Konflikt med mor- och farföräldrar

Ernst blir alltid klängig när vi har främmande. Han vill inte bocka och ta i hand. När farmor kommer och hälsar på, behandlar Ernst henne som alla andra. Men farmor vill att han ska komma och sitta i knä och gulla. Sånt kan inte Ernst.

Eftersom Ernsts mamma vet att han inte vill ta i hand så tvingar hon honom inte. Då blir farmor förorättad och tycker att pojken inte är ordentligt uppfostrad. Stämningen blir spänd och ogin. Men den verkliga konflikten bröt ut när Ernsts svårigheter blev diagnostiserade. Anhöriga blev inbjudna till en träff för att få information om autismspektrum. Ernsts farmor gick också dit. Efteråt sa hon:
– Det kan hända att det kan finnas en ärftlig del, men resten är i alla fall ert fel! Skulden lät hon hänga på föräldrarnas axlar.

Ernsts föräldrar tror att det kan hänga ihop med att farmor själv kanske har lite sådana tendenser som Ernst visar, och framför allt hade hennes pappa det. Han var känd för att vara egocentrisk och kall och rationell och hans lilla dotter fick lida mycket för det en gång i världen. Hon var själv ganska motoriskt klumpig som barn, och har kommit att försvara den hårdhänta stil med vilken hon själv blev uppfostrad och tränad. Att Ernsts föräldrar kan negligera att pojken inte kommer och hälsar ordentligt är oförsvarligt i hennes värld.

Morföräldrarna kommer ibland och bor ett par veckor hos sin dotter och hennes familj, de bor långt bort. Då hinner Ernst vänja sig litet bättre vid dem, och det är kanske därför de inte reagerar lika starkt. Men de anser att han har sina symtom därför att familjen bor ensligt och han inte har fått tillräckligt mycket social träning. Att föräldrarna förklarar och ger dem att läsa, och visar på sina andra barn som inte har autism, gör ingen skillnad. De har också sina förklaringsmodeller givna.

– Att det blir såna här konflikter mellan generationerna är dystert. Vi tycker att vi har gjort allt vi kan för att förklara, och när det inte har lyckats så har vi helt enkelt börjat ses mindre. Det är längesen farmor träffade Ernst nu, och mina föräldrar kommer alltmer sällan. Vi tycker inte vi att tål mer. Livet med Ernst är krångligt nog, och kräver mycket tid och ansträngning av oss. Vi ger det gärna, därför att han är en underbar pojke och vi älskar honom. Men vi kan inte acceptera att bli anklagade för att göra ett dåligt jobb eller att bära någon diffus skuld för hans symtom. Det blir för mycket.