Att planera sin tid

Många som har Aspergers syndrom har svårt att få saker och ting gjorda. Andra planerar sina dagar mycket noga. Här funderar Maud Högberg, som går tredje året på gymnasiet, kring tid och planering.

Det talas ofta om tidsoptimister, men själv är jag mer av en tidspessimist. Jag är av naturen en väldigt lättstressad individ, precis som många andra med Aspergers syndrom.

Tid för mig är lika med stress. Jag skulle vilja ha 48 timmar per dygn för att kunna ägna mig åt allt jag vill i lugn och ro. Det irriterar mig att det till och med går åt tid till att sova. Hur skönt det än är tycker jag att det tar alldeles för mycket tid från allt som måste göras. Men egentligen är det inte så mycket som måste göras. Det är bara jag som förstorar upp saker för att jag inte kan konsten att prioritera.

Min lösning på problemet bidrar tyvärr också till mitt fall. Jag gör ett schema för varje dag över allt jag ska göra. Fördelen är att ingenting glöms. Nackdelen är att en liten sak som en försenad tunnelbana kan förstöra hela min dag. Så fort jag riskerar att inte hinna med allt på schemat, börjar jag bli stressad. När jag väl blivit stressad finns det ingen återvändo. Utöver vanliga symptom som magont och en överaktiv blåsa, får jag panik och huvudet stänger av helt. Det börjar med att jag springer omkring och svär som en galen höna. Förvirringen går sedan över i att jag känner mig misslyckad. Till slut låter jag min frustration gå ut över andra i form av ilska och irritation.

För att den mest akuta stressen ska lägga sig behöver jag någon som bokstavligen ruskar om mig och som kan övertyga mig om att världen inte går under för att jag inte hunnit med en viss sak.

För att förebygga stress gör jag samma sorts avslappningsövningar som rädda patienter kan göra inför ett besök hos tandläkaren. Att lyssna på musik och stänga världen ute brukar också fungera ganska bra. Djur är också en bra hjälp. De lugnar de flesta människor och ger psykisk tillfredställelse.

Jag vet inte om det finns någon ultimat lösning för människor som har lätt för att bli stressade. Men en viktig sak är att lära sig att varva ned emellanåt. Jag tycker fortfarande att ett schema är det bästa sättet för att inte missa någonting. Men för att det ska fungera bra måste man lära sig att oförutsedda saker kan ske och att världen inte går under om man inte hinner med allt man planerat. Och sist men inte minst: graven är inte det enda stället där vila är tillåtet! 

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.