Ensamförälder kämpar för hjälp

Tomas mamma Lena kan inte kosta på sig att inte vara strukturerad. Om hon inte höll på schema och rutiner skulle ingenting fungera för dem anser hon. Men hon har hjälp av korttidshem och en timmes hemtjänst på morgnarna.

– I och med att jag är ensam med Tomas så är vi mera utsatta. Trots att vi har ett sådant här schema med bilder, kan han haka upp sig väldigt, och då går det inte att få honom med sig till skolan på morgonen exempelvis. Vid övergångar mellan olika  aktiviteter riskerar man att han blir stående, även om man har förberett honom i god tid och han har sett på bilderna på schemat. Han ”ekar”: Vart ska vi nu då? Vart ska vi nu då? Vart ska vi nu då?

Särskilt morgnarna har varit svåra för Tomas och Lena. Tomas har alltid varit trög på morgonen, och senaste året har det blivit värre. Han är tolv år nu, och närmar sig puberteten. Vid morgonrutierna sätter han sig på tvären eller hakar upp sig, och trots lirkande och övertalande blir situationen till slut så låst att han kommer mycket för sent till skolan varenda dag. Och därmed kommer förstås Lena också för sent till sitt jobb. Att få honom att äta frukost är helt omöjligt, så Lena skickar med ett par mackor till särskolan där Tomas går.

– Det är svårt att erkänna att man inte klarar att få upp sin pojke i tid på morgonen, säger Lena. Lyckligtvis, eller vad man nu ska säga, har de samma problem på korttidshemmet där han bor var tredje vecka. Men där är de ju flera i personalen. Om en av dem misslyckas med att få igång honom så kan en annan ta över, och då lättar det. Det gav mig uppslaget att begära hjälp från hemtjänsten. Det har blivit en bra lösning. Margareta från hemtjänsten är här mellan klockan sju och åtta varje morgon, och när vi är två klarar vi det riktigt bra. Det är en fantastisk lättnad, för jag hade så stora samvetskval över det där.

På frågan om vad de gör tillsammans som är roligt, skrattar hon först litet generat. För det mesta är inte livet direkt kul, alltså inte kul i någon vanlig bemärkelse. Men det finns TV-program de båda har roligt åt, och det är trevligt att promenera i skogen som ligger nära. Och det är inte svårt att se att hon upplever en stor tillfredsställelse över att det oftast går lätt att få med Tomas hem från fritids sedan hon visat honom schemabilderna. Han kan vara med och plocka upp ur kassarna som hon handlat mat i.Han kan skära sallad och gurka och tomater som de ska äta till korv och makaroner (som är Tomas älsklingsmat) och han småpratar glad och nöjd under tiden.

– Men det är klart att det är svårt att åstadkomma ett eget liv förutom mammaroll och tränarroll. Visst kan det kännas hårt ibland, när man ser vad vänner och kamrater kan företa sig, både på egen hand och med sina familjer. Var tredje vecka har jag för mig själv när han är på korttidshemmet, men ofta är jag så trött och urgröpt då att jag inte orkar göra allt det där trevliga som jag bespetsat mig på. Det blir påfrestande i längden att ha hela ansvaret. Och så allt planerande och lirkande och tjatande.