Glapp mellan kroppslig och mental mognad

I tonåren blir det ibland uppenbart att glappet mellan barnets kroppsliga och mentala mognad är stort. För många föräldrar blir det nu tydligt att barnet kommer att vara beroende långt upp i vuxen ålder.

Jag träffar psykolog Gitta Friedman och socionom Barbro Sjöström-Miljand på Kris- och samtalsteamet för anhöriga till personer med funktionsnedsättning. Hit kommer bland andra föräldrar och anhöriga till barn med autism när det behöver samtalsstöd.

Avstår från umgänge

I takt med att barnet utvecklas blir det ofta uppenbart att det är stor skillnad mellan den kroppsliga mognaden och den mentala mognaden hos barn med autism.

– Det är ansträngande med ett större barn som inte kan kontrolleras, säger Gitta. Att ett litet barn är bångstyrigt och skriker reagerar inte omgivningen på. Om en tonåring däremot börjar skrika när man är bortbjuden blir situationen helt annorlunda. För familjen kan det innebära att man ibland helt tvingas avstå ifrån umgänge därför att man inte orkar med de jobbiga situationerna.

– När man som förälder märker att barnets avvikande beteenden inte försvinner i tonåren trots alla ansträngningar, utan kanske till och med förstärks, tär det på föräldrarnas hopp om barnets framtid, säger Gitta. Om inte förr blir det nu mer tydligt att barnet i viss utsträckning alltid kommer att vara beroende.

Signalerar olika behov

Föräldrar brukar se fram emot den tidpunkt då barnen kan flytta hemifrån. Men ibland kan det kännas som om ansvaret är lika stort trots att barnet inte bor hemma. Den unga vuxna kanske ringer från gruppboendet flera gånger om dagen och oroar sig över saker, säger Barbro. När man då som förälder ingriper kan det uppfattas av personalen som att man överbeskyddar sitt barn. I själva verket kan det vara så att den unge vuxne signalerar olika stödbehov till personalen och till föräldern.

– Att komma till oss och i lugn och ro få samtala om olika vardagsbekymmer kan vara en väg till förändring, fortsätter Barbro. Samtalen har för många inneburit att man lärt sig sätta rimliga gränser för att värna om sina egna behov.

Att freda egen tid

Att få barnets vardag att fungera på ett tillfredsställande sätt, kräver ofta att föräldrarna lägger ner mycket tid på att administrera barnets olika insatser och kontakter, säger Gitta. Föräldrar berättar om många telefonsamtal: med färdtjänst, med LSS-handläggare, med läkare, med barnets lärare i skolan, med personal på fritids- och korttidshemmet, med habiliteringscentret och så vidare. En del föräldrar ser till sist ingen annan lösning än att sluta arbeta för att orka med både barnets speciella behov och alla kontakter kring barnet.

Föräldrar vet att det är viktigt att barnet lär sig acceptera även andra vuxna. Men för många är det ett mödosamt arbete att introducera nya personer i barnets liv.

– Många föräldrar beskriver också hur svårt det kan vara att få barnvakt, säger Barbro. ”Ingen annan än mamma duger! ”Vem ska våga vara barnvakt när han skriker så mycket?” Föräldrar kan beskriva både lättnad och glädje den dagen när barnet kunde acceptera någon annan vuxen än föräldrarna. En mamma berättade: ”Min pojke var omkring fyra år och vi hade prövat med flera vänner som barnvakt. Men Lisa var den första person som det fungerade tillsammans med. Hon hade tidigare arbetat på hans förskola och blev sedan vår avlösare under två år. Jag minns fortfarande känslan av frihet när jag första gången kunde gå bort en kväll. Jag kunde till och med tänka att det skulle vara möjligt att söka en kurs som jag länge drömt om.”

Att hitta en rutin i vardagen som gör det möjligt att lite då och då freda egen tid, gör det lättare att orka med alla måsten även på längre sikt.

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.