Fatala missförstånd

Föräldrar till barn med Aspergers syndrom ställs inför många utmaningar. De ska få familjelivet att fungera, samtidigt som de måste tackla myndigheter och en allmänt oförstående omgivning.

Som om inte det vore nog, riskerar de dessutom att bli misstänkta för barnmisshandel.

En del barn med Aspergers syndrom har en avvikande verklighetsuppfattning. Detta, i kombination med att de säger vad som faller dem in utan en tanke på konsekvenserna, kan orsaka fatala missförstånd.

Anmälda för misshandel

Tomas och Erika bor i en liten stad i Mellansverige med sin son Lukas, tolv år. För deras del började skärselden med ett telefonsamtal från socialkontoret.

– Det var min man som svarade, berättar Erika. En socialsekreterare förklarade att skolan hade anmält oss för fysisk och psykisk misshandel av Lukas. Vi kallades till ett möte på socialkontoret dagen därpå.

– Min man blev helt ställd. Han förstod ingenting.

Tomas ringde omedelbart till klassläraren, men fick ingen förklaring. Istället fick han luren i örat sedan klassläraren meddelat att han inte kunde prata med honom. När Erika fick höra vad som hänt, tyckte hon det lät fullständigt orimligt. Hon ringde upp klassläraren igen, med samma resultat.

– Jag blev arg och ringde rektorn. Han var svävande och sa att han inte kunde uttala sig. De hade belagts med munkavle under utredningen. Då förstod jag att det var sant. De trodde på fullt allvar att vi hade misshandlat Lukas.

– Jag var helt knäckt. Grät hela kvällen. Vi har aldrig burit hand på vår son. Hur kunde de tro det om oss? De har känt oss sedan han började i sexårsverksamheten. De vet att han har Aspergers syndrom och det syns ju på honom att han mår bra. Han är öppen, glad och positiv.

Allvarliga anklagelser

Dagen därpå infann sig Tomas och Erika på socialkontoret. Med på mötet var två socialsekreterare, två lärare och rektorn. Först då fick de veta vad de anklagades för. Ett papper presenterades där deras påstådda försyndelser redovisades punkt för punkt. Det visade sig att allt baserades på vad Lukas hade sagt till en lärare i förtroende. Läraren hade lyssnat på Lukas utan att försöka ta reda på vad som låg bakom och därefter gått till rektorn. Sedan var bollen i rullning.

Rektorn ansåg att anklagelserna var så allvarliga att han ringde socialkontoret. Som i sin tur kontaktade polisen. Polisen la dock ner förundersökningen redan innan Tomas och Erika kallades till socialkontoret. Anklagelserna var av arten ”pappa sparkade mig på benet” och ”mamma gör saker mot min vilja”. Plus att Lukas påstått att han blivit slagen som liten.

– Det är sant att Tomas sparkat Lukas på benet en gång, men det var en olyckshändelse. Och visst gör jag saker mot hans vilja. Lukas har problem med hygienen och har svårt för närhet. Han tycker inte om att man tar i honom, men ibland så måste man ju. Att jag hjälpt honom att klämma finnar betraktades som fysisk och psykisk misshandel.

– Visst, han kan mycket väl vråla misshandel om man klämmer en finne. Han överdriver ofta fysisk smärta. Men slagit honom har vi aldrig gjort.

På mötet fick Tomas och Erika också klart för sig att anmälan gjorts mer än fyra månader tidigare.

– Under hela denna tid var vi helt ovetande. Vi har suttit på utvecklingssamtal och pratat om Lukas och ingen har sagt ett ord om dessa misstankar. Jag undrar vad de sagt om oss, bakom våra ryggar? Hur många vet? I den här lilla stan är djungeltelegrafen effektiv.

– Jag är så kränkt. Naturligtvis ska man ta barns berättelser på allvar, men en smula förnuft skadar inte. Barn med Aspergers syndrom uppfattar inte verkligheten som vi andra. Skolan borde ha börjat med att prata med oss. Då hade myndigheterna sluppit allt detta onödiga arbete och vi hade sluppit all denna smärta.

Ärendet avskrevs

Mötet på socialkontoret slutade med att ärendet avskrevs. I slutändan var det Lukas som fick betala det högsta priset för missförståndet. Han blev förtvivlad när han fick höra vad som hänt. Han anklagade sig själv och kände sig sviken av den lärare han anförtrott sig åt.

En direkt följd blev att han bytte skola med allt vad det innebär av nya rutiner, ny miljö och nya klasskamrater.

– Tack och lov fungerar det, säger Erika. Han säger att han trivs i den nya gruppen. Jag hoppas det är sant. Vi säger till honom att det inte är hans fel. Det är skolan som har gjort fel. Varför lyfte de inte telefonluren och ringde hem till oss? Som förälder känner man sig maktlös. Ska det vara så här lätt att bli misstänkt för barnmisshandel?

Personerna i artikeln heter egentligen något annat.