Fosterbarn – ett livsinnehåll

− När vi hade fått vårt andra barn med funktionshinder bestämde vi oss för att ta fosterbarn. Nu är båda våra biologiska barn utflugna, men vi har fortfarande fem barn med funktionshinder här hemma, och en flicka med normalbegåvning.

Sven och Linnéa har blivit experter på neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det har blivit deras livsinnehåll. Sven jobbar 75 procent som slöjdlärare på en särskola, medan Linnéa sköter ruljangsen där hemma på heltid. De bor ute i skogen, så barnen har mycket att syssla med i omgivningarna. Men det blir mycket skjutsande, och alla familjens tider står uppskrivna på en anslagstavla i hallen. Busstiderna står där också, för barnen har fått träna tidigt på att åka själva så mycket som möjligt.

− Anslagstavlan är en praktisk eftergift vi har gjort för att allt ska gå ihop. Vi tycker att det är viktigt att alla får prova på olika fritidssysselsättningar. De får välja själva, men de ska ha två aktiviteter. Och så pusslar vi ihop det så att vi kan skjutsa och hämta, eller vara med. Det är ridning, simning, jiujitsu, bowling och skytte bland annat. Det är viktigt att de får pröva sig fram till något de gillar, så att de har det med sig i livet sen. För vår stora pojke som är 26 år är jiujitsun veckans höjdpunkt. Och flickan har blivit duktig på ridning och jobbar själv med handikappridning. Det har varit ett lyckokast!

Linnéa har läst och följer det mesta inom neuropsykiatri, och har försökt åka på seminarier och utbildningar. Sven var snickare från början, men tycker att hans lärarjobb på särskolan är verkligt meningsfullt. Hinner de med något ”eget liv” med så mycket barn i huset?

− Neej, det kan man knappast säga. När vi någon enstaka gång är tillsammans utan barnen, blir det lätt att vi talar om dem i alla fall. De är ju vårt liv och vårt stora intresse. De är både roliga och spännande och härliga tycker vi. Vi umgås med några andra stora familjer med fosterbarn, vi kan resa till dem över en helg eller de kan komma hit, med barnen förstås. Vi reser på semester med alla barnen också. Vi har en minibuss där de kan se på film och lyssna på musik medan vi kör. Dessutom har vi mycket utbyte med våra vuxna barn. Om man lägger ihop alla som ingår i familjen så blir det uppåt 20 stycken. Nu har en del av dem sambor, så det blir mycket folk här till jul exempelvis.

Sven och Linnéa tycker att de har en uppgift i att sprida kunskap och medvetenhet om barn med funktionsnedsättningar. Deras barn tar ofta hem kamrater som får vara med och bada i deras pool eller hoppa på deras stora hoppmatta. Då måste kamraternas föräldrar vara med, för Sven och Linnéa hinner inte hålla uppsikt över mer än sina egna. På så vis sprids en naturlig inställning till funktionsnedsättningar, som ringar på vattnet hoppas de.

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.