Atypisk autism

Atypisk autism skiljer sig från autism antingen genom en senare debut eller genom att personen inte uppfyller alla kriterier för autism.

Diagnosen atypisk autism är en diagnos som ställs i förhållande till diagnoskriterierna för autism. Det finns två olika situationer då diagnosen kan vara aktuell:

  • Barnets utveckling blir först efter tre års ålder avvikande och försenad, samtidigt som övriga symtom på autism finns.
  • Barnet har uppvisat en avvikande eller försenad utveckling före tre års ålder, samtidigt som barnet inte uppvisar samtliga symtom på autism eller att fördelningen av symtomen inte uppfyller kriterierna för autism.

Det krävs minst sex symtom för att diagnosen autism ska ställas, och de ska vara fördelade enligt följande:

  • minst två från "kvalitativa avvikelser i ömsesidigt socialt samspel"
  • minst ett från "kvalitativ avvikelse i kommunikativ förmåga"
  • minst ett från "begränsade, repetitiva och stereotypa beteendemönster, intressen och aktiviteter"
  • övriga två kan komma från vilket som helst av de ovan tre nämnda huvudkriterierna.

Diagnosen atypisk autism kan också ställas i fall med både en sen debut och att personen inte helt uppfyller kriterierna på autism.

Det finns fler begrepp

I den gamla versionen av amerikanska diagnosmanualen, DSM-IV-TR, kallas denna diagnos för genomgripande störning i utvecklingen utan närmare specifikation (UNS). Begreppet har ofta använts i stället för atypisk autism.

Autismliknande tillstånd är ett annat begrepp för atypisk autism. Det används bland annat i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

I den senaste versionen av den amerikanska diagnosmanualenDSM-5, har diagnosen atypisk autism försvunnit och förts in under diagnosen autism.

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.