Lagstiftningen lägger grunden

Att människor med funktionsnedsättning inte alltid blir bemötta som de borde är ingen nyhet. De senaste tio åren har dock statliga myndigheter arbetat för att det ska förbättras. Det handlar bland annat om delaktighet, tillgänglighet och kunskap.

Bengt Lindqvist, före detta biträdande socialminister med ansvar för handikappfrågor, fick 1997 i uppgift att kartlägga och analysera hur människor med funktionshinder behandlades vid kontakter med myndigheter och andra offentliga organ.

Utredningen, kallad Lindqvists nia, presenterades två år senare (SOU 1999:21). Lindqvist konstaterade att det fanns stora brister i bemötandet. ”Många känner sig kränkta, kontrollerade och ifrågasatta”, skriver han. I många fall berodde det dåliga bemötandet på enskilda tjänstemän och politikers värderingar, men också arbetsförhållanden, otydliga och komplicerade regelsystem och bristande resurser spelade stor roll.

Bemötande på tre nivåer

Sisus, Statens institut för särskilt utbildningsstöd, definierar bemötande på tre nivåer: kollektivt, organisatoriskt och individuellt. Om bemötandet av människor med funktionshinder ska kunna förbättras krävs samsyn på samtliga nivåer.

Det kollektiva bemötandet handlar om den nationella synen på funktionshindrades rättigheter. Utredningar, riksdagsbeslut och lagstiftning lägger grunden för hur funktionshinder värderas.

Det organisatoriska bemötandet handlar om hur politiker och tjänstemän i statlig förvaltning, kommuner och landsting tillämpar de lagar som styr handikappolitiken. Utan politisk vilja och realistiska resurser faller mål och intentioner platt till marken.

Det individuella bemötandet, slutligen, handlar om respekt i mötet mellan enskilda människor. Det är vid dessa möten kränkningarna kan äga rum. Då kan eventuella brister i kunskap, kompetens och värderingar bli uppenbara.

Sisus definition gäller funktionshinder generellt, synliga såväl som osynliga. Att möta människor med dolda handikapp ställer extra höga krav på inlevelseförmåga. Om en människa är rullstolsburen ifrågasätter ingen funktionshindret och dess konsekvenser. Det är inte lika självklart att människor med neuropsykiatriska diagnoser faktiskt har ett funktionshinder. Särskilt inte om personen har Aspergers syndrom och i många stycken är minst lika välfungerande som tjänstemannen på andra sidan skrivbordet.

Tre nationella mål

Bengt Lindqvist presenterade nio förslag som enligt honom skulle stärka den enskildes ställning i olika avseenden. Han ville lagfästa rätten till delaktighet, sätta stopp för kommuners och landstings domstolstrots, skapa klarhet kring LSS-insatsen ”råd och stöd”, vidga rätten till tillgänglig samhällsinformation och utveckla brukarstödscentra. Han ville också motverka negativa attityder med hjälp av humor och satir, stärka handikappforskningen, öka bemötandekompetensen, samt införa en funktion för hantering av synpunkter och kritik på bemötandet. Lindqvists krävde kraftfulla politiska initiativ för att förändra attityderna till människor med funktionshinder och föreslog att deras rätt till full delaktighet och jämlikhet i samhällslivet skulle skrivas in i regeringsformen. Så blev det inte.

Men hans resonemang återkom i regeringens proposition ”Från patient till medborgare – en nationell handlingsplan för handikappolitiken” (Prop. 1999/2000:79). Där antogs tre nationella mål:
Vi ska en samhällsgemenskap med mångfald som grund.
Samhället ska utformas så att människor med funktionshinder i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhällslivet.
Det ska råda jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, kvinnor och män med funktionshinder.

Prioriterade områden

Tre områden pekades ut som prioriterade i propositionen:

  • att skapa ett tillgängligt samhälle
  • att se till att handikapperspektivet genomsyrar alla samhällssektorer
  • att förbättra bemötandet.

Propositionen klubbades alltså av riksdagen vid sekelskiftet. Frågan är vad som hänt sedan dess? En hel del förmodligen, men mycket talar för att Bengt Lindqvists ord gäller alltjämt: ”Klyftan mellan ideal och realiteter är uppenbar”.  

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.