Framtiden – arbete och familj

När man har en diagnos som Aspergers syndrom (AS) är det inte så konstigt om man känner sig orolig inför framtiden. Hur diagnosen påverkar ens möjligheter på arbetsmarknaden kan vara en fråga man funderar över. Här diskuterar fyra ungdomar, Niklas, Maud, Joakim och Henrik.

Diagnosen är en tillgång

Niklas behöver inte fundera när han får frågan om vad han har för tankar inför framtiden.

– Jag vill föreläsa om Aspergers syndrom, säger han utan att tveka. Det är viktigt att informera om diagnosen så att förståelsen i samhället ökar. Här tror jag att min diagnos och mina egna erfarenheter kommer att vara en stor tillgång, men jag har också läst mycket om Aspergers syndrom.

Även Maud vet vad hon vill. Hon lyssnar mycket på musik och älskar ”Metal”, gärna med mörka budskap.

– Jag vill jobba som ljudtekniker, säger Maud och det kommer att gå bra, det är jag säker på. Mitt största intresse är musik och det skulle passa mig jättebra att arbeta ensam i en studio. Jag orkar inte ha människor omkring mig och vill inte ha familj. Barn kan jag inte tänka mig som det känns nu. Jag ser mig själv, min ensamhet och min köttätande sköldpadda Adolf.

Bra lokalsinne

Joakim funderar en stund och berättar sedan hur han tänker.

– Eftersom jag har AS, vet jag inte vilka svårigheter jag kommer att ha i framtiden, säger Joakim. Det finns fyra yrken jag skulle kunna tänka mig och som jag tror skulle passa mig: busschaufför, vvs-montör, brevbärare eller spärrvakt. Jag har jättebra lokalsinne och det är en tillgång i de här yrkena.

– Jag är ju så ung men jag tror att jag vill ha familj och barn. Men jag brukar tänka på något jag läst, om att personer med AS kan ha svårt att förstå barns behov. Det är viktigt att veta om, men om man är medveten om det, tror jag att man kan bli en bra förälder.

Farbror med skägg

Henrik studerar på universitetet och han älskar det.

– Jag skulle vilja arbeta som säkerhetskonsult eller livvakt. Det finns en utbildning med den inriktningen. Men om det inte blir det så, slutar det väl med att jag läser psykologi, filosofi och neurofysiologi. Jag kommer att bli akademiker, en sån där farbror med coolt skägg som sitter och säger sanningar.

– När det gäller familj så ser jag mig själv, min kvinna och en hund. Jag vill inte ha barn. Jag känner inte så mycket empati för människor, men däremot för djur. 

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.