Forskning om syskonskap

Under senare år har forskningen börjat intressera sig för syskonskap och hur det påverkar barns utveckling och välbefinnande. Nu har man också börjat titta på hur syskon till barn med funktionsnedsättning påverkas.

Syskonskap i allmänhet

Syskonrelationen kan vara den längsta relation vi har, och den kan vara en källa till stöd och glädje under hela livet. Syskonrelationen har också betydelse för utvecklingen av självkänsla och identitet, för sociala förmågor och förmåga till konfliktlösning och intimitet.

Syskon är ofta rivaler under uppväxten. I relation till våra syskon prövar vi och utvecklar vårt eget värde, våra förmågor och vår självständighet. Vi lär oss att respektera andra och förvänta oss detsamma i gengäld.

Direkt och indirekt påverkan

Barn påverkas direkt av sina syskon, men också indirekt genom den inverkan som syskonen har på föräldrarna. Forskning har visat att det verkar ha en god inverkan på ett barns språkliga och kognitiva utveckling att ha äldre syskon. Dessutom tycks det öka det yngre barnets förståelse för andras känslor och perspektiv.

Föräldrarna behandlar ofta det första barnet annorlunda än de barn som kommer efter. Föräldrarna skaffar sig erfarenheter som i sin tur påverkar deras uppfostran av nästa barn. Om syskonen i en familj upplever att de blir behandlade på olika sätt kan det få betydelse för hur de utvecklas. Men naturligtvis har både personliga egenskaper hos barnet och föräldrarnas stöd betydelse för hur ett barn utvecklas socialt och intellektuellt.

Texterna under denna rubrik presenterar en del av vad forskningen kommit fram till när det gäller hur funktionsnedsättning och autismspektrumtillstånd påverkar syskon och syskonskap.