Behandling av tvångssyndrom vid autism

Man vet fortfarande inte så mycket om hur man bäst behandlar personer med både autism och tvångssyndrom. Effekten av kognitiv beteende-terapi är antagligen sämre än vid ett ”vanligt” tvångssyndrom, eftersom personer med diagnos inom autismspektrumet har svårare än andra patienter att vänja sig vid obehag och ångestkänslor. En del kan ha svårt att acceptera en av grundtankarna bakom kognitiv betende-terapi: att personen har ”lärt in ett felaktigt beteende” och måste utsätta sig för ett obehag när hon/han ska lära in en ny strategi.

Kognitiv beteendeterapi

Dessutom har personer med diagnos inom autismspektrumet svårare att generalisera nyinlärda beteenden till flera olika situationer. Förmågan att lära in ett nytt beteendesvar vid en viss händelse eller situation och sedan förstå att varianter av detta beteendesvar kan användas i andra likartade situationer, är sannolikt en förutsättning för att en kognitiv beteendeterapi ska kunna bli framgångsrik. Men det finns exempel på att kognitiv beteendeterapi har gett resultat, framförallt när det är ett avgränsat beteende man vill förändra.

Kognitiv beteendeterapi kan också handla om att lära sig stå ut med ångesten utan att utföra sina tvångsbeteenden, ta till olika typer av säkerhetsåtgärder eller få andras försäkringar om att exempelvis dörren är låst eller liknande. Men man ska inte utsätta en person med diagnos inom autismspektrumet för en kognitiv beteendeterapi om hon eller han inte själv vill det.

Läkemedel

När det gäller läkemedel verkar det som om personer med både autism och tvångssyndrom inte förbättras lika mycket av läkemedel som hämmar serotoninupptaget (till exempel klomipramin) som personer med endast tvångssyndrom. Däremot är det ofta värt ett försök. Vissa nya antipsykotiska medel som ibland används vid diagnos inom autismspektrumet kan ge mer tvångssymptom hos en del personer, till exempel Zyprexa och Leponex.