Begränsad förmåga till socialt samspel

Det första diagnoskriteriet för Aspergers syndrom handlar om förmågan att umgås och samspela med andra människor, att tolka ansiktsuttryck och kroppsspråk och att dela känslor och tankar med andra människor.

Detta diagnoskriterium är formulerat på exakt samma sätt som för autism. Så här står det i diagnosmanualen ICD-10:

Kvalitativa avvikelser i ömsesidigt socialt samspel tar sig åtminstone två av följande uttryck:

  • oförmåga att adekvat använda blickkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester för att reglera det sociala samspelet;
  • oförmåga att etablera kamratrelationer med jämnåriga (på ett åldersadekvat sätt och trots rikliga möjligheter därtill) som innefattar ett ömsesidigt utbyte av intressen, aktiviteter och känslor;
  • bristande modulering av socio-emotionell ömsesidighet som visar sig genom nedsatt eller avvikande gensvar på andra människors känslor, eller bristande anpassning av beteendet till det sociala sammanhanget, eller en dålig integration av sociala, emotionella och kommunikativa beteenden;
  • brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra människor (till exempel visar inte för andra, lämnar inte fram eller pekar på sådant som är av intresse).

För att få diagnosen Aspergers syndrom måste minst två av ovanstående punkter uppfyllas. Det betyder att symtomen och svårigheterna hos olika personer kan vara mycket olika.

Ansiktsuttryck och kroppsspråk

Normalt kommunicerar människor med mer än bara ord när de träffas. Ansiktsuttryck, satsmelodi, ögonkontakt och gester – så kallad icke-verbal kommunikation – förstärker och förtydligar det som sägs. En person med Aspergers syndrom har ofta problem inom dessa områden, både i att tolka andras icke-verbala kommunikation och använda det själv.

Ansiktsuttrycken kan vara utslätade hos en person med Aspergers syndrom. Talet kan vara monotont eller utan rytm, och styrkan i rösten kan uppfattas som för stark eller svag. Blicken kan vara stel. Ofta använder en person med Asperger syndrom inte så många gester. De använder alltså inte så mycket kroppsspråk och kan också ha svårt att tolka andras.

Allt det här gör att mycket av det underliggande budskapet i ett samtal kan gå dem förbi. Andra personer kan ibland ha svårt för att uppfatta vad någon med Aspergers syndrom säger, eftersom de flesta är vana vid många ickeverbala uttryck som förstärker det som sägs.

Kan bli missförstånd

Svårigheterna för en person med Aspergers syndrom att tolka andras ansiktsuttryck kan också leda till stora missuppfattningar. Ett exempel på det är att en del personer med Aspergers syndrom ibland kan få uppfattningen att alla personer de möter stirrar på dem. Det här kan i sin tur ibland missuppfattas av omgivningen som att personen med Aspergers syndrom har en förföljelsemani (paranoid psykos).

Om man har Aspergers syndrom kan man också behöva tolka ansiktsuttryck på ett medvetet sätt, vilket ofta tar lång tid. När det tar lång tid för samtalspartnern att få respons kan det många gånger hända att denne istället börjar med ett nytt samtalsämne och missförståndet är ett faktum.

Oförmåga att etablera kamratrelationer

För en person med Aspergers syndrom kan det vara svårt att få kamrater. Många gånger kan det förklaras av att andra som inte har Aspergers syndrom har svårt att förstå varför personen beter sig och reagerar som hon eller han gör.

Det är inte ovanligt att en person med Aspergers syndrom söker kamrater enbart utifrån en aktivitet de gillar eller ett intresse. Umgänget med kamraten blir i dessa fall helt beroende av intresset/aktiviteten och inte av personen som sådan. Därför kan det hända att kamraten byts ut om inte den är tillräckligt intresserad av aktiviteten eller intresset.

Barn med Aspergers syndrom har ofta en "veta bäst-attityd" som kan ställa till problem i relationerna med andra. De kan kommentera och rätta både barn och vuxna i sin omgivning utan att förstå eller tänka på att det kan väcka irritation. Det kan leda till att ett barn blir illa omtyckt och får svårt att få kamrater.

Att inte dela andras intressen och upplevelser

Det är vanligt att en person med Aspergers syndrom inte delar sina intressen med någon annan i familjen eller med någon kamrat på ett ömsesidigt sätt. Man är inte heller så intresserad av andra människors intressen. Däremot berättar man gärna ingående om det egna intresset, oberoende av om andra är intresserade eller om situationen är lämplig. Man är ofta inte intresserad av andras kommentarer eller av att diskutera deras intresseområde.

Samma mönster kan finnas när det gäller andra människors upplevelser och känslor. Många är inte så intresserade av andra människors upplevelser och känslor, eller har inte riktigt förmåga att dela andras upplevelser.

Brist på social eller emotionell ömsesidighet

Många med Aspergers syndrom har en påtaglig brist på social inlevelseförmåga och sunt förnuft i sociala sammanhang. Det kan leda till att man har svårt att förstå och använda sig av underförstådda sociala umgängesregler. Ibland kan andra därför uppleva personer med Aspergers syndrom som egocentriska, udda eller känslokalla.

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.