Epilepsi

Ett epileptiskt anfall är resultatet av en rubbning i vissa av hjärnans funktioner som uppkommer plötsligt och går över hastigt. Epilepsi är mycket vanligare hos personer som har autism jämfört med befolkningen i övrigt. Vart tredje barn som har autism har också epilepsi.

Epilepsi kan visa sig som ett stort och dramatiskt anfall då man helt förlorar medvetandet och får starka kramper i stora delar av kroppen. I andra fall rör det sig bara om ett kort frånvarotillstånd, kanske åtföljt av vissa speciella små rörelser eller sinnesupplevelser.

Mäts med EEG

Diagnosen epilepsi innebär en tendens att få upprepade epileptiska anfall. Epileptisk aktivitet i hjärnan kan registreras med EEG, elektroencefalografi, vilket sker genom elektroder som fästs på huvudet. På detta sätt kan man ibland registrera korta frånvaroattacker, så kallade absenser, som annars kan te sig som dagdrömmeri eller inåtvändhet. Dessa absenser kan uppträda i stort antal och därmed störa hjärnans vanliga funktioner. För det mesta måste man dock förlita sig på en eller flera EEG-undersökningar som gjorts utan att individen haft något anfall under själva registreringen. Detta försvårar diagnostiken eftersom en person med epilepsi då mycket väl kan ha ett normalt EEG-mönster.

Epilepsi vanligare vid svår autism

Med få undantag uppkommer autism aldrig som en följd av epilepsi. Inte heller får man epilepsi av att ha autism. Istället är det så att en och samma förändring i hjärnan kan orsaka både autism och epilepsi, ofta i kombination med utvecklingsstörning. En annan sak är att en svårkontrollerad epilepsi ibland kan leda till att autismen förvärras. Ju svårare autism ett barn har, desto större är risken för att epilepsi också ska utvecklas. Risken är extra stor om barnet också har en utvecklingsstörning. Vid vissa av de syndrom där autism ingår är risken för epilepsi särskilt stor. Nästan alla flickor med Retts syndrom har epilepsi, och det är också vanligt vid Angelmans syndrom och Tuberös skleros.

Viktigt att diagnostisera epilepsi

I allmänhet börjar de epileptiska anfallen antingen före fem års ålder eller först i puberteten eller förpuberteten, men de kan starta när som helst. En viss typ av anfall som uppträder i spädbarnsåldern (infantil spasm) har ett särskilt starkt samband med förekomst av autism. Det är viktigt att diagnosticera epileptiska och epilepsiliknande tillstånd eftersom de kan behandlas med medicin.

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.