också ha olika antal symtom. Även om personer med autism skulle ha samma symtom kan de ta sig olika uttryck och ha olika intensitet. Dessutom kan det finnas ytterligare sjukdomar eller funktionsnedsättningar hos en person som påverkar hur symtomen yttrar sig. En annan viktig faktor som påverkar hur autism yttrar sig är personens personlighet.

Tidig debut

Den mesta forskningen visar att orsaken till autism i de allra flesta fall är medfödd. Trots det går det ännu inte att ställa diagnosen vid födseln. Det beror på att autism är ett syndrom som definieras utifrån vissa synbara beteenden. Dessa beteenden (symtom) uppträder inte tydligt förrän vid ungefär 18 månaders ålder eller ännu senare i barnets utveckling.

Ofta uppträder dock symtomen tidigare, men de kan vara diffusa och svårtolkade för såväl föräldrar som barnläkare och psykologer. Det finns även barn vars symtom inte blir synbara för omgivningen förrän i tonåren då de sociala kraven ökar. Detta är speciellt vanligt hos flickor som går i den vanliga grundskolan. 

Annorlunda sinnesintryck är vanligt

Många forskare tycker att ytterligare ett symtom är mycket vanligt, även om det inte ingår i ICD-10:s diagnoskriterier, nämligen avvikande reaktioner på sinnesintryck.

Det är intryck från våra sinnen: syn, hörsel, känsel, lukt, smak. Det kan till exempel handla om starkt ljud eller ljus, en viss lukt, en känsla i magen eller beröring på huden. I de flesta biografier om personer med autism beskrivs annorlunda reaktioner på sinnesintryck. Till skillnad från ICD-10 ingår annorlunda sinnesintryck som ett möjligt symtom på autism i diagnosmanualen DSM-5.

Det verkar som om nästan alla barn med autism har avvikande sinnesreaktioner, men på olika sätt. Detta kan ligga bakom en del av de symtom som ingår i diagnoskriterierna, till exempel att ett barn undviker social kontakt på grund av hörselintryck som blir alltför påträngande för barnet.

Andra vanliga svårigheter

Det finns även andra svårigheter som är vanliga vid autism. Några exempel kan vara avvikande aktivitetsnivå, avvikande ätbeteende och självskadande beteende. De är inte diagnosgrundande och kan visa sig även hos personer som inte har autism; de är alltså inte särskiljande eller typiska. Men dessa svårigheter kan ändå ha stor betydelse för hur autism yttrar sig för varje enskild person.

Symtom på autism hos andra

Ett eller flera av de symtom som förekommer vid autism kan även finnas hos barn som har en annan neuropsykiatrisk diagnos. Men det innebär inte att barnet i och med det har autism. Det är den karaktäristiska kombinationen av dessa symtom som utgör grunden för att få diagnosen autism.

Flera av symtomen på autism är dessutom en del i den typiska utvecklingen hos barn utan någon funktionsnedsättning. Men i dessa fall förklaras de av utvecklingsåldern, det vill säga de kommer att försvinna när barnet blir äldre. Ett exempel är att barn upp till en viss ålder tolkar det som sägs bokstavligt.

> Diagnoskriterier ICD-10

> Diagnoskriterier DSM-5