Att inte känna sig förstådd

Personer som själva har diagnoser inom autismspektrumet beskriver ofta att de känner sig missförstådda av sin omgivning. En känsla som ibland grundläggs redan i förskolan.

Att inte känna sig förstådd av sin omgivning kan vara förödande för en persons utveckling och liv. Den viktigaste orsaken är ofta okunskap hos omgivningen om vilka avvikelser som är vanliga bland diagnoser inom autismspektrumet. Känslan av utanförskap grundläggs kanske redan i förskolan, om personalen saknar kunskaper om funktionsnedsättningen. Ibland blir känslan av att vara utanför en livslång följeslagare.

I förskolan och på skolan kan det handla om att ha svårigheter att smälta in i samvaron med andra barn. Andra barn vill inte leka de lekar man själv föredrar, de intresserar sig inte för samma saker och drar sig kanske undan när man försöker ta kontakt. I skolan kan också lärare ge signaler om att man är udda. Längre upp i skolåldern kan känslan av att inte vara förstådd vara så grundmurad, att självförtroendet har börjat vackla, och det inverkar både på skolresultaten och på lusten att ta kontakt med jämnåriga.

Senare i livet, till exempel på arbetsplatsen, kan utanförskapet bli ett hinder som gör att man drar sig undan sina arbetskamrater. Man kanske inte deltar på möten, kafferaster och personalfester.

För en del leder känslan av utanförskap till att man söker kontakt med andra personer som har diagnoser inom autismspektrumet. Här finner man kanske för första gången gemenskap och känner sig accepterad och förstådd. Andra är noga med att informera skolkamrater, arbetskamrater eller andra i omgivningen om sina svårigheter och kan därmed finna förståelse och gemenskap.

Det viktigaste sättet  att komma till rätta med det här problemet, är att öka kunskapen hos omgivningen om vad det innebär att ha en diagnos inom autismspektrumet.

Under rubriken "Att inte känna sig förstådd" kan du läsa om hur Peter, 30 år och Göran, 60 år, har upplevt det att inte bli förstådda.