Som främmande land

Många som har Aspergers syndrom berättar att de har problem att förstå andra och att göra sig förstådda. Här berättar Maud Högberg, en flicka i övre tonåren, om sina erfarenheter av att göra sig förstådd och bli missförstådd.

Att ha Aspergers syndrom (AS) är som att komma till ett främmande land där man inte kan göra sig förstådd hur man än försöker. Även om man talade hela världens språk flytande och var världsmästare i charader, skulle man ändå mötas av frågetecken.

Ett socialt fungerande samhälle bygger på kommunikation. Kommunikation är inte bara ett utbyte av ord. Faktum är att större delen av kommunikation mellan människor består av gester, minspel och olika tonlägen. Det innebär att man inte alltid kan dra fram kärnan i ett samtal bara genom att lyssna på bara orden.

Gester stör

För att förstå helheten i ett samtal behöver man därför kunna se både helheten och tolka den. Det jobbiga med normala människor för mig med AS är att de är så beroende av att formulera sig med hela kroppen. Vi med AS har ett starkt sinne för detaljer och jag finner det mest störande när folk flänger omkring med armarna under ett samtal. Däremot kan normala människor ha lättare att förstå en person med AS, eftersom vi ofta har ett utvecklat intresse för språk. Vi har ofta ett väldigt utvecklat vokabulär som gör att vi kan få fram budskap utan en massa extra krusiduller.

Ögonkontakt

Det sägs att ögonkontakt är en av de viktigaste förutsättningarna för ett bra samtal. Jag ser inte mer än ett par ögon, men vet att det är en slags dörr rätt in i huvudet på dess ägare. Min integritet är för mig väldigt viktig och jag tycker inte om tanken på att någon ska kunna se in i mitt huvud. Därför vill jag inte heller titta in i andra människors huvuden (även om jag inte kan se någonting mer än ett par ögon).

När jag var liten fick det här en tråkig konsekvens. Min mamma trodde ofta att jag ljög och sa att hon kunde se det på mig. Hennes erfarenhet var väl att en lögnare flackar med blicken och slutar att gestikulera därför att all energi går åt till att tänka. Det var inte förrän jag insåg det som jag förstod varför min trovärdighet så länge har blivit ifrågasatt.

Bra när andra hjälper till

Hela min uppväxt har präglats av missuppfattningar, vilka har lärt mig hur man ska göra i sociala sammanhang. Jag är väldigt lyckligt lottad över att ha de föräldrar jag har, som redan innan jag fick diagnosen Aspergers syndrom rättade de fel jag gjorde.

Nu på senare tid har jag dessutom insett att många andra människor hjälper mig att fungera ännu lite bättre. Ofta händer det att de blir arga över någonting, ibland till och med skriker, men jag är tacksam över att de tar sig tid att berätta vad som är fel. Det känns i och för sig aldrig bra att bli sparkad på, men samtidigt lär jag mig något av det.

Problem att Aspergers syndrom inte syns

Ett problem med att ha AS är att det inte syns. När någonting syns blir folk i allmänhet väldigt tillmötesgående, men när det inte syns tycker de att man är en jubelidiot som borde lära sig lite hyfs. När det gäller sådant är jag återigen rätt stolt över att ha AS, eftersom vi inte generaliserar på samma sätt. Det är sällan jag anser att någon är dum i huvudet, jag blir bara ledsen över deras oförmåga att förstå.